Min tjej.....

Det välkomnandet <3

Jag sover som en kratta just nu och jag funderar faktiskt på hur mycket kroppen klarar av. Jag funderar också på hur jag kan vara så sjukt pigg och fulla av energi, det verka vara en icke sinande källa.
Jag lät bli att träna, jag lät foten läka efter snedtrampningen, klokt kan tänkas.
En brakfrukost och ett samtal hem till min dotter.
Det första hon säger är att hon saknar mej, jag fick tårar i ögonen och mina läppar log tacksamt. Vilken lite tjej jag har ;)
Jag svarade med samma rader och att vi snart skulle ses. Jag lovade att komma hem till nattningen.

Dagen förflöt bra, jag hade en down period efter maten, jag var seg och ögonlocken kändes tunga som bly, men jag kämpade på.
Taxi till flyget och vi lyfte. Jag har flugit väldigt mycket i mitt liv men detta tog priset. Jag är helt övertygad om att pilotens skjorta pryddes med en skylt med informationen NY PÅ JOBBET. Det kändes som vi körde på en nyplöjd åker. Helt sjukt. Ner till Arlanda kom vi i alla fall och det levererades en och annan skrattattack i planet innan vi landade.

In i nästa plåtburk för färd till Ronneby. En timme senare stod jag redo att hoppa in i taxin som skulle ta mej hela vägen hem till palatset, till min väntande dotter.
Jag hann som utlovat hem till nattningen, ja jag hann faktiskt med en skattjakt innan det var dags att inta lopplådan.
Hon hade roat sej med att skriva små ledtrådar och när jag äntligen hittade rätt så stod det nyplockade påskliljor i ett ölglas ;) hon kan hon.
Jag kramade om henne och tackade för den vackra buketten.

Väl i sängen bad hon mej massera hårbottnen på henne, åhh så mysigt hördes det svagt från henne. Hon la till orden: Jag älskar dej mamma sen somnade hon tryggt och gott bland gosedjur med huvudet i min famn. Lycka.

Denna dagen började lika bomullsmjukt som gårdagen slutade. En magisk morgon med min dotter. Så njutbart. Helt friktionsfritt. Vi kramades om vid taxin och hon for till skolan. Jag kände ett väldigt sug efter att vara ledig så det var jag.
En liten lätt löptur där morgonsolen vräkte ner på mej, mina skor blev blöta av det daggvåta gräset och jag kunde inte på något sätt i världen låta bli att kasta mej i ett hav av vitsippor. Vi är där nu.....Jag njöt och jag log.
Och det verkar bannemej som att foten kommer hålla för massiv ansträngning. Må det bli så.

Nu väntar ännu en resa och det kommer bli bloggpaus i några dagar, men häng gärna med oss via instagram. Det kan tänkas bli en och annan uppdatering där ;)
Önskar en njutbar fredag.

Lättlevt...

Jockarp