Långpass……

En sån behövlig helg tillsammans. Mollie har varit pigg och glad. Lördagen kickades igång med ett loppisbesök efter att hundarna fått sin dagliga motionsrundan på berget. Mollie gick bananas på loppisen, hon köpte nya skor, klackskor. Ett pärlhalsband och lite andra pryttlar. Jag lät henne hållas hon hade ju fått sin månadspeng så hon gör ju som hon vill ;)

Vidare till Kristianstad för att fira det nyblivna trettonåringen. Det var en trevlig tillställning och maten från buffén slank ner.

Kvällen blev lugn, vi hängde på altanen till solen gick ner sen blev det en sväng i soffan med en film. Skönt när alla är samlade.

Lördagsmorgonen började med en löptur med min kära sambo och hennes syrra. Med ett lugnt och behagligt tempo tog vi oss runt Råbelövsjön. Sjön låg helt stilla och blank, höstluften var hög och stilla och solen sken. Ja ni fattar va? 23 kilometer i springskorna sen tog vi oss hem.

Mollies mående påverkar mej enormt och det slog mej under söndagseftermiddagen att jag kände mej lite lugnare inombords. Hon hade haft en bra helg, hon verkade inte ha funderat någonting på skolan. Och hon var öppen. Hon kändes inte alls avskärmad. Men jag vet att vi har en lång väg tillbaka, men jag vet att vi ska gå den vägen tillsammans. Nu hoppas jag på ett positivt besked i morgon från skolan.

Jag var och hjälpte till på strandvallen när Mjällby skulle möta Bajen. Det var Mollies handbollslag som skulle hjälpa till med visiteringen. Inget vidare jobb men någon måste göra det. 

När jag kom hem väntade kräftskiva. Klänningarna åkte på och vi satte oss till bords i den blå hallen ;) premiär för sittning runt det Gustavianska bordet. Jag det kändes prinsessigt. Intressanta samtal följde till intaget av kräftor, bröd och paj. Mollie hade bakat kaka till efterrätt. Inget lämnas till slumpen inte.

Innan läggdags satte vi oss tillsammans och kollade igenom måndagens schema, hon valde ut tre ämnen som hon skulle försöka ta sej till. Vi har en plan och jag sa till henne att det var okej att avvika från den om hon inte mådde bra men att jag var stolt över henne att hon tänkte gå till skolan. Jag vet vad som krävs av henne och det är inte lite det.

Jockarp.