Hav och snö....

Min dag.....

Mollie är lik sin mor i många avseende, hon snöar in på saker. Och måndag morgon när livet i många hem rullar igång rutinmässigt med mackor och yoggi till frukost så bad min dotter om stek, potatis och sås ;)
Självklart smulan så ska du få det blev mitt svar.
Redo för dagen lämnade jag henne vid taxin. Vi klappade femman men våra händer och jag sa att jag älskade henne och att vi ses snart.
Det gör vi mamma fick jag till svar.

Ett lätt löppas på en mil innehållande mördabacken väntade mej och det var en underljuvlig känsla. Jag var stark som en björn.
Hem och uppstyrning med lite bilproblem i familjen. Efter det uppstyrandet körde jag till havet. Det var helt stilla när jag kom, jag lyssnade på måsarna skri, jag var helt ensam och det var precis det jag var ute efter. Lugnet.
Jag strosade runt vid vattenbrynet, ibland stannade jag till och tittade ut mot horisonten.
Jag satte mej på bryggan och spelade ett par låtar. När låten Spirit Bird med Xavier Rudd kom i lurarna höjde jag ljudet och slöt mina ögon. Jag kände den svaga vinden mot min ansikte, jag kände kittlandet av några hårstrån som bångstyrigt släppt från min hårsnodd. Jag kände doften av hav och tång.
När låten efter ca fem minuter ökade tempot och volymen blev högre kände jag en kraft som jag hade svårt att hantera, jag kände ett behov av att lyfta den största stenen vid stranden och kastade ut mot horisonten.
Jag kände hur det pumpade syresattblod runt i mina ådror. Min 58 kilos kropp kunde inte på något vis i världen sitta stilla längre. Jag reste mej, jag snurrade med armarna utsträckta, varv efter varv där på bryggan.
När textraden Keep fighting for your Children now keep fighting for your land kom så kunde jag inte hålla mej, det var så kraftfullt så håret på min kropp reste sej och jag skrattade och jag grät.

Jag lämnade stranden efter ett par timmar, jag hade samlat enorma mängde krafter. Mina energier var påfyllda till bristningsgränsen. Jag log och körde till ICA och köpte en liter mjölk.

Min dotter kom hem men vi hade ett kort möte, hon kom hem och jag skulle iväg. Taxin kom och hämtade mej, vidare mot flygplatsen. Mot huvudstaden. Pang upp pang ner. Vidare i ett nytt plan och upp till Norrland.
Det var ett par meter snö när vi landade, hua. Helt sjukt.
In i taxin igen och vidare mot hotellet.
Det avnjöts en mycket delikat middag och jag skrattade sjukt mycket. Vilket middagssällskap jag fick, det gick inte av för hackor ;)

En sen kväll men jag somnade leende.

Massvis med snö mötte oss....

Jockarp.