Berget...

Inga berg är för höga för oss <3

Jag hade ställt klockan påringning 06:30 men nä jag kunde inte förmå mej att gå upp. Tanken var ett löppass ett långt sådant. Men nej jag var ur form. Anledningen oklar.
Jag vände på mej och faktiskt inträffade något som sälla sker i Leonora Vilhelmssons liv. Jag somnade om och sov till halv nio. Huvudvärk och en konstig känsla i kroppen men jag tog mej upp. Jag gick ut bums och våren mötte mej, Fågelsång och solsken, jag log.

Myset mötte mej i dörren till undantaget, gud så fin hon var. Jag tänkte. Är det verkligen min dotter det. Helt otroligt att jag är mamma till den lilla underverket. Ja det var en sån dag, jag var känslig och tacksam.
En kopp kaffe och en gemensam promenad med kamphundarna på berget. Vilken morgon.

Vi strosade hem och målade lite på några fina släta stenar, ett par nya konstverk på papper levererades också. Hon var på bettet lilla fröken.

Till lunch beställdes pannkakor och gosse vad jag brassade, självklart vände jag några i luften med, bara för att jag kunde liksom ;) Två stekjärn igång så ska det se ut.

Jag föreslog att vi skulle köra till havet, men det blev ännu en gång tvärstopp och ja, jag blev något sur. Funderar på att jag till sommaren ska tvärvägra när Mollie vill till stranden, bara för att hon ska få känna hur det känns ;) I stället tog vi en tur till miljöstationen, nästan lika vackert där som vid havet ju.
Jag fick hjälpa en av miljöpoliserna med att klättra ner i en container och plocka upp ett par eternitskivor som någon råkat kasta fel. När jag stod med sopor runt mej frågade jag henne lite på skoj om det var något mer hon ville jag skulle lyfta upp. Ja tack gärna blev svaret. Kan du ta dom där två stolarna med. Ehh men va f-n jag skojade typ bara. Men jag hivade upp dedär stolarna sen hoppade jag graciöst likt en antilop upp ur containern ;) Dagens goda gärning vad med det avklarat. Skönt.

Jockarp.

Bröllop.....

Att leva med en sjuåring är väldigt svårt att beskriva i ord, men det händer väldigt mycket, både i det verkliga livet, saker man ser och kan ta på. Det är ett icke stillande flöde liksom.
Det händer mycket känslomässigt i mej som person. Att ena minuten ligga och vara behjälplig med pysselböckerna i form av att ha klisterlappar på alla fingrarna till det där med att mysa under morgonen. Ja det är verkligen en femetta det. Att ha min dotter nära mej, jag njuter av att lyssna på hennes problem, och glädjeämnen. Det blir en så skön blandning.
Det slog mej under morgon mysstunden att detta verkligen bara är till låns, detta är en tid som kommer försvinna och det alldeles för snart. När det slog mej gosade jag in mej än mer i det ljuvliga lilla väsenet. Jag log lite när en tanke svepte förbi, tanken om att hon är helt perfekt, att jag är helt perfekt och att vi är ren skär perfektion ihop. Hon och jag mot världen och världen kommer förlora. Den känslan är guld att börja dagen med.

Jag drog iväg på ett löppas, full storm men sol. Inget att klaga på alltså. I medvinden gick det rysligt fort, i motvinden var det stillastående. Jag älskar det. Lätthet-motstånd. Precis som livet.

Den nya kärran tvättades av lite snabbt, saltade vägar måste vara ett minne blott nu, så nu är vi redo för vårvägarna.
Vi lånade morfars bil och lastade den full med skit som skulle till miljöstationen, glada i hågen körde vi dit, för att mötas av stängda grindar. Morr. Ja bara att vända hem med möget igen.

Jag piffade till mej, lämnade myset på undantaget och mediterade i bilen under färden mot min dejt. Det är något speciellt det där med att sitta i en bil med bra musik och låta tankarna svepa förbi. Jag mår så otroligt bra av det.
Min dejt mötte mej i en vacker klänning och en varm kram följde. Vi åkte mot en restaurang. Thaimat och det var vrålgott och med trevlig sällskap och fantastiska samtal blev det helt perfekt.
Vi lämnade restaurangen mätta och belåtna och promenerade med havsutsikt mot teatern.
Vi möttes upp av ett par andra damer och vid ringningen gick vi in och tog plats.
Det kom fram en kvinna och sa att hon visste vem jag vad och hon frågade om mitt sällskap var en ny kvinna i mitt liv. Väldigt rak fråga minsann ;)

Teatern då? fantastisk. Ett par av figurerna var enastående bra, helt galet bra faktiskt. Jag var imponerad och väldigt tacksam över att jag var på plats och fick se på Figaros bröllop.
Jag vände hem mot byn och det blev en sen afton men det var det helt klart värt. Tack för det.

Jockarp.

Kampradland....

Jobb ihop....

Förmiddag och kaos i huvudet, dagen var inte klar och jag hade inte löst logistiken för ett löppass på 15 km. Detta skavde i mej. Jag tog en kopp kaffe och fokuserade på uppgiften och självklart kom lösningen till mej. Det brukar bli så ;)
Min far jobbade med vedklyven och då kunde Mollie vara hemma själv på undantaget med kamphundarna. Skulle det vara något hon behövde hjälp med kunde hon bara springa ut till morfar. Smart.
Jag hade ett samtal med henne och pratade om ansvar och om att det var viktigt att vi kunde lita på varandra. Hon svarade bara glatt, jag ska inte använda spisen. Gahh tänkte jag, nä det ska du verkligen inte göra ;) Söta unge, hon börjar bli stor nu.
Jag gav mej ute på mitt pass och det utan mössa. Hej vår. 10 plus och det märktes minsann att jag inte var van vid värmen, svetten pumpade ur mej under största delen av rundan.

