torsdag 16 maj 2019

Kvinnor, kvinnor......



Humf. Ja jag undrar just vad det är som gör det. Det där att vissa kvinnor gör mej så vansinnigt intresserad. Att vissa kvinnor väcker nyfikenheten hos mej medans andra är totalt slätstrukna och endast gör mej trött?
Vad är det som gör det? Ibland räcker det med att jag ser en bild, eller en skymt så drar hela min kropp igång. Missilen målsöker. Tankarna stanna hos kvinnan. Hon är omöjlig att släppa. Jag vill se, röra och känna doften av henne. Jag vill se hennes rörelse, jag vill höra hennes röst. Känna hennes kropp mot min i en kram, det säger så mycket.

Och nä det är verkligen inga superkvinnor som väcker det där hos mej. Okej att jag tycker att Julia Roberts är attraktiv med sitt vackra leende, att Angelina Jolie är galet het, att Tuva Novotny skulle få dela min säng vilken dag som helst. Men det är ändå inte detta som rör runt, som berör mej. Nä det är något helt annat och vad i herrans namn är det som gör det. Hur kan en kvinna trigga mej så kraftfullt men en bild, en rörelse, nåt ord.
En blinkning i rätt ögonblick kan få mej totalt knäsvag och av banan.
Att hennes intelligens skakar hela min värld. Jag älskar när det händer men varför är längtan så enormt stark, varför dras jag så kraftfullt till vissa kvinnor?

Jag har under årens lopp förstått att även jag har det, det där extra, det som gör att kvinnor fastnar, intresserar sej och dras med en oerhörd kraft till mej. Det är mäktigt och vackert. Men varför?

Och när två kvinnor möts med samma känsla blir det brutalt. Sprakande, gnistrande och blixtrande. När de kraftiga energierna från två människor träffas och blandas, det är då, det är då den där kemin uppstår och ja, det är magiskt.
Om universum uppkom genom den stora smällen Big bang vet jag inte men jag vet att den värmevågen som träffa min kropp när jag möter henne sannerligen kan jämföras med det. Men skillnaden mellan Big bang och min upplevelse är att för mej försvinner, tid, rum och materia. En viss skillnad där.

Mina tankar har en tendens att spåra ut emellanåt men jag gillar det, jag kommer till nya nivåer, jag utvecklas och det är verkligen inget som jag vill ska avta. Inte heller den enorma känslan och dragningskraften till kvinnor. Det är en skön och mäktig känsla.
Men visst, ibland är det tufft att vara jag ;)

Utspårning?


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar