Hemlig beundrare....

Som det uppskattas....

Uppstigning, Al Dente kokta nudlar var beställda, så självklart levererade jag det.
Vi klädde oss och gick ut. Temperaturen visade på 5 minus. Det sved på låren redan när jag gått ner för palatsets stora trappa. Hua.
Jag kramade om min dotter vid taxin sen tog jag en liten löptur. Det var tyst och stilla, det enda ljud som hördes var knastrandet från mina Asics när dom mötte den kalla snön. Jag kunde inte sluta le av tacksamhet över att min kropp är så stark så jag har möjlighet att nästa varje dag ta mej ut på berget och njuta av dess skönhet.

En snabb vända in till stan för att styra upp några måsten sen hem till byn igen. Jag angrep vedhögen och jag hade ett gott flow. Ända fram till jag fick en jättekolossvedbit rakt på foten. Självklart träffade den bakom stålhättan på mina kängor.
Jag tror att jag lyft och flyttat tusentals meter ved i mina dagar och aldrig nånsin har jag råkat ut för en smäll i denna klassen. Foten blev blå och svullnade upp.
Jag använde alla fula ord jag kunde vid själva träfftillfället. (och jag kan många fula ord) Men det hjälpte inte. Smärtan var vidrig.
Och självklart oroar jag mej för mina kommande löparpass. Jag har inte superlätt att lösa så långa pass i rad med logistiken med min dotter. Så det känns som onsdagens planerad pass är min chans i närtid.

Jag parkerade mej i söderläge med kaffe och skorpor och njöt av solens strålar som träffade mitt ansikte, det värmde skönt. Jag anade vårkänslor. Det är viktigt att finna ro och ge sej tid till att njuta. Jag är bra på det. Jag brydde mej inte ett skvatt om den där vedhögen just där och då ;)

Taxin kom upp på gårdsplanen och jag trodde det var Mollie som var på väg hem, men icke sa Nicke, det var ett blomsterbud.
Vågligt av avsändaren att skicka mej 10 röda rosor. Mej veterligen betyder det nämligen -Vill du gifta dej med mej- Och nä jag är nog inte riktigt där än :)
Men blommorna var fina och tacksam är jag över att bli tänkt på. Så tack du hemliga beundrare.

Mollie kom hem med nästa taxi som kom upp på borggården. Vi åt middag i form av kyckling potatis och sås. Sen parkerade vi oss i soffan. Hon med paddan och jag med en bok. Fatta vilka glidare vi är just nu ;)
Till kvällsmaten satt vi och samtalade och det flög över mej hur lyckligt lottad jag var över att jag har henne i mitt liv. Jag sa det till henne. Jag sa att mitt liv hade varit bra torftigt om inte du funnits. Mollie svarade mej med:
-Jag är glad att du också finns mamma.
Den ungen alltså, jag blir alldeles varm.

Himma....livet.

Jockarp.