Hem, upphämtninga av mys, dusch och sen vidare i livet. Andra sidan av berget och där hämtades våra vänner upp sen drog vi till Kampradland. Det var lugnt på Ikea och vi började med en lunch. Sen släppte vi våra små gryn i Småland. Ikeas eget lekland. Mammorna gled chill runt och igenkännandefaktorn var för dagen enorm. Helt vansinnigt skulle jag vilja säga, jag kunde inte gå på någon avdelning utan att det var någon som påtalade att dom sett mej på tv. Ibland pratade dom med mej som vi känt varandra hela livet, helt sjuk känsla, men roligt.
En dam som stannade till och samtalade med mej, berättade att jag inte kan passeras obemärkt. Ja och så var vi där igen, tydligen märks jag och det tydligt. Humf.

Vi fick med oss en hel hög med grejer hem. Nytt bord, ny matta, ljus och härliga blommor. Perfekt blandning.
Eftersom jag avskyr själva byggandet av möbler så överlät jag helt enkelt det till andra. Jag fixade fikan i stället ;)
Allt blev toppen och jag var väldigt nöjd och ännu bättre ska det bli, jag är helt klart inne i ett flow just nu. Förändringens vindar blåser en lätt bris över Månsagården i Jockarp.

Mer jobb...

Ska jag dö ska jag ha levt.....

Jockarp.

Det bästa.....

;)

Jag var mitt vanliga jag, jag studsade upp innan klockan hade en chans att ringa. Jag väckte tuppen, klädde mej och drog på jobb. Det var ett väldigt drag i vedsvängen även denna dag, hysteriska mängder virke körs nu ut från våra skogar och någon (bland annat jag) ska ta hand om det.
Frukosten bestod av havregrynsgröt och det var jag som för dagen skulle vara kocken, jag får erkänna att den blev något hårdkokt, jag kunde inget annat göra än att flina åt det. Att man ens kan misslyckas med att koka havregrynsgröt ;)
Det där med gröt, självklart tog jag mej en funderare på just det, tänk så många människor förr i välden som åt och livnärde sej på just havregryn. Att dom inte dog av smaktristess är för mej en gåta. Det är ju ingen höjdare precis att äta renad gröt med mjölk. Lite kanel, sylt eller sirap kan ju pimpa det en del i nutid, men då?

Efter lunch var det dags för möte, det var inte det enklaste att gå inomhus och sätta sej när solen vräkte ner och tempen stod på 13 plus. Gosse vilken vändning vädermässigt. Nu finns det inga tvivel mer, nu måste snödroppar, vintergäck få slippa snö på sina färgade blomblad. Vår vare hälsad.
Mötet avslutades och jag hämtade upp mitt mys på fritids och där hade det varit bekymmer med kläderna, overallerna och vinterskorna hade varit på tok för varma. Mollie var rosig om kinderna och jag såg hur hon sprudlade av liv när hon hoppade fram mot bilen.

Hem en sväng, men nä vi ville röra oss lite. In i bilen och vi styrde söderut. Vi spelade hög musik, sjöng och klappade. Vi skrattade och höll varandra i handen, vi var så nära och det var så mycket kärlek, vilken lycka som svepte förbi. Vi stannade till och köpte en rockring till myset, den där ringen var typ all over the Place i bilen ;) Vi tog ett stopp i mataffären innan vi runt åtta snåret vände hemåt igen. En kanon eftermiddag och kväll alltså <3

Rockringande....

Jockarp.

Nya kärran.....

Jobb ännu en tidig morgon, jag var allt annat än pigg när jag hoppade i min jeans och en sliten t-shirt. Borstning av tänder och sen iväg.

Vi hade mycket att göra och när ens kollegor inte mår hundra topp så får man ta en för laget så att säga. Så vi andra krigade på så gott det gick. Att snöflingor singlade ner och det väldigt tätt gjorde inte saken precis bättre. Det var blixtehalt i vedsvängen.

Jag har under ett par nätter byggt om i palatset och även köpt olika nya bilar, (i mina tankar alltså) Jag yttrade även det där om en ny bil för mina kollegor och dom tyckte att jag skulle googla runt lite. Jag hittade en kärra på en firma inte så långt får mina hoods. Det passade perfekt, Jag slog dom en pling och frågade om den bilen var leveransklar under eftermiddagen. De kan den vara blev svaret. Bra då svänger jag inom.

Ja och vad hände, jo jag lämnade min Suv och fick med mej en helt annan kärra hem. Ett rejält hål i plånbörsen blev det med minsann. Men kostar det bara pengar så är det ju billigt ;)

Jag körde hem och lilla fröken Vilhelmsson ville provåka. Vi tog en torgarunda och sprätte lite i snön ;) Vi provade att prata lite i telefonen i bilen, nja jag har inte riktigt kläm på alla knapparna än men det har jag nog snart tänker jag. Hur svårt kan det vara.

Vi körde hem och parkerade och lastade in saker som är ett måste att ha i en bil. Såna saker är allt ifrån ficklampa, kniv, tamponger, hudkräm, halstabletter, tuggummi, paraply, signalkläder, vantar och lypsyl. Ett helt överlevnadnskit alltså, Ja så nu är vi redo för helt nya äventyr.

Jag tog ett löppass, för dagen valde jag ett intervallpass, det var tufft men kul, svårt var det också att hålla reda på alla tider så jag fick skriva ner tiderna på handen. Det var ett kort men intensivt pass vilket var skönt. Jag ville hinna med att mysa med Mollie och en kopp kaffe i soffan under en filt avslutade min dag.

En hjälpande hand :)

Jockarp.

Bil och bygge....

Morgonpasset i vedsvängen. Det var segt att kliva upp klockan fem. Mina nätter är väldigt vakna, jag både byter bil och renoverar i palatset under nattens timmar. Väldans jobb alltså ;) Detta medför en trötthet under dagarna, dåligt med återhämtning alltså. Men samtidigt är det roligt att jag är så kreativ och att det kläcks en massa ideér, jag gillar det. Men dagpass ideésprutandet hade varit att föredra.

Jobbet ja, det gick väldigt bra, men så drar vi in en väldig hög med flis de dagar som är röda i almanackan, det lyfter oss självklart en aning. Lättjobbat.

Myset har påsklov så hon hängde med mormor hela dagen. Dom hade roat sej med att promenera i det vackra vädret, kamphundarna var givetvis med. 

