Skymd sikt....

Camp på soffan, och ja en sak jag vet med all säkerhet det är att jag inte är en bra soffliggare. Jag avskyr det. Men Mollie gillar det och hon vill så gärna campa över ibland. Det betyder att även jag innefattas i den övningen.
Vad som dock var helt underljuvligt det var att vakna av att solens strålar lekte med mitt ansikte, jag skruvade på mej lite och öppnade ögonen försiktigt, det var ljust, så väldigt ljust. Jag låg och filosoferar en stund och så hör jag min dotters första ord.
- God morgon mamma.
Jag bara log.

Morgonen blev lugn, jag fixade i pannan, satte fyr så vi skulle få lite värme, jag satta på kaffet, tog min färdiga kopp och parkerade mej i soffan under täckte bredvid min lyckliga dotter.
Vi började hänga gubbe.

Solen fortsatte att vräka ner och vi kunde inte förmå oss att vara inne mer. Vi tittade till hästarna lite och promenerade runt i deras hage en stund. Mollie klippte lite grenar med sekatören, när hon tröttnade så drog hon iväg på cykeln en sväng. Själv satt jag i söderläge och brunade mej lite. Helt underljuvligt.

Klipp, klipp....

Ibland undrar jag om jag är klarsynt eller skyms min sikt av det jag vill se?
Det handlar ofta om att läsa av och förstå dom tecken jag får i livet. Att följa sin inre vägledare.
Att följa hjärta och magkänslan.
Jag tycker att jag är bra på att gå från känsla till handling. Det är inte alltid som det hamnar i god jord men då kan jag liksom bocka av det på min lista, från mitt känsloregister. Jag får hantera min besvikelse. Men jag går vidare.
Ibland känner jag något väldigt starkt som jag förr eller senare måste testa, jag får liksom inte ro förrän jag öppna upp den dörren. Ibland har detta dock inneburit att jag dragit ner brallorna på mej själv. Men när jag står där med brallorna nere så vet jag. Ja eller nej.
Vid ett nej drar jag upp brallorna igen och tackar för den tid jag fått uppta av deras liv. Jag dammar av mej och går vidare. Ja så fungerar jag när det handlar om saker och ting. Idéer som jag kläcker. Känslor och relationer är lite annat. Här vill jag verkligen se klart, eller känna starkt. Jag vill inte att min sikt och mina känslor ska skymmas av det jag vill se, det jag vill känna. Nä det ska vara glasklart. Jag vill inte testa något jag inte tror på, jag vill inte ens tänka på att testa något jag tror halvhjärtat på. Jag rivs och dras emellan saker ibland. Oklart helt enkelt.

Löpturer brukar vara förlösande i dessa lägen, det hjälper mej att finna vägen. Men det är när jag springer utan ett tydligt mål. Dagens löpning innefattade intervaller vilket krävde en viss koncentration. Så meditationen uteblev.

Hem och upphämtning av mys. Jag körde henne till en väninnan och vidare körde jag till Tant N. Vi parkerade oss i söderläge på altanen med kaffe och sen bara rasslade tiden i väg. Gosse vad jag älskar dessa sociala härliga träffar med vänner. Så behövligt. Känslorna vilar liksom, vilket kan vara väldigt behövligt ibland.

Nästa års vedhög ;)

Jockarp.