Klänningsshopping.....

På rull....

Att komma hem, ja det spelar ingen roll hur länge vi varit hemifrån, jag får alltid ett stort leende på mina läppar när jag kör upp i allén mot palatset. Det händer något inom mej som jag har svårt att sätt ord på. Det är ett pirr och det är något lugn över det. Trygghet och glädje kanske.

Vi sov tillsammans under natten, det är inte så ofta vi gör det men när Mollie vill så får hon. Jag tänker att hon behöver det, närheten och tryggheten från sin mamma. När vi vaknade började hon informera mej om nån pockemon som kunde mega utvecklas. Jag lyssnar med ett halvt öra och jag log. Jag skojade med henne när hon var klar med sin info att det är minsann inte alla som får höra lätt fakta om pockemon innan klockan slagit sju på morgonen.
Hon flinade och sa, jag bjuder på den mamma ;)

Jag tog ett bus med tvätten och pjäxor och skidor ställdes på plats. Jag dammade fönsterkarmarna, jag var i ett grymt flow. Nudlar till frukost till Mollie och jag hoppade i mina löparkläder. Jag var taggade till tänderna, en veckas avhållsamhet från mina Asics och mitt berg. Jag tog mördabacken och jag fick andas på ordentligt, det var fem minus och lungorna tjurade lite när dom skulle värma den kalla luften för att kunna syresätta mitt blod. Jag flinade och drog på en växel till, bara för att jag kunde.
Det frös i mina ögonbryn och ögonfransar, jag kände mej stark och livet var så där äckligt enkelt på något märkligt sätt.

Hem med löpardojorna och vidare en snabbis till stan, lite brev skulle postas och det är alltid ett meck med frimärkena, humf.
Jag mötte en kvinna på trottoaren som frågade var kommunhuset låg, jag flinade lite åt att jag fick visa någon vägen i vår lilla stad. Hon flinade hon också och utbröt men det är ju du från TV. Mm. Jag följde henne till kommunhuset och under tiden småpratade vi lite om allt möjligt. Trevligt må jag säga.

Bilen tvättades och Mollie hjälpte mej. Hon är grym, när hon väl slutar med att spola vatten på däcken och håller sej på plåten ;)

Eftermiddagens uppdrag var att hitta en klänning till mej. Vi körde till Kristianstad och där mötte vi upp min vän och smakråd.
Det såg lite mörkt ut på klänningsfonten men sen plötsligt var den bara där. Eller Mollie hittade den, hon är grym. Klänningen satt som en smäck.
Jag spatserade förbi en skjorta som det stod mitt namn på. Jag kunde inte för nåt i livet låta bli att ta med en hem till byn. Jag älskar när det är så. Pang bara så känns allt så rätt.

Hem och lite mat i magarna sen väntade nattjänst i vedsvängen för mej. Mollie hystes in hos mormor och morfar för natten.
Summeringen av dagen. Fenomenal.

Väldans nöjd...

Tadaaaa...

Jockarp.