När jag kom hem hoppade jag i löparbrallorna bums och gav mej ut på veckans första pass. 9 plus och solen vräkte ner på mej, fatta  så lättlevt. När jag anlände hem stod den varmrökta laxen serverad på silverfat, så lyxigt, jag börjar bli bortskämd minsann ;)

Kaffet efter maten avnjöt vi i söderläge med solen stekandes i ansiktet. Så underljuvligt. Myset och jag tackade för oss och begav oss hem. Jag tog tag i att sanera och tvätta suven, skinande ren ställdes hon in i carporten igen.

Jag busade lite med tvätten sen landade jag i soffan med min dotter. Hon är nu åter igång med att planera pyjamasparty och det har en tendens att eskalera. Nu är vi upp i tiotalet barn som ska bjudas, hua säger jag bara. 

Och det är minsann inte bara fördelar med att hon kan läsa, nu kollar hon nämligen i almanackan om hur det ser ut, om vi är lediga och obokade, då bokar hon glatt in sina partyn på dom dagarna. Jag är inte helt tillfreds med det kan jag säga ;)

Våra tycken går isär....

Jockarp.

Lediga....

Vi har hunnit med mycket på kort tid. Vi hade besök i palatset, en frukostdejt som vips blev två.
När vi vält ner en massa mat och blurrat och vi vinkat iväg dom så drog vi omgående iväg. Mot sydligare breddgrader, närmare bestämt Malmö. Vi kör till ett badhus och det var helt sjukt med folk, Folk från olika länder vilket gjorde att förståelsen kanske inte var det bästa över vilka regler som fanns i badhuset. Jag fick ta tag i en badvakt som i sin tur fick styra upp det lite. Att vissa inte förstod eller inte ville förstå att dom utsatte andra för fara genom att inte följa reglerna var faktiskt inte mitt jobb att lösa. Jag höll mej nära Mollie hela tiden, jag släppte inte henne med blicken en hundradels sekund på grund av just det.

Vi badade klart och duschade och körde vidare och checkade in på ett hotell. Myset hoppade självklart i sängen men själv lät jag faktiskt för dagen vuxet bli. Ovanligt.
Vi gick ut och käkade, jag tog thai mat och det förvånade mej att inte Mollie också tog det men hon ville ha potatis och snitsel.

Vi lekte lite på en lekplats och köpte sen med oss lite snask till hotellet. Där parkerade vi oss i sängen och glodde på TV, till och med jag glodde. Det var trevliga barnprogram och vi tittade ända tills tröttheten tog överhand. Så himla mysigt att somna ihop. Att jag vaknade klockan ett på natten och inte kunde somna om var inte lika mysigt dock. Morr.

Uppstigning och frukost. Vidare tog vi tåget söderut. Mot Danmark och till den blå planeten. Det var så sjukt kallt när vi gick från tåget till den gigantiska och mycket speciella byggande. Jag gillar nog byggnaden i sej bättre än själva sevärdigheten. Mollie var helvild, hon älskar verkligen Uttrarna Mojje och Agnes. Det är hennes absoluta favoriter. Vi strosade runt ett par timmar sen tog vi tåget tillbaka, vi hämtade ut kärran och drog hemåt. Några mysiga timmar ihop hon och jag. Så viktiga.

Vi <3

Jockarp.

Långpass....

Det händer ibland. Det där när ord och bild inte kan förklara, det räcker liksom inte till. Det händer ibland att saker måste upplevas för att förstås. Min morgon började så.
Om det var att jag var extra känslig det vet jag inte, men jag brukar vara skör under morgontimmarna. Extra känslig.
Att krypa ner och låta kroppen möta en naken liten barn kropp, när mjuka barn armarna omfamnar mej i en stor kram.
När jag drar in ett andetag genom näsan och känner doften av kärlek. Den kärleken som jag antar endast en mor kan känna till sin dotter. Jag blev tårögd av tacksamhet.
Att vi har friktioner ibland är inget konstigt och att jag ibland kan bli så massivt trött på Mollie och även över situationen över att ha henne själv, att ha det full ansvaret dygnets alla timmar året runt. Alla dom tillfällena när jag är rädd över att något ska hända henne, att jag inte ska klara att vara hennes styrka och mod om hon behöver det. När jag är sårbar och skör och ibland skräckslagen över att inte ha styrkan. Ja dom känslorna som skrämmer mej och dom som gör så ont.
När jag låg där och drog in doften, när jag kände hennes värme och trygghet. Ja då var jag stark och skör i samma ögonblick. Jag var så otroligt tacksam över att jag har henne i mitt liv.

Att detta oförklarliga i text och ord fortsatte under morgonpromenaden med hundarna gör bara min dag ännu vackrare.
Jag traskade upp på berget i orörd snö, varje steg jag tog gjorde avtryck, mina avtryck, avtryck av liv. Solen lekte i mitt ansikte och mina läpparna var leende. Det var så mycket livsglädje som passerade i min kropp, jag kunde känna hur det forsade runt i mina ådror. Vi störde ett par rådjur i deras frukost. Jag älskar dessa upplevelse, så nära och så vilt.

Mollie hade en kompis på besök och tjejerna pysslade så fint ihop. Jag tog tag i storstädningen. Jag pluggade i musik i öronen och drog igång.
Låten My My Love med Joshua Radin kom upp i listan och jag var inte beredd på smärtan, det gjorde så enormt ont i mej så jag blev helt överrumplad.
Den låten fick jag av en kvinna jag trodde var min framtid, det var ungefär ett år sen och jag var hennes hopp just då, vi blev varandras hopp.
Jag stängde inte av låten utan jag lät istället tårarna rinna ut med mina kinder när jag gick i mitt vackra hem sög damm och funderade på det som kunde varit. Vad jag skulle varit idag om omständigheterna varit annorlunda.

Lilla fröken kompis åkte hem och Myset gick till undantaget, jag tog en välbehövlig löptur på 28 km. Den satt som en smäck vill jag lova. Humöret och känslorna var på topp när jag åter kom hem till byn.
Pizzan stod på bordet, nu snackar vi service, lyxigt att bli lite bortskämd en och annan gång.
Kvällen blev chill i soffan men en ny film och dom söta små golden valparna som hittar på roliga upptåg. Mollie skrattade så jag trodde tapeterna skulle ramla ner.

