Ohjälpbart.....

Barnens favorit....

Jag fick ett meddelande mitt i natten med ett allvarligt och seriöst budskap, det gjorde att jag låg sömnlös. Jag spatserade upp klockan fem och drog igång dagen, det med exakt 0 minuters sömn. Men jag kunde inte sluta tänka på skriften och jag var tvungen att få reda på mer.
Jag var spänd under hela dagen, vad väntade mej för information?

Jag jobbade på och under eftermiddagen ringde det en för mej helt främmande kvinna som berättade saker som jag så väl kände igen. Det var skrämmande på många sätt.
Jag var glad över hennes mod över att faktiskt höra av sej och dela med sej av sin erfarenhet.
Jag tackade för informationen och försökte sortera ut allt jag hört.

Jag var inte riktigt nöjd och kände att jag behövde få meningarna bekräftade. Ett samtal senare hade jag fått det. Det gjorde mej sorgsen, tom och helt utmattad.
Jag hade försökt så mycket men det hade inte spelat någon roll vad jag hade gjort. Och jag förstod det under mitt kvällssamtal. Det var på något sätt ändå skönt att få det bekräftat. Sjukdomar kan vara osynliga och ohjälpbara. I alla fall ohjälpbara av en skogsbonde från Jockarp.
Jag fick höra på en del lögner också men jag väljer att inte lägga någon energi på dom. Så länge jag vet vad som hänt kan jag gå med ryggen rak och huvudet högt.
Jag kände efter samtalet att det är tid att gå vidare. En lättnad mitt i sorgen. Det vänder.

Vi hade besök av min icke kaffedrickande vän och son. En supermysig kväll som bestod av tacos, ja jag vet det är i lådan så det smäller om det. Taco på en fredag, inte ok ;) Men nån gång får man väl rätta in sej i ledet.
Barnen hade fått stora godispåsar och där nallade vi mammor en och annan liten chokladbit.
Vi kollade lite sociala medier ihop och jag kände att jag började bli starkare. Jag läste lite meddelande och svarade även på en del.
Det var fina kärleksfulla meddelande. Det finns så mycket vänliga människor, människor som tar sej tid att skriva till mej. Och människor som vill vara i mitt och Mollies liv.

Självklart är jag inte redo för en ny relation än men jag funderade ändå i banor om hon kanske fanns där bland mailen. Det känns som ett friskhetstecken.
Jag är på tok för bra för att leva själv så är det men det är så otroligt viktigt att det blir rätt denna gången, det finns inte utrymme för missöden så ja, jag ska gå fram bomullsmjukt och inte som sist likt en bulldozer.
Funderar faktiskt på att söka till Bonde söker fru nästa år... Det kunde väl blivit kul ;)

Tibata By Vilhelmsson....

Jockarp.