Barndomsminnen.....

En talande bild, både stor och liten behövs ;)

Planen var en lite lätt löprunda men vädret var perfekt för löpning och allt kändes på topp, så jag fortsatte en stund till. Jag höll mej till berget och grusade vägar under fötterna. Jag höll på att bli på sprungen av ett skrämt rådjur, hade jag sträckt fram min arm så hade det blivit närkontakt. Mäktigt.

Jag kom hem till undantaget och mötte min dotter som hade mormors glasögon på näsan. Där väckte hon minnen från min egen barndom, då när jag provade min mormors glasögon. Jag älskar när hon väcker dessa minnen i mej, minnen som försvunnit för längesen, men som nu åter väcker den där känslan av glädje och trygghet.

Jag skulle infinna mej på en plats för att ta del av kunskap gällande Lean. Jag gillar nya saker och nyfikenheten är första steget för utveckling. Att jag även träffade nya människor höjde nivån ytterligare ett snäpp.

Det där gäst instagrammandet som grabbarna och jag pysslar med på sodraimorrum verkar göra succé. Någon var lite motsträvig i början men när vi fick en enormt positiv feedback så lossnade det även där, vilket var glädjande. Vi blandar hejvilt, allt från seriöst, humor, till det informativa. Jag känner att jag får utlopp för min kreativa sida, att blanda bilder med texter, det är så sjukt roligt och jag ser ingen hejd på vad vi kan åstadkomma. Det viktigaste är att hålla en positiv stämning, och eftersom vi lever och verka där det mesta är ljust så är det inga stora problem för oss att hålla oss i gott mod ;) Det känns som om vi satt ribban för kontots framtid. En hög ribba.

Hon väcker så mycket vackert i mej....

Jockarp.