Vi packade gemensamt väska för vår kommande tripp. Jag fick känslan av att Mollie skulle vara av betydligt fler dagar än jag ;)

Galet kul....

Jockarp.

Påskhare....

Mitt <3

Hoppsan, jag hade glömt att ställa klockan, alltså ljöd det ingen signal, jag glodde på uret och såg att hon var över sju. Attan vi hade försovit oss i sju minuter. Schemat brukar vara späckat under morgon. Men gemensamt fixade vi det, vi hann till taxin stod på gårdsplanen.
För dagen kläddes min dotter i sin kanindräkt och hon var söt som socker, jag bara log åt henne.

En promenad på berget med kamphundarna följde, det var full storm, lagom kul alltså. Detta blåsande fortsatte hela dagen och inte heller under torsdagsdygnet kunde jag hitta motivation till att ge mej ut på ett långpass. Men den som spar hon har ;)

I vedsvängen igen. Jag är helt öm i fingertopparna av allt asade på säckarna, men plikten framför allt. Löften ska hållas, vi är noga med det i vår familj.

Jag tror aldrig att jag ändrat planer så mycket som jag gjort denna påsken, men nu är vi iallafall på banan. Nu har vi klubbat vår påsk.
Så vi bokade hotell för bara myset och mej. Jag vet att hon älskar att bo på hotell så hon var verkligen inte svårflörtat. Följsam liten dam jag bor med just nu.

Vi lagade middag och när alla plattorna var på på min racer spis så stannade den plötslig, morr. Ner bland propparna för felsökning. Inga bekymmer där, jag fortsatte att rotorsaksanalysera det inträffade och hittade givetvis problemet, den som söker ska finna och så skeddes alltså. Problemet var huvudsäkringarna. Undantaget matas just nu med elpatroner och antagligen var de detta som överbelastade hela systemet. Det behövas säkras upp i det Månsagårdska palatset verkar det som. Maten blev i alla fall klar och det smakade himmelskt. Vi är grymma när vi sätter den sidan till :)

Nattningen blev en långdragen historia, men när hon väl somnade lågs det hullerombuller ;)

Njaha och idag är det Långfredag. Så vi får väl skänka Jesus en tanke, han gick ju ändå golgatan fram och hängde på korset för våra synder. Tack för det.

De där två :)

Jockarp.

Färg i vårt hus...

Humf vad finns i ägget tro?

Solstrålarna vaknade upp i det Månsagårdska palatset. Vi var vårt vanliga milda jag. Mollie var så mjuk och kärleksfull så det gick nästan att ta på det. Jag älskar den känslan. Vi kramades och myste ordentligt innan det var dags för skolan och självklart fick det bägge kamphundarna vara med på ett hörn.

När hon lämnats tog jag dom bägge terrierna och drog ut på berget. Gosse så vackert det var. Fem minus, snön gnistrade i solen, himlen var klarblå. Jag såg mitt hem och jag såg bara ljus. Det var lite annat det än känslan från dagen innan det. Men jag kände mej som jag igen.

Jag hade planerat ett långpass på ca tre mil men med så mycket nyfallen snö kände jag bara att nä, det är tungt nog ändå att springa så långt och inte blir det då lättare med snö och isiga vägar. Jag drämde till med ett intervall pass, Det var faktiskt det första passet jag kände att jag inte orkade hålla Mister Skoogs order. Men nä det gick bara inte, det blåste hårt och jag lyckades inte få upp tempot i 4:50 under så lång tid som han ville. Något nedslagen var jag när jag kom hem men det vände snabbt, det är ju inte precis så att jag har en pistol riktad mot huvudet utan jag gör detta av egen fri vilja och jag vet redan att jag är bra, jag vill bara bli lite bättre ;)

Jag hämtade upp myset på skolan och vi körde och veckohandla, det är alltid kul att ha med henne affären, jag gillar det, det känns liksom som en familj.
40 minuter senare skulle vi hämta upp en klasskompis som slutade lite senare. Hem for vi och lastade ut maten och lastade in hundarna sen drog vi upp på berget.
Det var snorkallt men vi hade ett uppdrag. Tanken var egentligen att myset och jag skulle resa bort under påsken men vi ändrade oss i sista stund och då måste vi ju ha det lite påskfint. Så påskris skulle fixas.

Hem med riset och det pimpades med allt möjligt. Så mycket färg och det behövs. Jag behöver färg i mitt liv.

Och så är det ju så att vintern medför sej en hel del extra jobb. När kölden slår till har vissa husägare det tufft, dom behöver ved. Det var en syssla som Mollie och jag fick sköta under kvällen. Två mackar i kommunen var tomma på vedsäckar så 75 säckar körde vi iväg. Jag skulle kunna varit oxtokig på personen som planerade så illa men samtidigt vem vet hur vädret ska bli?

Så härligt med lite färg ;)

Jockarp.

Upp&ner.....

Väldigt nöjda...

Dagen började helt fantastiskt och slutade likaså. Det var bara i mitten livet tedde sej en aning i nyansen mörkvitt.
Jag drog igång tidigt med ett löppass på en mil. Det var fortfarande mörkt när jag begav mej ut på mitt älskade berg. Snön yrde och la sej som nyspunnet socker framför mina fötter. Snacka om skiftningar. Från vårplöjda åkrar till snöfall på frusen mark.

Hem och fixa Mollie inför dagen, vi kramades hejdå vid taxin och informationen från mej till henne gällande upphämtningen under eftermiddagen framlades. Hon okejade infon och sen åkte hon.
Jag drog iväg på arbete, eller ja kanske inte arbete fysiskt, för dagen väntade skolbänken. Hemuppgifter för den där certifieringen jag går skulle styras upp. Det var lite småknivit men efter lite finurligande och även frågostund till andra så löste vi uppgifterna.

Jag drog vidare i livet och hämtade upp Mollie och redan bums började det knaka i fogarna en aning. Det första hon sa innan hon sa hej var.
- Får jag leka med en kompis i morgon.

