Rädsla, mod och styrka....

Hon <3

Presentationsdagen var kommen. Jag vet inte men jag brukar sällan vara spänd inför såna uppdrag, jag brukar vara väldigt trygg i situationerna. Men det var något som gjorde mej enormt ödmjuk inför att tala inför denna grupp. Anledningen kan vara att det var mest män på plats och med det oron över att dom inte skulle förstå den sköra känsliga biten i min presentationen. Men jag hade fel. Det gick super och jag fick enormt fin feedback.
- Håret reste sej på min kropp det var så känsligt Leonora.
- Jag blev tagen av din berättelse, så mycket känslor.
- Jag började nästan lipa.
Det var ord jag fick till mej från både kvinnor och män efter mitt anförande.
Ämnet var ju i sej inte så känslomässigt, det var ju inte som att outa sitt liv precis och prata om en period i livet som innefattade sorg och ledsamheter. Nej ämnet handlade om arbetsmiljö och ändå levererade jag en känslig berättelse. Helt otroligt.
Stolt? Ja självklart.

Vi åt lunch och vidare väntade det en guidad tur i vedvärlden. Fantastiskt att visa upp vilken fin anläggning vi har åstadkommit tillsammans.
På tal om att åstadkomma saker så drog jag iväg ett mail till en HR-direktör på en firma jag gillar väldigt mycket. Jag har funderat på detta mail sen i julas så det var inget impulsbeslut direkt.
Det var ett väl utförligt mail, men en förklaring vad jag ville, vad som skulle göras, vad målet skulle bli. Egentligen var mailet så bra skrivet så det skulle vara svårt att inte gå på min linje.
Men jag vet att ibland behöver man hjälp med en extra knuff. Jag tog därför tillfället i akt att lobba lite för min idé när jag gav en intervju under gårdagen. Det gäller att hålla farten uppe och låta dörrarna vara öppna.

När jag satt i bilen på väg hem så tänkte jag och log över vilken idésprutare jag är. Galna, fina, tokiga och fantastiska idéer. Jag tänkte på modet som också behövs ibland för att våga berätta och stå för sina tokiga idéer. Jag är grym på det ;)
Jag hoppas på en snar återkoppling och jag hoppas på att det blir av och att jag ska få dela med mej av händelserna här på bloggen. Jag älskar att dela med mej av roligheter.

På tal om roligheter.....
Idag är den den 14 mars och för åtta år sedan hände det en helt sagolikt, fantastiskt underljuvlig sak i mitt liv.

Det var dagen då jag för sjätte gången hoppade upp naken bland filtar och kuddar på en brits i Köpenhamn. Det var då min dåvarande sambo utförde det vackraste och finaste mirakel som är möjligt. Den var idag för åtta år sedan jag blev gravid med min stora, eviga kärlek.

Mollie Vilhelmsson, du är min rädsla, mitt mod, min styrka.

Min kärlek till dej är oändlig.

Vi tillsammans....

Jockarp.