Svinet....

Köttigt värre ;)

Dagen började tidigt, uppstigning halv sju, ett svin stod i farstun. Någon var tvungen att ta hand om det och det blev klart jag. Ja Mollie hjälpte till hon också men hon kom inte upphasandes förrän halv åtta.
Hon brukar gilla dessa sysslor, det är något speciellt när grisen kommer, så har det alltid varit, ända sen jag var liten, den traditionen vill jag gärna föra vidare till min dotter.
Hon hjälpte mej med påsarna och skriva text på köttbitarna så logistiken blir enkelt i frysboxen.

Jag såg det som en självklarhet att laga till en stek, färskare och fina kött får man leta efter.
Lilla fröken Vilhelmsson kom bums ut i köket när hon hörde att jag höll på med såsen, hon tog en smakbit på köttet och bad om mer. Ett helt lass på tallriken och klockan var inte ens tio ;) vi brydde oss inte ett dugg.
Smaken var himmelsk och vi njöt när det möra köttet smälte likt socker i munnen. Vilken kock.

Jag fick ett ryck jag var som en duracell kanin under förmiddagen, jag levererade stort. Jag funderade på de en flickvän sa till mej en gång när jag gick bananas fullständigt men hushållssysslorna. Har du fått ett dampanfall ;)
Jag flinade lite åt de hon sagt och kände bara att jag var sjukt effektiv och att det var skönt att få saker gjorda lite kvickt. Jag bytte sänkläderna i sängarna, tvätten fixades, jag vek och hängde och tvättade samtidigt. Jag styrde upp disken, dammsög och torkade golven. Jag log och sjöng. Livet på en pinne.

Mollie fixade med chokladpudding efter vi fått nys om att vi skulle får spontanbesök i palatset. Hon fixade och donade med namnskyltar, pyssel hej.
Kidsen spelade spel och vi drog kort. Vi hade grymt sjysta samtal, det är bra att snurra runt lite i skallen, man kommer ofta till högre nivåer tankemässigt när man ser ett kort och hör en text. Jag älskar när det fullständigt går i spinn i knoppen. Jag behöver det. Det är intressant att vissa människor kan framkalla och öppna upp den delen av mina tankar och funderingar medans andra människor stänger ner hela min tanke likt en off-knapp på en lampa. Intressant. Det analyserade jag under eftermiddagen när jag dukade fram middagen på bordet.
Jag var låg och jag var hög. En självklar företeelse i mitt liv. Jag avskyr det gråa, jag avskyr allt som ligger på linjen lagom gällande känslor. Svart-vitt, topp och dal. Det får mej att förbli levandes. Jag vill eller kan inte leva mitt liv i en gråzoon, helt omöjligt faktiskt.

Jag behövde ut och lufta mej lite så vi hoppade in i kärran och tog en torgarunda, fatta vilken känsla, att glida runt och titta på en nästa folktom småstad, sånt roade jag mej mycket med när jag var ung och nu har jag åter friheten att göra det och framförallt så vill jag göra det, i hop men Mollie ;) Vi är nog lite speciella i alla fall. Möjligt men vi har sjukt kul i varandras sällskap just nu. Så vi gör vad vi vill.

Nu ska väskan packas och jag har vissa problem med packningen. Ett par flygturer väntar. 100 mil norröver och det sägs vara snö, metervis. Jag får nog byta linne till vinterkappa. Nej jag har faktiskt ingen lust alls att åka dit men jag har ett uppdrag som ska slutföras.
Och inte nog med det, räknade lite på det och det ser ut som om jag har åtta flygningar framför mej de närmaste sju dagarna. Kanske ska skola om mej till flygvärdinna. Humf.

Vi hjälps åt...

Jockarp.