Regnvandring....

Det där med kaninöron....

En löptur, tanken var en snabb kort runda men det gick sådär. Det duggregnade, blåste och var småkallt. Perfekt väder för mej, ja förutom blåsten då. Men jag gav mej av och känslan av mer infann sej ganska bums så jag tuffade på. Efter tolv km avslutade jag på cykelleden som lutar vansinnigt mycket nerför. Jag var pigg i kroppen så jag orkade hålla emot det tuffa lutet. Ett gott pass.

I väg till affären för att handla till den stundande utfärden. Hem och packa väskan och sen vidare för att hämta upp myset.
Om det duggregnade innan så öste det ner när min dotter hämtades upp. Men vi brydde oss inte, vi hade planen klar. Vi skulle gå på tur och alla vandringar sker ju inte i solsken så det skulle bli en bra träning för oss.

Mollie var pigg och glad när hon hämtades och det höll i sej till nattningen ;) Hon är bra.
En snabb sväng inom ett café i Vä för att köpa vår favoritkaka att ta med på utflykten sen vidare mot vårt mål.
Vi skulle till ett vattenfall och ett naturreservat vid namn Forsakar.
Ryggan på ryggen och mot fallet.
Fallet var i två våningar, de ena var runt sju meter och det andra runt tio högt.
Vi gick först till utsikten där man skådade fallet uppifrån. Men vi ville närmre så vi tog även turen nere vid vattnet som ledde fram till fallet. Galet vackert.
Det var fruktansvärt brant och det stod varningstexter om att försiktighet måste råda, både att träd kan falla ner, men också att vi som vistas där måste vara rädda om naturen för det är känslig. Jag tycker det är bra med dessa påminnelser.

Under turen hade jag fixat med en frågesport till Mollie, det var blandade frågor allt från namnet på vår kung till vad det yttersta skiktet på träden heter. Vissa frågor fick hon fnula på ett tag andra tog hon direkt.
Alla rätt och det genererade i en medalj ;)
Vi fikade sittandes på en murken stock precis vid vattenkanten. Vi satt nära varandra och pratade om allt som kom i vår väg tankemässigt. Det var en viktig stund med min dotter.

Vi drog vidare i livet och regnet hade lättat en aning och jag hade en idé till.
Lillön är ett ställe jag läst om men aldrig besökt.
Det är en ruin efter en borg/slott från medeltiden som ligger på en udde i Helge å. Platsen och slottet måste varit sagolik vacker i sina glans dagar. Det var vackert nu också men den pampiga byggnaden saknades.
Vid platsen passerar även en vandringsled som heter Linnérundan och är tillägnad Carl von Linné som för ca 250 år sedan besökte trakten. Jag skulle gärna gått rundan som är runt 6-7 km men det får allt bli en annan gång det.
Myset ville hem efter hon läst om tofsvipan och Krickan.

Middag lagades och innan nattning så brukar jag alltid tacka Mollie för en fin dag (om det varit en sådan alltså) Jag gjorde det även den 9/5. Hon svarar mej med samma mynt. Tack mamma för en jättefin utflykt med god fika och att det regnade gjorde ingenting.
Jag flinade lite och höll med, att det regnade gjorde ingenting ;)

Jockarp.