Vi gick upp tidigt, vi såg en strimma ljus över Vesan och sa att vi måste sätta fart och ta oss upp på berget. Vi väntades oss en formidabelt vacker soluppgång. Och våra förväntningar besannades. Det var helt enastående vackert. Lyckan och vackerheten var enorm. Att få dela det med sin kärlek var maxat.
Vi var ute på berget en timme och sprang, duggregn och grått var det vi fick resten av rundan, men vad gör väl det efter en sån underbar soluppgång?
Vi gjorde oss redo för dagen, Mollie åkte till skolan och vi hade bestämt att hon skulle försöka gå på svenskalektionen och helst någon lektionen till. Svenskan fixade hon men resten av dagen satt hon i sitt eget rum.
Hon var glad när jag mötte upp henne, förmodligen lättad över att det var helg och att hon skulle få vara hemma.
Vi blev bjudna på middag vilket var skönt, sätta sej till bords och gå därifrån utan att behöva ta hand om disken. Ja det var lyx. Vi vuxna gick till sängs tidigt, vi var trötta. Kidsen var nog trötta dom med men dom hängde kvar i soffan och vi hörde att dom fnittrade. Jag älskar barnfnitter.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar