Uteliggare....

Min nattlampa....

Vi fick ett infall om att sova ute på soffan under bar himmel. Jag älskar att myset är på, att hon gillar att testa nya saker. Jag var inte helt lugn i att hon skulle vilja sova ute hela natten, det brukar kunna bli lite kyligt fram på småtimmarna. Men hon sov som en liten gris hela natten, jag sov dock väldigt sparsamt.
Jag låg och tittade på henne i stearinljusets sken, jag lyssnade på vindens sus, jag tittade på konturerna över berget, Jag lyssnade på fåglarnas olika sånger under nattens gång. Svalorna som flög lågt och dom små gråsparvarna som satt i hängrännorna ovanför mitt huvud. Jag njöt av allt det vackra som utspelade sej mitt framför nästan.
När jag under morgonen mötte mysets sömndruckna ögon, när hon log mot mej i ett totalt tillfredsställt leende så kände jag plötsligt doften av höst. Doften av daggvåta mognande sädesfält. Jag visste att det inte stämde, det är långt kvar till hösten, det är bara naturen som spelar oss ett spratt denna sommar.

Jag lyckades få upp min dotter halv nio, hon bara njöt av sin utevistelse och brydde sej inte ett dugg om att dagen behövde fångas in. Men jag behövde få luft under vingarna.
En löptur på 21 km var precis vad min kropp behövde, det var längesen jag sprang så långt och att känna att kroppen blev fysiskt trött var magiskt.

Vi välte i oss lite lunch sen kom tant N. Gosse vad jag saknat henne, ibland blir det så påtagligt, igår var en sån dag.
Vi hade en chill eftermiddag ihop. En välbehövlig eftermiddag. Mollie skötte sej själv en stund och så hängde hon med oss en stund. Avslappnat även där alltså.

När tant N lämnat oss drog vi igång bums med att sätta upp tältet, det var några år sedan det var uppsatt och jag väntade mej en tuff match, men det gick faktiskt lättare än väntat, vilket var skönt. Premiärtältningen fick vänta lite, jag behövde en natt men sömn och då lämpar sej min säng bäst. Det är nämligen äventyrsdags....

Skitiga barn friska barn....

Jockarp.