I bland är fika extra talande... |
Lite mysande på morgonen men Mollie innan jag vinkade av henne för ännu en skoldag.
Jag drog vidare till Ronneby brunn för fortsatt konferens. Jag började med en stadig hotellfrukost, den satt fint den.
Föreläsarna fortsatte att levererar intressanta berättelser. Mycket var likt det som sker i vår värld, men vissa saker skiljer sej, det är spännande. Jag fick ännu mer cred för min presentation och självklart sträckte jag på mej lite extra och sög in alla fina ord. Jag är bra på att suga i mej fina saker just nu, det är min tur nu. Så är det.
Konferensen avslutades och jag vände hem mot byn. På med träningskläderna och iväg.
En Glada cirkulerade över mej en stund under löpturen och jag såg dess vackra färger och jag såg den gigantiska bredden mellan vingspetsarna. Den såg kraftfull ut. Jag funderade på vad den tänkte på när dän flög där över mej där jag sprang. Jag kom inte fram till något, inget mer än att jag flinade, skakade på huvudet och tänkte. Du begriper dej inte på vissa människor hur tror du då att du ska begripa dej på en helt annan art. Ja jag undra de ja.
En Glada cirkulerade över mej en stund under löpturen och jag såg dess vackra färger och jag såg den gigantiska bredden mellan vingspetsarna. Den såg kraftfull ut. Jag funderade på vad den tänkte på när dän flög där över mej där jag sprang. Jag kom inte fram till något, inget mer än att jag flinade, skakade på huvudet och tänkte. Du begriper dej inte på vissa människor hur tror du då att du ska begripa dej på en helt annan art. Ja jag undra de ja.
Och obegripheten lät inte vänta på sej. Jag fick en kommentar på bloggen i går och jag undrar om vederbörande hade missförstått eller den helt enkelt var totalt blåst i huvudet, kan ju vara att vederbörande bara vill provocera men jag förstår verkligen inte anledningen till det. Hål i huvudet kanske?
Personen undrade varför jag skrev dejt om någon som var gift med en man och har barn (Linda L och nu Tove) kommentarskrivaren tyckte att det var patetiskt.
För mej betyder ordet dejt träff, ett möte mellan människor. Och ja, jag har träffat både en som heter Linda L och en som heter Tove. Men jag har även varit på en dejt med en som heter Anders, det var jag förra tisdagen och idag har jag haft en frukostdejt med en böna vid namn Anna.
Möjligt att vi ser på ordet dejt på olika sätt. Men patetiskt kändes lite väl svårfångat för mej. Jag anser nog att det är patetiskt att skriva sån skit till människor man inte har någon som helst relation till. Ett tips är att försöka se saker lite mer positivt så kanske det finns annat vettigt att fokusera på i livet än mina dejter.
Jag brukar själv försöka fokuserade på det positiva och det gjorde jag även igår. Det var nämligen en annan bloggläsare som delade med sej om varför den läser min blogg. Om personen kände sej lite deppig så gick den in och läste min blogg och då blev personen glad och kände en styrka.
Sånt är ju fantastiskt att få till sej. Inget dömande över hur jag lever mitt liv utan helt enkelt bara finna en styrka.
Jag blir väldigt glad över såna ord, att jag kan förändra någons dag från moll till dur. Så stort tack.
Lilla fröken Vilhelmsson och jag tog en vända till stan för att handla. I hennes korg hamnade blåbär, salamichips, popcorn och en burk nutella. Jag flinade åt henne och frågade om dom gått igenom kostcirkeln i skolan. Hon bara vrålglodde på mej ;)
Vi lagade middag ihop och givetvis åt vi den med. Väldans gott. Lite häng i soffan och jag satt och studerade min dotter när utförde sina ticks som hon nu lagt sej till med. För några veckor sen började hon blinka väldigt mycket, vi tog en vända hos skolsystern och synen kollades. Inget fel där. Hon slutade med blinkandet men nu slänger hon med huvudet i stället.
Det som är lite speciellt i detta är att dom ticksen hon greja med nu, dom hade jag med när jag var liten. Jag känner igen det, jag vet att det går över så jag gör inte så mycket väsen av det, jag tror nämligen inte att det hjälper att påpeka det heller. Det verkar vara vanligt för barn i skolåldern och i dessa fall är ju "vanligt" bra :)
Jockarp.
Personen undrade varför jag skrev dejt om någon som var gift med en man och har barn (Linda L och nu Tove) kommentarskrivaren tyckte att det var patetiskt.
För mej betyder ordet dejt träff, ett möte mellan människor. Och ja, jag har träffat både en som heter Linda L och en som heter Tove. Men jag har även varit på en dejt med en som heter Anders, det var jag förra tisdagen och idag har jag haft en frukostdejt med en böna vid namn Anna.
Möjligt att vi ser på ordet dejt på olika sätt. Men patetiskt kändes lite väl svårfångat för mej. Jag anser nog att det är patetiskt att skriva sån skit till människor man inte har någon som helst relation till. Ett tips är att försöka se saker lite mer positivt så kanske det finns annat vettigt att fokusera på i livet än mina dejter.
Jag brukar själv försöka fokuserade på det positiva och det gjorde jag även igår. Det var nämligen en annan bloggläsare som delade med sej om varför den läser min blogg. Om personen kände sej lite deppig så gick den in och läste min blogg och då blev personen glad och kände en styrka.
Sånt är ju fantastiskt att få till sej. Inget dömande över hur jag lever mitt liv utan helt enkelt bara finna en styrka.
Jag blir väldigt glad över såna ord, att jag kan förändra någons dag från moll till dur. Så stort tack.
Lilla fröken Vilhelmsson och jag tog en vända till stan för att handla. I hennes korg hamnade blåbär, salamichips, popcorn och en burk nutella. Jag flinade åt henne och frågade om dom gått igenom kostcirkeln i skolan. Hon bara vrålglodde på mej ;)
Vi lagade middag ihop och givetvis åt vi den med. Väldans gott. Lite häng i soffan och jag satt och studerade min dotter när utförde sina ticks som hon nu lagt sej till med. För några veckor sen började hon blinka väldigt mycket, vi tog en vända hos skolsystern och synen kollades. Inget fel där. Hon slutade med blinkandet men nu slänger hon med huvudet i stället.
Det som är lite speciellt i detta är att dom ticksen hon greja med nu, dom hade jag med när jag var liten. Jag känner igen det, jag vet att det går över så jag gör inte så mycket väsen av det, jag tror nämligen inte att det hjälper att påpeka det heller. Det verkar vara vanligt för barn i skolåldern och i dessa fall är ju "vanligt" bra :)
Hjälmtvång i bilen nu ;) |
Jockarp.
Hej
SvaraRaderaDet är mig där tackar dig för ja får läsa din blogg och det viset ta del av ditt och Mollies liv.
Ja ser frem till varje dag att läsa oftast med ett litet leende på läpparna men ibland med tårar i ögonen med tanka på allt du har gått igenom.
Mitt namn är Sanne, ja känna ju ditt namn
Kram