Aldrig tyst...

Bästa bäckvattnet....

Lite öm i höfterna, annars var jag i skönt trim. Jag gav mej ut på en återhämtningstur på berget. Tempot hölls nere, pulsen likaså. Den känslan när man inte hade några tankar på tid eller på om man skulle "hålla" hela rundan. Ingen utmaning utan bara lätt skön jogging. Jag höll mej på berget så det bjöds på lite backe både uppför och nerför och kroppen var med mej åt båda hållen.

Hem kom jag fylld av energi. En gammal kollega kom inflygandes på gården med sin motorcykel och undrade om kaffet var klart. Nja inte riktigt men snart ;)
Vi satt på altanen ett par timmar och samtalade om allt och alla. En trevlig stund.

Mollie kom hem från skolan och vi packade ryggsäckarna och begav oss upp på berget. Det var dags för en vandringstur.
Jag vet inte vad det var med min dotter men hon pratade oavbrutet i sju kilometer. Jag sa till henne att du! ibland kan det vara mysigt att bara vandra på och njuta av naturen.
Jaha sa hon och fortsatte igen med, men du mamma......

När vi kom hem parkerade jag mej i soffan med en bok under näsan. Jag läser väldigt mycket just nu och det är uteslutande vandringsböcker, mest om Kungsleden, jag har läst så mycket nu så det känns nästan som jag gått leden ;)
Mollie började läsa sin läxa och boken intresserade även mej väldigt. Den handlade om runskrift. Nu vet jag varför det heter Bokstav. Tänk att jag är 42 år och inte haft en aning om det ;) Men man lär så länge man lever sägs det.

Jockarp.