Annorlunda dejt....

Naturellt...

Det har bjudits på trevligheter mellan alla måsten. Pizza, mys och skidåkning med vänner, supermysigt och viktigt. Dock är det många som dragit i mej från olika håll.
Jag fick frågan om jag kunde ställa upp och jobba ett extra pass i vedsvängen. Jag brukar verkligen vilja ställa upp men nu sa jag nej. Jag har jobbat alldeles för mycket på min lediga vecka.
Jag svarade att dagen har jag vigt åt mej själv, jag skulle inte vara arbetare, inte mamma, inte löpare. Jag skulle vara egoberta Leonora. Jag hade en dejt inbokad och jag behövde verkligen bara vara kvinnan Leonora.

Det var dejt nummer två, jag har alltså träffat kvinnan innan. Jag känner att jag verkligen ville ha henne i mitt liv, på ett eller annat sätt. Vissa människor känns det bara så med. Nu är känslan ömsesidig vilket jag är väldigt glad över.
Hon är designer, fotograf, konstnär och mycket mycket mer. Men framförallt är hon en människa en kvinna.
När hon ställde frågan om jag hade en fin ryggtavla och om jag kunde tänka mej att dela med mej av min kropp fanns inget annat svar att ge än ett stort rungande Ja. En sån chans skulle aldrig Leonora Vilhelmsson missa.
Det är så långt i från mitt vanliga liv och jag var väldigt nyfiken på hennes jobb, hur hon jobbar.

Vi möttes och jag fick en mjuk, skön härlig stor kram. Jag älskar det. Vi fikade och snurrade om livet. Jag funderade över hur det kan vara så otroligt lätt med vissa människor. Hur kan ett samtal kännas så fint och så enkelt. Känslan av att man aldrig vill att det ska ta slut. Men sluta fick vi göra för att bli lite kreativa.

Rörelse är vackert....

Jag är ingen modell, jag har bara tagit bilder mitt i plytet då jag stått leende, vilket är ganska enkelt för mej ;)
Men hon förklarade att för att hitta spänningen, livet i bilden så krävs rörelse. Det var vackert. En vacker förklaring och jag fattade det bums, det är ju helt självklart egentligen.
Vi tog bilder i olika miljöer och med olika rekvisita. Hatt, trosor, klänning, naket, Jeans, skjorta, kängor och barfota.
Jag rörde mej, blundande och rörde mej till musiken, jag tänkte inte på något jag bara fanns där och jag var fullständigt trygg. Jag litade helt och fullt på men dejt och hon var fantastisk.

Bilderna blev fina, men jag vet att bilderna inte kommer att se ut som dom gör just nu, det ska läggas en konstnärlig tusch på dom.
Men jag vet en bild som jag tror hon har en speciell plan för (utifrån hur jag fick agera) jag vet inte hur bilden kommer att se ut men jag förstod planen och jag är redan spänd på hur jag kommer att se på mej själv i bilden. Och jag är så sjukt nyfiken på vad hon kan göra med bilderna. Det jag också vet är att det är något konstnärligt vilket betyder att man inte kan forcera fram verket, det behöver kanske mogna och växa fram. Men när hon är nöjd så är jag redo att se och få det jag inte förstår förklarat för mej.

När jag såg bilderna som togs såg jag hur otroligt vacker en kvinnlig kropp kan vara i rörelse. Jag såg hur vacker min kropp var, jag såg på mej själv utifrån så som jag aldrig sej mej själv, jag gillade det jag såg. Det var vackert.
Vi knäppte några kort med mobilen som jag delar med mej av här, men jag kommer att få lite andra bilder också. Kan vara så att jag bjussar på en och annan här framöver. Jag är nämligen väldigt stolt över vad vi åstadkom under vår andra dejt ;)

Stort tack för dagen fröken T <3

Mm det var kallt, men kul ;)

Jockarp.