Bortskämnd....

Dörren till palatset stängdes bakom mej.
Löparskorna på fötterna.
Jag pluggade in musiken i öronen. Valet föll på en pianokonsert. Jag var redo.
En blick upp mot berget och tankar på privilegiet jag har for förbi. Hundra löpsteg från dörren sträcker sej en träningsarena så stor så det inte går att greppa.

Att kunna springa i en skog som är en av Sveriges största sammanhängande bokskogar som på våren är en enda stor massa av färgen ljusgrönt. Det är magiskt i sej. Att sen även vara markägare på detta stället, att ha möjligheten att påverka den framtida generationen skog är än mäktigare. Att bevara detta vackra och förvalta det väl är en självklarhet. Det skogas skogligt.

Jag njöt på min väg av den självföryngrade bokskogen, jag tänkte på allt vad den ger. Kan ge. Allt från värme, kläder, drivmedel, mat till det jag själv använder den mest till. Jag använder den till att röra mej i vilket gör mej harmonisk, positiv och helt klart stressar av hela min kropp.

Jag har ett Marathon som närmar sej så ett långpass behövdes och det var inga problem varken för knopp eller kropp att leverera det. Go känsla.

Starten av veckan har innefattat skola för myset och jobb för mej och det var minsann ett tag sen jag roade mej med det. Men nu blir det ett par stenhårda veckor innan det åter är dags för ledighet.

Jockarp.