Kalas och dans.....

Presentöppning...



Pinjata....

Det var helt svart när jag började min löptur. Jag drog upp på berget och jag körde med pannlampa dom första kilometrarna.
Att möta en ny dag med duggregnet mot mitt ansikte, vägen våt och ljuset vagt. Det var bara jag, musiken i mina öron, mina andetag, mitt hjärtas slag och mina inspirerande intressanta tankar. Det var 21 km njutning trots att jag bearbetade en hel hög med saker som kom upp i mitt inre.

Jag kom hem till en liten tjej som var i spinn, det väntade sju-års kalas och som hon längtat. Hon klädde på sej sin fina långklänning och hon var så otroligt fin.
Hon är så liten men ändå så stor.

Vi packade in alla sakerna och begav oss till stan, vi tog en vända till posten för att återigen leverera en laddning böcker till Adlibris. Vidare drog vi till pizzerian och beställde fyra gigantiska familjepizzor till kalaset. (Tre av dom blev inte uppätna.)
Vi körde vidare till gympasalen och Mollie chefade med mej med allt som skulle tas fram, det var bockar, madrasser, rep och ringar.
Vi satte ihop bänkar som var tänkta till matplats, det blev kanon det.
Min kära icke kaffedrickande vän kom till undsättning. När mitt liv kastas om från dag till dag så är det underljuvligt att ha vänner som ser det som självklart att stötta och hjälpa till. En vuxen läs jag hade varit för lite till 30 barn så hjälpen tog tacksamt emot.
Morfar var pizzbud vilket även det var vänligt. Allt flöt liksom på och det är jag glad för, jag ville nämligen att min lilla prinsessa skulle får ett kanonkalas. Det var viktigt för mej.

Hon fick en hel hög med fina presenter och hon är helt fantastisk. Hon samlade alla barnen i mittcirkeln på gympasalen och lät alla barnen få öppna varsin present. Vilka andra barn skulle gjort så? förmodligen inga. Detta är något hon själv kommit på och det är likadant varje år. Och varje år håller jag på att börja lipa när jag ser det. Hon är en väldigt speciell liten tjej den där Mollie Vilhelmsson.

Pinjatan likaså, hon brydde sej inte om att ställa sej i ledet över huvudtaget hon ställde sej bredvid och tittade på kompisarna när dom drog i snörena. När godiset välde ut kastade sej alla barnen i en enda stor hög och plockade godis.
Chips och läsk i hela salen, det krävdes sina kvinnor att hålla den ren.
Vi vände hem till lugnet i byn trötta, nöjda och glada. Jag älskar att se min dotter nöjd och glad.

Hon hade fått något slags ljusstavar så dom gick vi bananas med till musik. Danshattarna sattes på huvudet och vi körde stenhårt i över en timme. Vi hade verkligen galet kul.

Det var den lördagen det, den bara försvann typ.
Imorgon ska jag vara med i skolan men först blir det en intervju på radion, halv åtta på morgonkvisten och då ska jag försöka förklara vad som hänt i mitt liv dom senaste månaderna. Det kan bli givande det.

Fullt össss ;)

Jockarp.