Trasiga blodkroppar....

Jag har haft en oidentifierad känsla i kroppen några dagar. Extremt pigg och glad. Jag har känt mej stark men något har ändå tryckt på mej. Det ogillas skarpt.
Långa arbetsdagar och tid i från Mollie skaver i mej ibland, även om jag vet att det är bra att vi är i från varandra ibland så blir det ett skav när jag inte ser henne mer än nån ynka timme på dygnet.

Hur som, den oidentifierad känslan tyckte ett par kollegor att jag skulle kolla upp bums. Och jag har världens röta jag. Vedsvängens egen läkare var på plats. Han bad sjuksyrran ta ett EKG på mej. Vi kollade blodsockret och jag informerade innan sticket i fingret att jag precis hade vält i mej ett par semlor ;) De spelade ingen roll. Jag låg perfekt.
Blodvärde och blodtryck kollades och blodvärdet var inget att skryta om precis så fler prover ska tas redan i morgon. Både på järnvärden och ämnesomsättningen.

Vi pratade träning och jag flinade lite och sa till doktorn att en sjuk kropp knappast rasslar till och springer 6 mil utan påverkan. Han höll med men berättade även att löpning slår sönder dom röda blodkropparna i blodet. Humf. Låter sådär tycker jag.
Han var något konfunderad över att min vilopuls var hög jämfört med sist jag kontrollerades. Nu låg jag på 70, innan har jag legat på 40. Jag tyckte också att det lät högt men det finns förmodligen en anledning till det och det ska vi ta reda på.

Lunga och hjärta lyssnades på och han kände på nacke och skuldror. Stenhårda. Massage rekommenderades starkt. Jag har lite problem med att människor som inte tar på mej av kärlek ska ta på min kropp men jag får väl fundera på det. Kan jag bli ännu piggare än vad jag redan är så välkomnas det givetvis ;)

Tänk med en uppmjukad kropp med en massa blod i som kan forsla syret ännu fortare till mina muskler. Jag kommer blir brutal.....

Jockarp.