Vi mot världen.....

Självklart hade jag mina farhågor gällande en skidresa med min dotter. Det var nytt för oss.
Själv har jag varit i både Österrike och Frankrike och åkt men det var en något yngre upplaga av Leonora Vilhelmsson det.

Men vi åkte dom 80 milen med start halv fyra i Jockarp.

Vi kom upp till ett snötäckt och vackert Dalarna. Jag konstaterade att jag verkligen är svag för fjällmiljöer, det spelar ingen roll om det är sommar eller vinter. Jag är helt enkelt såld på dess vackerhet.

Mollie är höjdrädd och har nog alltid varit det. Jag vet att hon är rädd ibland och min uppgift är att göra henne trygg. Jag var något fundersam över hur sittliftarna skulle kännas för henne. Vi har hittills bara åkt knapp och ankarlift. Men vi hoppade på och hon var på bettet och det gick fint. Hon berättade att det kändes lite läskigt men att det gick fint.
Så var det fram till att en lift stannade och korgen sattes i gungning. Då blev rädslan för stor och hon kröp närmare mej med tårarna rinnandes. Hon slappnade av när hon befann sej i min famn men hon ville prata om den när vi kom upp till toppen. 

Själva åkningen var magisk jämfört med backen som vi är van vid hemma. Här var det gott om plats, brett, mycket snö och lite folk. Backarna var skiftande i svårighet och vi körde allt utom dom svarta. Solen sken på oss och vi skrattade, tjöt och skojade med varandra. Det var så mycket glädje i dom där backarna upp i Idre fjäll och jag var så otroligt tacksam över det jag fick uppleva ihop med min dotter. Min dotter som verkligen älskade att vara ute och utmana sej själv. 

På morgonen började hon tragga bums om att hon ville ut och köra, jag informerade fröken entusiasm om att liftarna måste öppna först ;)

På kvällarna bad hon mej om fotmassage och självklart fick hon det. Vi låg skavfötters i sängen och jag låg där och masserade och tittade på min leende lilla dotter.

Nätterna spenderade vi även dom nära varandra. 

Vilka dagar säger jag bara. Dom innehöll allt. Mollie sprängde sina egna gränser, både genom liftarna och själva åkningen. Alla skratt, kramar, leenden. Så mycket kärlek på en och samma gång. Så mäktigt och så viktigt. 

Att det är hon och jag mot världen finns det inga som helst tvivel om. Hon är bra, jag är bra och tillsammans är vi helt klart bäst.

Jockarp.