Hjärtan.....

Varje minut levdes. Och jag älskar det. Vi dumpade taxibönan för dagen och tog oss själva till skolan, detta gav oss 45 minuter extra tid tillsammans på morgonen. Vi skrotade runt och bara njöt av den totalt ostressade torsdagsmorgonen.
Jag körde Mollie till plugget sen drog jag vidare över två berg. Målet var Vångaberget och skidbacken. Ännu en dag skulle vi hjälpa skolklasser att få pjäxor på fötterna och skidorna inställda för just deras behov.
Det blev en munter tillställning med mycket skratt.

Jag lämnade det berget och tog mej hem till mitt eget och tog en löptur. Första gången detta året lämnade jag mössan hemma och jag märkte hur mycket jag saknat känslan av att känna svetten rinna utmed mina tinningar vidare ner till hakan och där trilla ner på min tröja och lämna efter sej en blöt fläck som ger en mörkare blå färg runt kragen. Svett är vackert minsann.

Hem kom jag och jag möttes av mitt mys som kom hem med taxin. Hon öppnade bildörren och hojtade om att dom även hade med sej ett blombud i taxin och att det säkert var från en hemlig beundrare. Jag stod i palatsets dörr och flinade åt hennes teorier om blommorna.
Vi drog pappret av blommorna bums och det var tre röda vackra rosor. Så galet vackert det är med blommor och omtanken om mej är ju kolossal. Jag är bortskämd med all vackerhet men jag är även väldigt tacksam över det gåvor jag får. Så tack.

Mollie chillade lite efter sin skoldag och jag gick ut och dammsög bilen. In igen och drog på middagen på spisen sen ut igen och tvättning av utsidan av bilen. Så tja nu är den tyska skönheten bländande både på insidan och utsidan. Nöjd? japp.

Vi åt middag under samtal. Jag älskar när Mollie pratar och när hon betygsätter min mat. Jag sa strängt, Inga klagomål vill jag höra, då får vi byta kock. Sen blinkade jag mot henne och rev av ett gigantiskt leende. Hon besvarade det med Mehn mamma, sen flinade vi båda två.
Sjukt gott blev det i alla fall och jag välte ner två portioner med kyckling potatis och världshistoriens godaste sås.

Mollie hoppade i badet på nedervåningen och jag tog duschen på övervåningen. Vi behövde lite omvårdnad av våra fysiska delar.
I rena kläder sen hoppade vi in i bilen och drog över berget för att gå till kyrkan. Vi möttes upp av kramar och leende av vårt sällskap sen gick vi i samlad trupp till kyrkan. Marschallerna lyste på vår väg. Så vackert och ljust. Mollie öppnade den stora kyrkporten och vi gick in. Prästen kom och tog i hand och sa att jag känner dej inte men du känns igen.
Jag log och tjittjattade lite med henne och några andar ladys.
Medelåldern på besökarna var skyhög. Mollie va yngst och jag var nog bland dom yngsta även jag ;)
Men vad gör väl det. Musik och vackra berättelser om hur viktiga vi är. Att vi alla är det. Mm man fick sej en liten funderare där man satt.
Jag funderade på det där med livet och döden när jag satt där i gudshus. Att jag verkligen ska leva detta livet fullt ut så att jag inte är i behov av några fler liv. Jag menar, man vet ju inte hur det blir med det där.

Vi avslutade kyrkkvällen med att Mollie införskaffade ett par broscher. Två likadana, en ska hon bära själv och den andra ska hon ge till sin bästis. Jag älskar när hon tänker på andra. Det är viktiga tankar det där.
Nattningen blev något sen med tanke på att det väntade ännu en skoldag men vissa dagar får det helt enkelt bli så. Vi måste ju leva ;)

Jockarp.