Lev nu dö sen......

Livsnjutare....

Att vakna upp i ett tält tillhör verkligen inte min favorituppvakning. Men jag får göra vissa saker för att min dotter ska utvecklas och utmanas. Hon gillar tältlivet.
Efter nattens sovning i vårt fyrmannatält funderade jag stenhårt på att köpa ett superlätt tvåmannatält som vi faktiskt kunde använda till något vettigare än att ligga i trädgården. Tänk att kunna slå läger på berget eller ha tältet med sej när vi drar i väg på våra äventyr. Ja det tål att tänkas på minsann.

Vi gick in och styrde upp matsäcken, kaffe koktes och hälldes på termos. Kanelbullarna togs fram ur frysen. Sköldpaddsluftmadrassen packades ner. Vi var redo för strandhäng.
Vi körde till en strand som Mollie besökt med en kompis när jag var på andra äventyr.
Snacka om att vi är bortskämda med stränder i vår kommun. Jag är 41 år gammal och jag hade aldrig satt min fot på denna strand. Helt galet.
Jag snackade men en äldre dam som hade en termometer i sin hand. Hon informerade mej om att det var 18 grader i vattnet. Hon la till att det hade varit 23 grader dagen innan, humf ja det hjälpte inte mej riktigt det där kände jag.
Men Mollie badade och jag gick ut en liten bit, jag hoppade på stenarna med henne och vi plockade nyckelpigor. Hon stötte ihop med ett par andra tjejer och den leken var tydligen mer kul än min. Jag parkerade mej i brassestolen och drack kaffe....Livet.

Träning. Ja allt är ju inte glassigt och lättja, lite ordning behöver hållas på kroppen. Jag tog ett vidrigt backpass i den värsta hettan. Svetten öste av mej och på vägen upp i backen slog jag dit så det small om det. Som väl var klarade jag armen, den är inte helt okej och jag är väldigt rädd om den, den är skör.

Hem kom jag men bara för att vända. Restaurangbesök med mor och myset väntade. Gosse vilka livsnjutare vi är just nu ;)
Men visst är det så att ska jag dö ska jag ha levt....

Backträning....

Jockarp.