Gaaaah möjligt att jag är lite känslig men ett hej vore minsann på sin plats när man inte setts på ett tag.
Hon tjatade och gnatade hela vägen hem, jag blev trött.
Vi hämtade kamphundarna, vi skulle vara hundvakt några dagar. Det fortsattes att tryckas på alla knappar på mej som gör att jag är mindre stolt både över henne och mej själv. Den onda cirkeln rullade alltså på.
Våra vänner kom och det fortsatte att rulla i den ogynnsamma cirkeln.
Vi köpte hem pizza och där lugnade det sej en aning men bara för stunden. Det var väl själva fan vad det skulle vara besvärligt. Ibland är det som om allt som kan gå fel verkligen går fel, eller är det så att man saknar motståndskraft så det är därför det känns så. Oklart i detta nu.

Klart var dock att i detta läget längtade jag massivt till att bara gå ut genom dörren, gå upp på berget och sätta mej på en stubbe och glo. Lägga mej i sängen och dra täcket över huvudet, att bara vara. Att köra till havet och sitta på en bänk. Ja typ i en vecka i sträck utan att någon kontakt med omvärlden. Jag var helt slut känslomässigt. Och snön bara vräkte ner. Jag såg dåligt med ljus just då och inte blir det precis ljusare då heller. Cirkeln behöves brytas, allt behövdes vändas.
Våra vänner lämnade oss och Mollie ville spela kort. Jag svarade att jag vill inte, jag orkar inte, jag känner inte för det och jag tänker inte göra det. Jag behöver ro och jag behöver lugn.
Svaret blev:
-Okej mamma, då myser vi lite i stället då.

Tack gode gud för det.
Där i det ögonblicket vände det. lugnet infann sej både i lilla och stora fröken Vilhelmsson.
Nattningen blev även den en magisk stund, hon läste läsläxan för mej och jag bara låg där och lyssnade på hennes i bland stakande och enformiga tonläge, jag älskar att höra henne läsa och lära sej. Jag bara log.
Boken avslutades och pillandet i hårbotten och i öronen tog över. Hon njuter väldigt av det, ja jag med ;)
En fin kväll alltså.
Jag lämnade min sovande dotter och började sortera lite bilder. Jag hittade en från förra våren när vi gled runt i evigheternas stad. Nja vi ser jag ganska glada ut ;)

Nästan exakt ett år sen. Rom <3

Jockarp.

Inget är omöjligt....

Inget är omöjligt framför fröken T:s kamera...

Måndag igen vilket betyder uppstigning under tvång, vi får alltså inte ligga och dra oss så länge vi vill.
Vi fixade med allt och klädde oss, gick ut och var redo för taxin. Den kom inte. Humf. Jag slog en pling och fick reda på att något gått snett så myset hade helt enkelt missats. Vi blev erbjudna upphämtningen men vi tackade nej, jag stod redan med bilnycklarna i handen så jag ombesörjde själv hennes lift till plugget. Och jag njuter verkligen av det. Innan hon drog igen dörren med en smäll sa vi att vi älskade varandra och önskade varandra en toppen fin dag. Hon är bedårande den där lilla fröken.
Jag drog på jobb, det blev en bra dag, mycket socialiserande och mycket producerade. Jag tror minsann att det hör ihop.

Ett samtal från fritids och infon om att Mollie skulle följa med en väninna hem, min hjärna gick på högvarv, var det möjligt? hur såg vår kväll ut? En snabb analys och ett okejande. Hon skulle hämtas upp halv sex och det av mormor.

Jag drog hem och hoppade i löparkläderna. Jag hade kontakt med Coachen under dagen men än hade han inte skickat mej månadens program. Jag improviserade, 15 km och det i vårvintrig miljö. Jag kände doften av nyvänd jord, vårbruket var igång, men samtidigt mötte mitt ansikte små små snöflingor. Jag log och kände livet i mej. Jag tänkte att nu är jag nära att få uppleva ännu en underljuvlig vår. Hon är på väg.
Hemma var jag inte förrän närmare klockan sex men det var ändå så ljust. Jag älskar det. ljuset. Allt blir så mycket mer lättlevt.

Än en gång fick jag fantastiska levnadsglada, energiska, vackra bilder skickade till mej, hon gör något speciellt den där damen. Det är så mycket liv. Det blir så bra, något som egentligen bara är lek och bus. Jag är så otroligt tacksam....

Jockarp.

Hattar på sne.....

Me And My Gang ;)

Vaknade och var förvirrad, vad var klockan, inte för att jag behövde bry mej men jag ville ha koll. Jag fick kolla med fröken ur, jag hittade henne på nätet. Jag funderade klart på om hon fortfarande fanns att ringa och lyssna av. Tiderna har ju förändrats.

Det kom en helt naken liten tjej och kröp ner till mej i sängen och dessa stunder är värt så mycket. Hon la sej tätt mot mitt ansikte och sa att hon ville nosas. Våra näsor gnuggades emot varandra och vi log. Hon började messa med mormor och jag lämnade henne där tränandes med skrift och läs. Pannan väntade mej.

En lugn morgon, en skön morgon, helt utan stress och press.
Vi skulle på äventyr så när vi var redo hoppade vi in i bilden och så var vi på rull igen. Inom ett köpcenter för lite tuschpennor shopping och även en bukett blommor. Jag kände ett stort behov av just det, att ge bort en bukett fina blommor. Ibland är det så.

Dejt ja, just det var ju så det var. Och en fantastik sådan. mat, kaffe, pyssel, stoj och stim. Mollie gick bananas bland rekvisiterna och det hade en tendens till att balla ut fullständigt. Kameran åkte fram och Mollie ställde glatt upp. Så underljuvligt att se henne så full av bus och liv, det ihop med en människa som är helt ny i hennes värld.
Efter busandet fortsatte dejten på tropikariet, superfint och spännande och har man då även som vi möjlighet att röra sej backstage så blir det hela än mer intressant. Mollie fick vara med och mata fisk och haj. Coolt. Det var spännande att höra från marinbiologen om livet i akvariet om varför det var si eller så. Det är så lite jag vet, ändå tycket jag att jag vet en hel del :)
Vi strosade runt i ett par timmar, bland fågel, fisk och mittemellan, oh ja mittemellan fanns apor, eller lemurer, otroligt men jag hade en på min axel, häftig känsla. Mollie blev även hon erbjuden en lemur till sin axel men hon tackade för dagen nej. Hon har respekt för djuren och det är en fin egenskap det.

