Har du tid med en kram.....

;)

Dagen började med att jag hittade min dotter i sängen med hörselkåporna på sej. Jag frågar henne hur länge hon haft dom på sej. Hela natten bli svaret. Du är inte klok på en fläck upplyste jag henne om och så blev det stora godmorgonkramen.
Hon lämnades vid taxin och jag tog en löptur, 5 minus, allt annat än ok, men sprang det gjorde jag.

Jag hade en frukostdejt på ett kafé utomsocknes så dit tog jag mej efter duschen. 9:00 checkade jag in och ca tre timmar senare hade vi fortfarande inte blurrat klart men det var ändå dags att bege sej hemåt. Jag konstaterade att jag har få men helt fantastiska vänner. Dom är så väldigt olika och det gillar jag skarpt.

Härom kvällen hade jag ett samtal med en annan vän och hon är en riktig vilding. Ju mer vi pratade ju mindre saker såg vi som omöjliga. När vi var i toppspinn sa jag plötsligt. Jag får fan inte dö nu alltså jag har så mycket kvar att styra upp, göra och utvecklas i. Hon flinade och rättade mej. Du får inte dö och inte heller bli kär. Hela din kreativitet läggs ju på hyllan när du blir kär.
Jag flinade och upprepade hennes ord. Inte dö och inte bli kär. Vi har en deal, ett tag i alla fall ;)
Jag var så fylld av energi och magmusklerna värkte av allt skratt när vi la på luren.

Jag reflekterade över samtalet under kvällen och det är verkligen så. Att livet ska levas och att kura ihop sej innanför fyra väggar utvecklar ingen. Jag behöver träffa folk, jag är ett socialt monster.
Jag funderad på att föreläsa, på att faktiskt fundera seriöst på det där radiopratandet, på att börja jobba inom försäljning, på att söka ett nytt jobb inom min bransch. Eller varför inte jobba med TV. Hur svårt kan det va?
Jag vet hur viktigt det är med kontakter och jag vet att det ofta ger ringa på vattnet. Jag kan träffa en människa i ett ärende men utgången kan bli en helt annan. Jag älskar det verkligen.
Nu är jag så nyfiken på vad som finns för mej bakom nästa krök, nästa backe så jag håller på att spricka.
Mollie blir större och större och livet växlar snabbt och jag är så sugen på mer.

Det finns så mycket energi och kraft i mej och jag är så extremt nyfiken och det är helt galet att inte använda det till något ruggigt bra.

Jag tror att mina tankar beror på att jag har min stadiga bas, jag har en trygghet, det gör att jag kan kasta mej ut på saker som är utanför lådan och veta att jag har min gård i Jockarp att falla tillbaka på. Jag är previlieged till tusen.

Jag vill att Mollie ska växa upp och se att det inte finns några begränsningar att hon kan göra och bli vad hon vill. Och om hon skulle vackla och inte våga i vissa situationer så kommer jag att finnas där och vara hennes mod. Jag kan lära och stötta henne precis som hon lär och stöttar mej.
Hon lärde mej en sak i går. Jag var stressad och med det något kortare i tonen. Jag morrade och sa att vi hade bråttom.
Hon kommer fram till mej, tittar med sina vackra bruna ögon och säger:
- Har du tid med en kram mamma?
Alltså den lilla tjejen slutar aldrig att förvåna mej. Gud var verkligen god när hon blev till.
Vi slog armarna om varandra och jag tänkte bara på hur otroligt lyckligt lottad jag var. Att mitt liv hade varit bra torftigt om jag inte hade Mollie Mys Vilhelmsson i mitt liv.
Min otroligt vackra och helt perfekta lilla dotter.

Eftermiddagen bestod av ett tioårs kalas för kamphunden Sigge. Efter det började vi köra ved. Mollie styrde traktorn och jag skötte pedalerna, allt tar väldigt mycket längre tid när myset är med men det gjorde mej inget.
Hon och mormor drog till simskolan och jag fortsatte att leverera i vedhögen. Mollie levererade hon med, fyra nya simmärken hade hon med sej hem. Hon är grym
Jag fick avbryta vedkörningen en stund för att hjälpa till att dra loss en häst som fastnat i lite fel läge i livet. Vi vände 600 kg häst. snacka om stålkvinnor ;)

Här är årets julkalendrar i palatset..
En till myset och en till mej ;)

Jockarp.