torsdag 30 november 2017

Popcornhjärna.....

Spillevinken...


Ännu en dag som började väldigt tidigt. Denna dag började med en sjuk smärta i foten, jag ogillar det skarpt. Det släppte som väl var efter att jag gått en stund, men helt ok är den inte. Foten alltså ;)
Jag var tvungen att åka på jobb och för att lösa logistiken med min dotter fick morfar rycka ut. Det var första gången han tog morgonpasset med Mollie och jag skulle mer än gärna varit en fluga på väggen och sett hur det gick till.
Det gick bra och jag hade inga tvivel om det, men Mollie berättade att han hade frågat henne väldigt mycket frågor under morgonbestyren :)
Hon kom i väg som hon skulle till skolan och hem kom hon också. Skönt.

Hon är fortfarande lite hostig och snuvig, tydligen är hon inte ensam om det, typ hela klassen är nedsatta av förkylning. Pigg är hon i alla fall.
Hon skulle i väg och köpa en ljusstake till att ha i sitt fönstret, hem kom hon utan stake och med ett par änglar. Hon berättade för mej:
Det är du och jag mamma. Det är så vackert att hon ser oss i saker som kommer i hennes väg. Jag blir varm i hjärtat av hennes ord.

Jag tog en löptur i mördabacken, det var behövligt och det bästa med min fotskada är att den inte hämmar mej i min träning, inte än i alla fall, smärtan kommer mer under vila.
Jag pratade i telefon en stund under löppasset vilket gjorde att det blev ett lugnt pass. Samtalet handlade om att göra eller inte göra. Och detta handlade inte om mej utan om min dotter. Hade det bara handlat om mej skulle jag kört efter förkortningen KBK (kör bara kör)
Jag funderade på det där varför man oroar sej så mycket. Men det är väl det som skiljer kon från kvigan kanske.
Jag är mamma och jag vill skydda mitt dotters hjärta....

På tal om KBK så samtalade jag med en man som liknade mitt huvud med en popcorngryta. Jo jag tackar jag ;)
Det är tydligen så att det bara poppar upp tankar, idéer, smarta lösningar och tokigheter runt mej just nu. Det verkar som om jag är extremt kul att vara med när jag är inne i detta stimmet. Och ja, jag håller faktiskt med. Jag skrattade åt i princip allt under dagen. Och det smittade hela min omgivning så till slut så räckte det att vi tittade på varandra sen tjöt vi alla av skratt. Hur underbart är inte det då?

Jag fick under dagen även klartecken till att gå en utbildning nästa år vilket gläder mej väldigt. Utbildningen är vid ett antal tillfällen under året vilket gör att jag har lite logistiska problem med Mollie som självklart måste lösas, men nä det tvivlar jag inte på, vill jag lösa det så löser jag det och jag vill lösa det. Busenkelt....

Nyansen grå färgade min dag och kväll fram till det blev helt svart ute och jag ogillar det. Jag behöver klart ljus sol och värme och det massivt. Men att titta på bilder med syrener, linne, småbrallor och solglajor gjorde att jag ändå kände att det är nära. Det kommer liksom närmare och närmare.
Vi ska bara göra några snöänglar först bara ;)

Vi två mot framtiden....


Snart dags igen ;)

Älskar att plocka blommor....




Jockarp.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar