Redo.... |
Ännu en morgon när jag vaknade låg, jag vaknade tidigt men jag hade ett uppdrag tidigt vilket gjorde det omöjligt att ta en löptur.
Jag fick ett par kramar och det surrades en del, det gjorde att jag kom på fötter och åter kände mej stark.
Jag var i väg på aktiviteten och det var trevligt. Något pressad var jag, ett plan skulle lyfta och ombord skulle jag helst finnas. Det hängde över mej en del.
Jag hann till planets avgång och jag andades ut, ett lugn och en förväntan fyllde mej. Jag hämtade ute en hyrbil och körde bums till mysets skola och hämtade upp henne. Vi kramades och det var en magisk känsla att ha henne i min famn. Jag blev varm i hela kroppen och mina ögon fylldes av tårar. Som jag älskar den där lilla tjejen.
Vi körde hem och käkade jordgubbar och glass, vad passar bättre när man precis slutat skolan för terminen?
Hon badade och jag kammade hennes fina tjocka hår. Jag sög i mej varje lite sekund med henne, det var en viktig tid för mej. Jag samlade kraft, hon som är den viktigaste i mitt liv hon gav mej styrkan. Jag vet att hon finns för mej, att det är vårt liv ihop som är det viktigaste för oss båda. Jag log av känsla som fyllde mej.
Skolavslutningen i kyrkan började och min dotter gick fram till mikrofonen. Hon berättade högt och tydligt sin egnskrivna dikt. Usch vad jag har lätt till lipen nu för tiden. Jag är extremt känslig när det gäller Mollie både när hon mår bra och som i detta fallet när hon är nervös och övervinner det. Hela kroppens skin kryllade sej på mej. Jag var så oerhört stolt över henne. Min dotter.
Läser mellan raderna att det går mkt tankar och känslor genom kroppen nu. Förståeligt. Hoppas innerligt att du kan njuta av resan denna korta tid av inspelning och resten av sommaren med förhoppningsvis en kärlek vid din sida. Du är så värd det, Leonora. SÅ värd det!
SvaraRadera