Vi lämnade Topikareiet och även vår dejt. Det avslutades med en stor varm kram och löfte om ett snart återhörande ;)
Myset och jag drog hem och väl hemma väntade bingen.
När vi låg där och småpratade så blarrade hon om dagen om att hon haft det bra, att hon uppskattade att komma hem och direkt lägga sej, det var lite mysigt. Att jag pillade henne i håret och kliade henne på ryggen. JA hon var verkligen nöjd och hon var verkligen tillfreds och så enormt trygg.
Jag kände ett lugn inom mej när jag pussade henne lätt på kinden innan jag lämnade hennes rum.

En dag som åker ner i braigalådan med en smäll.

Dom där två ;)

Jockarp.

Dejtdags ;)

När myset vill ha glass då släpper vi allt..

Lilla fröken tog sovmorgon så jag tassade runt själv i palatset under en timme i arla morgon. Så himla mysigt. Jag älskar mitt hem, jag vet att det snart kommer bli ännu mer hemtrevligt, mysigt och vackert. Det kommer bli perfekt.
Hon vaknade och kom yrvaket ut till mej i soffan och kröp upp i min famn. Hon kramade mej och jag kände hennes små mjuka barnhänder runt min nacke. Hennes hår var yvigt och tjorvigt. Jag misstänkte ett stort arbete med kammen.

Vi gick ut och på vägen upp till undantaget hittade hon små lila krokusar, dessa skulle plockas bums. Mormor blev glad över blommorna och dom sattes i vas. Jag drog ut på ett löppass. Ett behövligt distanspass, kroppen vara fräsch och pigg. Lättlevt helt enkelt.
17 km pang, sen var jag hemma.

Mollie hoppade i badet och det blev en snabbrengörning. Och borstandet av kalufs satte fart. Hon blev så fin så efter lite tannagnissel. En väninna kom på besök och och dom hade en fantastisk dag. Jag märkte knappt av dom, inte mer än när det var matdags, jag anar en viss frihet, den kommer smygande så sakteliga och jag njuter av dom gångerna jag känner det.
Bilen tvättades på både utsida och insida, så välbehövligt.
Jag gick in och gick bananas på dammsugaren en stund, men jag blev räddad av en vän. Vi satte oss och samtalade i stället, skönt. Och så var vi bara tvungna till att skapa konto till mej på ett par dejtingsidor. Min kunskap gällande sidorna var sparsamma så det kan sluta hur som helst tror jag, men roligt hade vi.
De som slog mej när jag svipade hit och dit det var hur mycket ensamma människor det finns i vårt avlånga land. Sorgligt.
Hon körde och jag började köra ved. Tjejerna lekte fortfarande. Perfekt.

Kvällen bestod av närhet och mys. Vi har ett bra liv nu, inget snack om den saken. Vi gör lite som vi vill utan att hänsyna oss allt för mycket för andra, vi behöver helt enkelt inte det. Vi sätter våra regler själva och vi planerar vårt liv ihop. Ingen annan har en chans där, inte än.

Ja och på tal om dejtingsidor och dejter så är det åter dags att åka på dejt. Jag har sett fram emot det väldigt mycket. Denna gången ska även myset få följa med vilket ska bli lite extra roligt.
Okej jag vet att det finns vissa bloggläsare som retar sej sjukt mycket på mina dejter, men det ger jag fullkomligt fan i. Jag ska dejta spettet idag, jag ska lyssna på hjärtat och försöka bena ut vad det vill säga mej.
Fortsättning följer, men önska mej gärna lycka till ;) Tack.

Korsordslösaren....

Jockarp.

Barncancer....

Hur kul får man ha??

Veckans arbete var tufft men ett grymt team och ett arbete mot samma mål genererade i en mängd fina och bra saker. Sammanfattningen av veckan är att jag är stolt över utfört arbete. Med den känsla är det helt okej att ta helg.
Vad mer som är okej är att det står i schemat att jag ska vara ledig i nio dagar. Schemat stämmer dock inte helt, ett par dagars arbete väntar under den lediga perioden. Men det känns som om jag kan ta de.

Kvällarna i slutet av veckan har varit fantastiska. Vi har lagat middag ihop med en annan liten familj. Allt blir betydligt mycket roligare när saker görs ihop. Mollie har hjälpt till med kockande. Och barnen fick välja fritt vad som skulle upp på tallrikarna. Mycket mys i soffan, närhet och skratt.
Mammorna har dragit kort och tjitttjattat om det, mysigt avslappnat och sköna stunder.
Jag har fått ruskigt många uppmaningar om att jag ska lyssna på hjärtat och ja den där cd-skivan som snurrar i skallen stör ibland mitt hjärtats dunkande, hårda, och ofta tydliga ljud. Men jag lyssnar....

Mollie har levererat stort i veckan. Skolan var med i ett löplopp för att samla in pengar till barncancerfonden. Toppen tycker jag, barnen pratar om det, att det finns barn som inte mår lika bra som dom själva gör och att det behövs pengar för att hjälpa dom.
Tanken var att man skulle ge en summa för varje varv som barnen sprang, vi i Jockarp valde 60 kr varvet och inte trodde väl jag att unga fröken Vilhelmsson skulle leverera så stort. Men hon knatade på och varvade 10 gånger. Bra där. Så 600 spänn sprang hon alltså in.

Hon har hängt med en kompis hem från skolan och det är alltid lika roligt att höra hur dom kokar ihop deras små träffar. Dom börjar bli stora nu och försöker lösa logistiken själva, men visst än är dom inte där ;) Men dom kämpar på.

Min sol....

Jockarp.

Liten i världen....

Humf....

En solstråle letade sej fram till mitt ansikte, jag log. Jag funderade på var jag var, vilket håll i sängen låg jag på? jag ville inte kika, ville inte se, jag ville känna var jag befann mej. Jag log och kände. Men jag lyckades inte, jag fick tjuvikika lite, men bara lite. Detta var den vackra delen av morgonen.
När jag njutit dessa sekunder började den förbannade cd-skivan i huvudet att snurrar, den tog över min kropp, den snurrade fort och jag kunde inte stoppa tankarna, dom formligen kastades runt. Jag ville ju bara ligga kvar och njuta jag ville inte fundera på dåtid, nutid och framtid. Jag ville inte tänka på jobb, biltvätt, gråahår som pryder mitt huvud, inte heller mathandling, dusch av barn, dammiga fönsterkarmar, kaffedoft, vintekängor och semesterplanering. Nä jag ville bara vara helt stilla med tankar tomma.

