torsdag 22 mars 2018

Liten i världen....

Humf....


En solstråle letade sej fram till mitt ansikte, jag log. Jag funderade på var jag var, vilket håll i sängen låg jag på? jag ville inte kika, ville inte se, jag ville känna var jag befann mej. Jag log och kände. Men jag lyckades inte, jag fick tjuvikika lite, men bara lite. Detta var den vackra delen av morgonen.
När jag njutit dessa sekunder började den förbannade cd-skivan i huvudet att snurrar, den tog över min kropp, den snurrade fort och jag kunde inte stoppa tankarna, dom formligen kastades runt. Jag ville ju bara ligga kvar och njuta jag ville inte fundera på dåtid, nutid och framtid. Jag ville inte tänka på jobb, biltvätt, gråahår som pryder mitt huvud, inte heller mathandling, dusch av barn, dammiga fönsterkarmar, kaffedoft, vintekängor och semesterplanering. Nä jag ville bara vara helt stilla med tankar tomma.

-Mamma jag är vaken. Ännu en gång bröt hon mitt spinn i skallen. Dagen grydde och livet tog fart. Den formligen exploderar när lilla fröken Vilhelmsson känner sej redo. Gryningen, tankarna och känslorna har inte en chans att stanna till. Dagen börjar och tempot är skyhögt. Jag älskar det, jag älskar hennes livsgnista, hennes energier. Ett barns nyfikenhet, de naiva. Det orädda okomplicerade. Jag älskar det så och jag älskare det allra mest när jag ser det hos min egen dotter. Jag känner den där lyckan. Lyckan som ska vara självklart för små barn.

Hon vinkades av till skolan och jag skulle arbeta. Och det var verkligen en upplyftaden uppgift det. Jag har förmodligen världens bästa jobb ja ;) Jag har så vansinnigt roligt just nu. Alla människor som jag möter, som jag känner, eller lär känna. Det är fantastiskt det.
Att jag fick jobba till klockan åtta på kvällen var förvisso inget jag visste när jag på morgonen låg där med solens strålar i mitt ansikte och funderade över vilket håll jag låg på i sängen. Men det gick fint, vi hade roliga timmar och jag hade två matlådor med mej med olika smaskiga rätter, så det gick minsann ingen nöd på mej. Att jag även lyckades ta mej hem innan myset skulle nattas var även det en riktigt fullträff.
När jag nattade henne tänkte jag på hur viktiga vi är för varandra. Hon så lite i världen så stor <3

Hon.....



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar