Inlevelse.....

Sängliggande....

Vaknade låg, sårbar och oerhört skör. I den situationen behövs det inte en allt för stor tuva för att stjälpa hela lasset. Som väl är duggar det inte tätt med denna känslan längre, den kommer i bland men den är hanterbar. Jag vet vad jag ska göra. Men denna morgon hade jag ingen möjlighet till fysisk rörelse, logistiken gick inte att lösa så jag fick bita ihop, härda ut. Jag lyssnade på lite musik, messade lite och hade min dotter väldigt nära mej.
Vi tog en lugn frukost, vi dukade upp hela bordet med olika alternativ föda. Mollie fick oboy och jag kaffe.

Vi tog på oss långkallingar och långkallsongströjan sen på med termobrallor och jacka sen var det åter dags. Mot skidbacken. Mollie hann med tre åk innan jag fixat med liftkortet till mej själv.
När jag var på plats så var det hela backen som gällde. Vi åkte tillsammans hela tiden både upp och ner. Supermysigt. Molllie skulle tvunget köra över guppen, jag uppskattar det inte, jag är en riktigt hönsmamma i dom situationerna. Men hon skrattade så hon kiknade när hon kände att skidorna lättade från backen.

Rosiga om kinderna och fulla av liv körde vi hem. Det väntade ett löppass för mej. Jag lyckades rassla in alla passen som var tänkta vilket var skönt. Nu börjar planeringen med att lyckas pressa in alla passen denna veckan. Det är inte alltid lätt det där. Jag räknar med en och annan tidig morgon, men jag tror att det är lösningsbart. Vi lämnar mängdveckan och går in i vecka som heter tröskelpassveckan.

Mollie ska ju har party till helgen och hon är redan väldigt spänd över det. Hon skulle storstäda, jag var måttligt intresserad av det eftersom jag städade häromdagen och jag vet hur hennes fester brukar sluta, det är totalsanering dagen efter som gäller. Vi blev lite ovänner i frågan och jag gillar inte det. Ovänskapen med henne alltså.

Jag bröt snacket om storstädning med ett bad, Mollie behövde det verkligen, hårtvätt och utkamming av kaluffs. Jag förberedde mej för tredje världskriget när jag kom med borsten och balsamsprayet. Men det blev en fredlig tillställning. Pust.

Vi gick till sängs tidigt, jag ville läsa en stund vilket vi inte gjort på grund av sena kvällar. Mollie var på hon älskar dom stunderna.
Jag läste med en sån inlevelse om mumier, pyramider och svarta katter så både Mollie och jag hoppade till vid ett tillfälle. Vi bröt ut i skratt över det som hände och hon sa tjutande av skratt.
- Det är såååå spännande mamma.
Haha, jag bara log och njöt. Vi läste fyra kapitel bara för att nå slutet och få reda på vad som hände Hanna och Viktor.
Vi kikade lite på nästa bok i serien som vi ska fortsätta med sen släcktes lampan.
Jag låg kvar och pillade min dotter lite i hårbotten och hon bad mej även klia lite på ryggen.
Vi dom tillfällena är det inte svårt att vara mamma. Så mycket kärlek.

Just så....

Jockarp.