-Mamma jag är vaken. Ännu en gång bröt hon mitt spinn i skallen. Dagen grydde och livet tog fart. Den formligen exploderar när lilla fröken Vilhelmsson känner sej redo. Gryningen, tankarna och känslorna har inte en chans att stanna till. Dagen börjar och tempot är skyhögt. Jag älskar det, jag älskar hennes livsgnista, hennes energier. Ett barns nyfikenhet, de naiva. Det orädda okomplicerade. Jag älskar det så och jag älskare det allra mest när jag ser det hos min egen dotter. Jag känner den där lyckan. Lyckan som ska vara självklart för små barn.

Hon vinkades av till skolan och jag skulle arbeta. Och det var verkligen en upplyftaden uppgift det. Jag har förmodligen världens bästa jobb ja ;) Jag har så vansinnigt roligt just nu. Alla människor som jag möter, som jag känner, eller lär känna. Det är fantastiskt det.
Att jag fick jobba till klockan åtta på kvällen var förvisso inget jag visste när jag på morgonen låg där med solens strålar i mitt ansikte och funderade över vilket håll jag låg på i sängen. Men det gick fint, vi hade roliga timmar och jag hade två matlådor med mej med olika smaskiga rätter, så det gick minsann ingen nöd på mej. Att jag även lyckades ta mej hem innan myset skulle nattas var även det en riktigt fullträff.
När jag nattade henne tänkte jag på hur viktiga vi är för varandra. Hon så lite i världen så stor <3

Hon.....

Jockarp.

Vem är hon?

En rå kall vinterdag.

En kvinna klädd i en vit klänning där armar och ben är bara. Nakna fötter på ett kallt betonggolv i en nerlagd spritfabrik. Isande kallt. Piggigt skin på kroppen. Hackande tänder. Skakande muskler.

Kvinnan med bilden, så klar, så självklart i hennes huvud. Hon avlossar kameran med ett ljud av smatter.

Varma kramar och skratt. Musik.
Smutsigt, kallt och kargt. Magiskt ljus från stora fönster. Betongpelare som växer sej upp ur golvet, upp mot taket.
En hatt på huvudet över flätat hår. Kallt, varmt. Mörker, ljus. Dunkelt, rått, nyanser. Känslor. Bomullsmjuka rörelser. Känslor. Tufft, modigt. Rent, avskalat, kravlöst, naket och skört. Känslor.

En bild som säger mer än jag kan förklara, men den känslan som fanns när bilden togs känner bara jag.
Men hennes idéer blev något nytt för mej.

Än en gång ser jag något annat än vad som kanske syns vid första skymten. Sikten skymdes av mina förväntningar, mina tankar.
En smutsig fotsula är kanske det första man ser. Kanske? Men det finns så mycket mer. Så mycket fantasi, så många frågor.
Var har dom smutsiga fötterna gått, vart är dom på väg. Livet i rörelsen, klänningens veck av rörelsen. Vem är hon?
Jag kan ana en sorg i bilden, att sakta rör hon sej framåt, smutsig och tungt? Lämnar något där bakom sej. En dörr har stängts.
Jag kan samtidigt ana en lätthet, en spänst en glädje. En renhet med den vita klänningen, den i rörelse. Hon är på väg. Hon ger inte upp, hon är på väg framåt. Mot nya mål, nya världar. En rörelse i rätt riktning. Framåt, framåt, framåt. På väg till en ny dörr, en dörr hon vågar öppna med ömhet, ödmjukhet och nyfikenheten.
Äventyret har börjat.

Jag vet inte vad jag ska säga mer än att detta är den vackraste bilden som nånsin tagits på mej. Enastående, bedårande, häftig, mäktig, vacker och skör. Detta är helt klart ett mästerverk. Jag älskar den. Som jag älskar den.
Och kvinnan som tagit bilden hon är ta mej tusan ett fenomen.....

Det Månsagårdska palatset kommer inom kort att förändras ännu en gång. Det kommer bli så otroligt vackert. Nya dörrar ska öppnas, nu när dom gamla stängts.
Min tid är nu.

Stämmer ;)

Jockarp.

Pytt och morr.....

Den morgonen.....

Kvart över sex drog dagen igång i form av ett löppass på en mil. Det var en helt fantastik vacker morgon, kallt men vackert. Solen steg över Vesan och jag var tvungen att stanna till och bara suga in det vackra som fanns framför mina ögon.
Jag angrep mördabacken och mötte ett snötäckt berg. Skillnaden var stor för nere på låglandet var det barmark. Det var snorhalt under snön vilket jag fick erfara.

Hem, dusch, kaffe och sen väntade det en dag i skolan men lilla fröken Vilhelmsson. Vilken dag säger jag bara.
Vi började med gympa, Mollie och jag var ihop hela tiden och hinderbanan löste vi galant. Lektionerna flöt på fint och jag är stolt över hur hon uppför sej.
Rasterna är speciella. Det var många som ville hänga med oss och dom tyckte det var ballt att Mollies mamma var i skolan.

Middag och det bjöds på pyttipanna. Vi välte i oss ett rejält lass. Jag frågade en liten dam som satt bredvid mej varför hon inte tog rödbetor till pytten. Det är äckligt och smakar bajs blev svaret. Min mat höll på att flyga ur munnen på mej när jag flinade åt hennes förklaring. Väldigt tydligt vad hon tyckte om det alltså.

Skolan slutade och vi drog iväg på andra uppdrag. Morötter till hästarna skulle fixas. Mollie skulle tvunget köra med säckakärran ett par varav och jag fick bära säckarna.
Vi drog inom Ekohallen och där skulle hon köpa nya blommor, hon är lik mej, hon kan snöa in på än det ena än det andra, just nu är det blommor.
När vi slulle lämna stället var det en trafikolycka så vi fick vackert sitta i bilen och hänga en stund. Trist men jag hoppas verkligen att det inte hände något allvarligt med chauffören.

