Förälskad....

Det är ytterst sällsynt men ibland kommer den. Känslan av ensamhet. Det är inte hårt, inte ohanterbart men den ligger som en slags ridå över mitt glada lyckliga jag. Jag ogillar känslan starkt.
Jag är övertygad om att när jag hittar den biten, den perfekta biten som passar perfekt in i mitt liv. Då kommer jag aldrig att känna mej ensam igen, det borde inte vara så i en sund relation i alla fall.
När jag känner känslan att den kommer krypande på mej så hanterar jag den på olika sätt, ibland dansar och sjunger jag, ibland kryper jag ner bredvid min dotter och ibland frågar jag andra människor om dom känner sej ensamma och hur dom hanterar det. Det kan lätta lite på mina egna dystra känslor.
Ibland får jag svar som att jag känner mej ensam varje dag, men hellre det än att leva i en relation där jag inte mår bra. Ibland får jag svaret att jag är ensam men jag tycker om att vara ensam, den känslan kan jag också känna och det är inte ensamt för mej. Bara njutfull egotid med sej själv. Ibland får jag svaret att jag är ensam men inte så mycket ensam.
Jag tycker om att höra andras tankar och känslor, jag vill gärna ha dom utvecklade lite djupare för att försöka förstå om nån annan kan känna exakt det jag känner, den där känslan som är så svår att sätta ord på. Jag tror att två människor kan känna exakt samma känsla men likväl inte kunna beskriva känslan exakt. Det är intressant det där. Inte just ensamheten, men känslorna.

Jag somnade tidigt men vaknade innan midnatt. Ingen go känsla i mej, jag var ensam, en räddare i nöden, ibland kommer det ett mess precis när jag behöver det. Det kom ett klockan 24:00. Konversationen höll i sej ett par timmar och det var skönt, ensamheten dämpades. Jag kunde ändå inte somna så klockan fyra gjorde jag en pippi och la mej tvärt om i sängen. Jag somnade och vaknade en timme senare. Uppstigning och jobb väntade. Gaaaah jag brukar älska att sätta fötterna på golvet och känna livet i mej men denna morgon längtade jag faktiskt bara till jag skulle få gå och lägga mej igen.

Jobb i några timmar sen skulle jag hämta upp myset. På väg till skolan fick jag ett samtal från hennes fröken som berättade om en incident på skolan. Att Mollie blivit ledsen under en teaterföreställning. Tacksamheten är stor gällande återkopplingen gällande min dotter. Jag är så glad över hennes fröknar att dom förstår vad som är viktigt för Mollie och mej.
Vi pratade om det inträffade under färden hem och det var skönt att höra hennes egen upplevelse om det hela. Min önskan är att vi för alltid kommer att ha denna mor och dotter relationen. Att vi berättar om något tynger oss.

Jag hade lovat Mollie att jag skulle medverka i skolan på måndag och jag vill hålla mina löften. Detta löfte höll dock på att behövas brytas och det berättade jag för henne. Vi var ledsna båda två och jag berättade att jag skulle göra allt som stod i min makt för att kunna följa med hela dagen i skolan.
Innan fredagen blev kväll hade jag lyckats lösa det och ja, nu väntar alltså skolan för mej på måndag. Vi är lyckliga båda två. En glad fredag alltså :)

Min paradgren sattes på spisen. Helstekt kyckling, potatis och sås. Gosse vilken fredagsfeeling. Smarrigt värre.

Kvällen ägnade jag åt förälskelse. Jag har fått bilder som jag förälskat mej i. Alla bilder är så olika, så nakna, så vackra, så speciella att jag saknar ord. Jag vet vilken som är modellen/objektet men samtidigt skulle det kunnat varit vem som helst, bilderna lämnar så mycket till fantasin men är ändå så tydliga.
Jag fick en bild på ett par fötter, fotsulan på ena foten syntes, den var mörk av smuts. På kroppen bars en vit klänning och när jag tittade på bilden så såg jag hur klänningen rörde sej när fötterna förflyttades, det var mystiskt magiskt. Jag vill visa hela världen dessa fötter. Mina fötter.

Men inte än ;)

Jockarp.