I går fick jag en fråga som jag hade väldiga problem att svara på, jag brukar sällan ha problem att finna ett svar. Men fråga jag fick av en människa jag mötte för första gången var:
Vad har du gjort i livet som du är allra mest stolt över?
Vad då frågade jag ska jag bara säga en sak?
Hehe sa mottagaren. Kör hela repotoaren då så får jag höra.
Jag flinade och började.
Jag började lite försynt med min dotter, att jag är väldigt stolt över att jag har henne. Att jag har henne själv och att hon blev till genom en insemination. Vidare fortsatte jag med att jag skrivit en bok trots att jag hade väldigt taskiga betyg i svenskaspråket när jag gick i skolan. En liten revansch liksom.
Jag rätade på ryggen något och berättade att jag sprungit tio Marathon och ett Ultralopp mellan Sälen och Mora, en sträcka på nio mil. Jag berättade min tid och log stolt.
Att jag varit med i lag-SM på min ponnytid. (vilket jag helt glömt, det bara poppade upp)
Jag berättade att jag var anledningen till att det finns ett natt och helgöppet dagis i kommunen.
Jag berättade att jag klättrat upp på Sveriges högsta berg.
Jag berättade att jag levde mitt liv i frihet som gay och att jag ser det som varje människas rättighet att älska vem man vill.
Jag berättade att jag tro på evig kärlek och att jag är stolt över att jag alltid stått vid sidan av den kvinnan jag älskar. Jag tror på en lösning på allt.
Att jag lärt mej att hantera min känslor och min energi trots att det bubblar och pyser och vissa antyder att jag skulle ha diagnosen ADHD.
Jag var nöjd med mej själv gällande att jag är en god kamrat, att min empati växt i takt med att jag blivit äldre.
Jag har blivit väldigt vacker på insidan och utsidan är jag så grymt nöjd med vilket jag aldrig trodde jag skulle säga som en blivande 41-åring.
Alla resor jag gjort, att jag vågat och framförallt kanske alla resor jag gjort med min dotter. Och ej heller förkasta den stora inre resan jag faktiskt gjort dom senaste sju åren. Det är nog den resan jag är allra stoltast över.
Jag sa tillslut till frågeställaren att jag är väldigt stolt och väldigt nöjd just nu och att jag faktiskt våga stå för att jag känner så gör mej också extremt stolt.
Jag var som ett rinnande vatten och frågeställaren tittade förvånat på mej när jag tog ett andetag och sa leende till mej.
- Har du mer Leonora.
Jag log jag med och sa det har jag säker men jag måste andas lite med ;)
Att jag älskar möten med nya människor är ingen hemlighet men detta var ändå en tio i topp. Att mötas för första gången och bara få lätta på trycket och våga ställa sej och "skryta" det var minsann en ny erfarenhet och jag gillar det. Jag tror jag ska ta efter vederbörande rättframhet och ställa fråga till alla nya människor jag möter, ställa frågan: Vad är du mest stolt över att du har åstadkommit i ditt liv?
Den 23/11 var annars en väldigt alldaglig dag. Jag satt i möten så baken domnade, jag var väldigt less på stillasittandet när jag lyfte ändan och körde för att hämta upp mitt mys på fritids.
Hon började bums med att försöka tragga hål i huvudet på mej om att ta med sej en kompis hem. Nepp det blir inget med det idag var mitt svar. Jag ville ha en lugn kväll ihop med min dotter och enbart med henne.
Hon mjuknade när vi kom hem och vi började att göra en spotyfi lista till henne. Mollies spellista heter den och den ska hon lyssna på när vi åker till Thailand. Jag är så glad över att hon älskar musik. Musik är så mycket, musik är glädje, musik är läkande, musik är kärlek och musik kan även också vara sorg. Musik är typ allt ;)
Vi har även ett annat intresse just nu och det är att spela in filmsnuttar och dela med oss av dom på instagram. Vissa seriösa några mindre seriösa. Men vi har verkligen superkul när vi gör det tillsammans så jag räknar med att vi kommer att plåga och glädja följarna ett tag till, i alla fall så länge vi ser det som skoj :)
Mollie nattades med två små kamphundar som vi sitter vakt till, jag hörde hon fnittrade inne på sitt rum och jag bara log.
För min egen del börjar åter kvällarna bli nätter innan jag sluter mina grönbruna ögon, anledningen är konvensationer i cybervärlden.
Filmtajm ;) |
Jockarp.
Man måste få skryta sålänge man inte blir en egoist och bara ser rätt i sig själv och fel i andra :)
SvaraRaderaMan skall vara stolt över de man åstadkommit i livet, ingen förutom du själv vet och förstår kampen som tog dig ända vägen dit.
Stor kram och trevlig helg!