Val.....

Behov av ro....

Att man genom möten utvecklas är en klar sanning. Jag möter nya människor, jag finner en extrem nyfikenhet i det. Hjärna och hjärta vidöppet och söker svar. Finns dom? Kanske.
Jag är osäker på vad som är rätt och fel. Rädd för att såra andra människor. Rädd för att såra Mollie, rädd för att öppna mina egna hjärtanssår. Jag behöver vila i hjärtat. Jag behöver en ro.
Det är svårt, det där som ska vara så lätt. Att älska och att älskas.

De finns tider på dygnet när jag är extremt stark, när jag skulle kunna bära hela jorden på mina axlar. Men det finns självklart också motsatsen. Känslan när jag är liten, skör och osäker. Att vakna upp på ett nytt ställe och känna sej svag är ingen toppen feeling precis. Då är jag glad över att det finns en famn som är öppen för mej. En varm skön kram kan vända mörkt till ljust.

Teamkänslan, att en grupp människor som inte känner varandra men som ställs inför samma situation kan bli ens trygghet, en känsla av tillhörighet. Skratt och en hand på en axel. Ett leende, en kram eller bara några vänliga ord. Jag har haft en otrolig tur i livet, jag har fått möjligheten att testa nya saker spränga mina egna gränser. Det ibland andra människor som jag tycker om. Det är vackert med en grupp, en grupp med glädje och respekt. Jag lever det livet just nu och jag är väldigt glad över det.

De ska självklart göras val i livet. Så är det. Hela livet består av val och riskbedömningar. Vad händer om jag gör detta valet eller vad händer om jag gör såhär? Ja det är bara framtiden som har svaren på mina frågor, på mina val. Jag är nyfiken på framtiden. Vansinnigt nyfiken. Jag vill vara där nu...

Det mesta är glädje....

Jockarp.