Middag och chill för hela slanten under kvällen, jag morrade lite för det, jag hade ett enormt sug efter havet. Men Mollie tvärvägrade och än är vi inte där, där när hon kan vara hemma själv när jag har behov av återhämtning, när hämtningen behöver ske i naturen.

Jockarp.

Skymd sikt....

Camp på soffan, och ja en sak jag vet med all säkerhet det är att jag inte är en bra soffliggare. Jag avskyr det. Men Mollie gillar det och hon vill så gärna campa över ibland. Det betyder att även jag innefattas i den övningen.
Vad som dock var helt underljuvligt det var att vakna av att solens strålar lekte med mitt ansikte, jag skruvade på mej lite och öppnade ögonen försiktigt, det var ljust, så väldigt ljust. Jag låg och filosoferar en stund och så hör jag min dotters första ord.
- God morgon mamma.
Jag bara log.

Morgonen blev lugn, jag fixade i pannan, satte fyr så vi skulle få lite värme, jag satta på kaffet, tog min färdiga kopp och parkerade mej i soffan under täckte bredvid min lyckliga dotter.
Vi började hänga gubbe.

Solen fortsatte att vräka ner och vi kunde inte förmå oss att vara inne mer. Vi tittade till hästarna lite och promenerade runt i deras hage en stund. Mollie klippte lite grenar med sekatören, när hon tröttnade så drog hon iväg på cykeln en sväng. Själv satt jag i söderläge och brunade mej lite. Helt underljuvligt.

Klipp, klipp....

Ibland undrar jag om jag är klarsynt eller skyms min sikt av det jag vill se?
Det handlar ofta om att läsa av och förstå dom tecken jag får i livet. Att följa sin inre vägledare.
Att följa hjärta och magkänslan.
Jag tycker att jag är bra på att gå från känsla till handling. Det är inte alltid som det hamnar i god jord men då kan jag liksom bocka av det på min lista, från mitt känsloregister. Jag får hantera min besvikelse. Men jag går vidare.
Ibland känner jag något väldigt starkt som jag förr eller senare måste testa, jag får liksom inte ro förrän jag öppna upp den dörren. Ibland har detta dock inneburit att jag dragit ner brallorna på mej själv. Men när jag står där med brallorna nere så vet jag. Ja eller nej.
Vid ett nej drar jag upp brallorna igen och tackar för den tid jag fått uppta av deras liv. Jag dammar av mej och går vidare. Ja så fungerar jag när det handlar om saker och ting. Idéer som jag kläcker. Känslor och relationer är lite annat. Här vill jag verkligen se klart, eller känna starkt. Jag vill inte att min sikt och mina känslor ska skymmas av det jag vill se, det jag vill känna. Nä det ska vara glasklart. Jag vill inte testa något jag inte tror på, jag vill inte ens tänka på att testa något jag tror halvhjärtat på. Jag rivs och dras emellan saker ibland. Oklart helt enkelt.

Löpturer brukar vara förlösande i dessa lägen, det hjälper mej att finna vägen. Men det är när jag springer utan ett tydligt mål. Dagens löpning innefattade intervaller vilket krävde en viss koncentration. Så meditationen uteblev.

Hem och upphämtning av mys. Jag körde henne till en väninnan och vidare körde jag till Tant N. Vi parkerade oss i söderläge på altanen med kaffe och sen bara rasslade tiden i väg. Gosse vad jag älskar dessa sociala härliga träffar med vänner. Så behövligt. Känslorna vilar liksom, vilket kan vara väldigt behövligt ibland.

Nästa års vedhög ;)

Jockarp.

Förverkligade förväntningar?

Glädje....

Ännu en tidig morgon, uppstigning innan fem och iväg. 12 timmar i vedsvängen skulle avverkas, jag såg fram emot det sociala väldigt. Människor jag tycker om och hänga med.
Över 6 minus bjöds det på och det dröjde inte länge förrän snön vräkte ner. Jag kände ändå en tacksamhet över att befinna mej i södern. Jag fick till mej att det var 26 grader kallt i Rättvik, den platsen ville jag inte befinna mej på det kände jag tydligt ;)

Mollie var med mormor hela dagen och dom hade hunnit med en hel del. Först kalas och sen hade dom dragit till skidbacken. Myset hade dragit upp i ankarliften bums, hon åkte ner för hela backen, inga bekymmer. Det bordar gott för framtiden det.

Jag fixade mycket under min arbetsdag. Jag gjorde ett prov till en utbildning jag går och det kändes fint, jag tror jag drog in full pott på testet. Jag skulle faktiskt bli väldigt förvånad om jag skulle kugga, det finns liksom inte riktigt på min karta det :)

Mina närmaste veckor gällande jobb diskuterades, jag fick byta nattjänst mot dag. Ett nytt projekt står framför mej och det ska bli väldigt spännande om än lite jobbigt.
Jag konstaterade även att jag under sommarmånaderna kommer vara ledig i nio veckor. Just nu är alla dom veckorna oplanerade men känner jag mej och Mollie rätt kommer vi vara fullbokade när dagen för ledighet kommer. Det känns ändå fint att kunna ge henne en nästa helt ledig sommar. Hon är bortskämd och det ska hon vara.

Att umgås med män i 12 timmar kan ibland balla ut fullständigt och tja jag bjuder gärna själv upp till dans. Där bottnar vår vänskap, öppenhet och glädje att vara tillsammans.
När grabbarna pratade om vilka förväntningar dom hade inför lördagskvällen gällande sina fruar och flickvänner så log jag bara och önskade dom lycka till.
Jag berättade för dom att min tanke var att jag skulle hem, duscha, ta på mej något hett, ta lite parfym på mej, tända lite ljus och sen ha egensex.
Jag såg deras reaktioner och skratten väntade inte på sej. Jag skrattade så jag kiknade. Dom skakade på huvudet och la till orden om att jag inte var riktigt klok ;)
Jag fortsatte och flina och tillade att vi får väl se vilkens förväntningar som kommer att förverkligas.
En latjolördag med mycket tagande och givande...och självklart massor av skratt.

Heteroböna?

Jockarp.