Vårt berg....

Balansträning...

Jag har bestigit Kebnekaise, jag har vandrat åtskilliga mil på kalfjället. Men jag har en dröm och det är att få vandra den 40 mil långa sträckan mellan Abisko och Hemavan på Kungsleden. Det ihop med min dotter.
Jag närmar mej målet att i alla fall påbörja vandringen. Tanken är att nästa sommar börja beta av ett par etapper på leden. Mollie är pigg på det mesta och jag är grym på att hålla oss positiva. Men jag vill att hon ska vara förberedd och stark. Så när hon är nio nästan tio år känns det rättvist att börja.
Men redan i sommar har vi en vecka inplanerad i de svenska fjällen och självklart ska vi vara utomhus och förflytta oss gåendes.

Och redan nu testar vi. Gårdagen bestod av mestadels rörelse. Vi stängde dörren bakom oss klockan åtta på morgonen och påbörjade vår vandring. Det var tokkallt vilket jag inte riktigt var beredd på men vi hade bra kläder. Ryggsäckarna var packade med mat till oss och till kamphundarna plus lite extrakläder.
Vi började på stigar som var mjuka som bomull för våra fötter. Vi gick sakta men jag förstod att det var det tempot som måste gälla om Mollie skulle fixa det utan för mycket slit. Vi pausade tidigt och det med frukost. Det var gott att äta dagens första mål utomhus.
Vi gick vidare, hon var seg men jag var äckligt positiv. Någonstans kände jag att ska detta funka och hon ska uppskatta detta så måste jag var drivande och påhittig. Vi började med gåtor, det roade vi oss med ett tag. Efter det började Mollie prata om homonymer och jag var mäkta imponerad, vi försökte hitta så många vi kunde, jag tror vi landade på ca 50 st, efter en snabb googling fick jag reda på att det just nu finns 198 stycken inlagda i ordboken. Spännande.

Vi pausade vid Trollestenen och sist Mollie var där hängde hon på min rygg med en napp i munnen, det var ett tag sen alltså. Hon läste på stenen och vi pratade om den under tiden vi skålade i våra termosmuggar.

Skål då dåååå...

Vackerhet...

Små på gång..

Lunchpaus....

Vidare passerade vi en bäck på vår väg, Mollie ville dricka så drack gjorde hon. Sista biten innan vårt lunchstopp gick väldigt enkelt. Vi nådde Grundsjön halv tolv vilket blev perfekt tidsmässigt för att tända grillen. Jag grillade och Mollie såg till att hundarna fick mat i sej och även en mjuk plats att vila på.
Vi småpratade lite med fiskarna som stod runt sjön på bryggorna, mysiga samtal till intaget av den grillade korven.

Vi vände hemåt, vi hade en bra bit hem men solen mötte våra ansikten och Mollie var på gång. Vi tog inte en enda paus på vägen hem, inte mer än när vi stannade till och pratade med lite människor vi passerade på vår väg.
Vi kom hem till byn sex timmar senare och då hade vi gått 15 km. Det enda lilla fröken Vilhelmsson sa var att hon var lite öm i fötterna. Hon är grym, inget snack om den saken.
Vi brakade ihop på soffan en stund, sen lagades det en utomordentligt god köttfärssås, pasta och vitlöksbröd till det.
Vi åt som små ponnyhästar.

Kvällen hängde vi i soffan och kampen i de fem tärningarnas spel drog igång. Yatzyspelet var ett faktum. Och ja, jag fick däng gång på gång.
Men vad gör väl det efter en sån toppen dag?

Hela gänget.

Jockarp.