No Fear....

Muffins med extra allt ;)

Ja det där med att göra en bamsehöna av en lite gullig mjuk fjäder har jag upplevt mycket av den senaste tiden och det verkar bannemej fortsätta.
Jag skrev ett inlägg för några dagar sen där jag avslutade en mening i ironi och det var gällande min medverkan i TV programmet Bonde söker fru 2018.
Expressen anammade det och den kära programlederska högg bums. Hon gör verkligen allt för att lansera programmet och jag fetgillar det.
Hon frågade mej om jag var seriös och mitt svar var att jag skrev det just i ironi men att tidningen inte fattat det ;)
Men ju mer vi dialogiserade oss i ämnet desto närmare kom jag faktiskt att det vore helt okej. Vi skojade om att jag förmodligen skulle få ett gigantiskt kontakt att skriva på och det skulle vara väldigt tydligt vad som fick göras och inte göras. Jag flinade åt det men jag förstår ju.
Men helt ärligt tror jag inte att jag är i behov av mer marknadsföring för att finna min drömkvinna. Jag är helt övertygad om att hon vet vem och var jag är, hon ska bara våga ta steget fullt ut att göra sej sedd.
Men visst det hade sannerligen blivit sjukt bra TV. Ja jag tror att vi får ta oss en funderare på saken. Fortsättning följer alltså. (kanske)

Mollie följde med en klasskompis hem efter skolan och dom hade bakat muffins. Dessa muffins hade verkligen extra allt. Dom var underljuvliga i smaken. Det är så härligt när små blir större så dom kan vara med och leverera.

Rädslorövervinnare ;)

Jag hade djupa samtal på jobbet. Psykossocialarbetsmiljö. Människor intresserar mej enormt just nu och ju mer jag lär mej om olika människors känslor och tankar desto mer känner jag att jag måste byta jobba. Jag vill helt enkelt arbeta med människor.
Ja så nu drar alltså dom tankarna i gång igen. Men jag vet att jag har sjukt mycket att ge bara jag får chansen. Och den kommer jag att få ;)
Jag pratade med en äldre herre som jag har väldigt stor respekt för yrkesmässigt. Han tyckte att jag skulle fundera på att byta bana helt och ge mej in på försäljningsyrket. Supersocial och med det enkelheten att prata med olika typer av människor. Det skulle passa dej som handen i handsken fick jag till mej. Nja kanske det. Jag får nog ta mej en funderare på det helt klart.

Jag tog en löptur på berget när jag kom hem och visst det välde ut tankar och funderingar. Jag kände att jag inte ville tänka så för att få stopp på tankarna så jobbade jag med löpsteget i uppförslutet. Jag tryckte på enormt och jag kände hur mycket kraft jag hade i steget. Urkraften från Jockarp släpptes lös och jag bara njöt.

När jag kom hem var jag tillfredsställd och lugn. Mollie och jag bestämde oss för att köra till badhuset. Vi rotade bland badkläderna och jag hittade en strass som jag köpte för över tio år sedan. Den passade fortfarande, den var till och med i största laget.
Vi badade ett par timmar och lilla fröken övervann sin rädsla och hoppade från trampolinen, hon var grym.
Det kom fram en kvinna till mej och frågade om Mollie var min dotter, ja sa jag lite tveksamt och tänkte varför undrar hon det? Hon säger sen, vilken otroligt vacker och charmig lite tjej. Eh tack, ja visst är hon sa jag lite stolt men generat ;) Vilka människor det finns va?
Efter bad och bastu tog vi en vända till gula M:et, helfestligt en helt vanlig torsdag.
Jag fick en kram av en man på M:et så det blev liksom ännu bättre.

Sa jag att jag älskar livet?

Senaste badmodet, (för tio år sen) ;)

Jockarp.