Helgarbete väntar och det börjar redan under fredagen, ett morgonpass som startar allt för tidigt. Halv sex skulle jag vara redo för att börja köra ved. Jag var allt annat än pigg. Jag tror att jag lider av vårtrötthet.
Jag hasade mej upp och klockan fem tittade jag mej förskräckt i spegeln. Gode gud vad jag såg risig ut. Jag fick gå igenom min kropp för att känna efter om jag verkligen var frisk.
Jag mådde prima men mitt yttre visade upp något helt annat.
Jag flinade lite och gladdes över att jag aldrig har behövt leva på mitt utseende ;)
Arbetet gick bra och jag hämtade upp mitt mys efter hennes avslutade skoldag. Även hon hade haft en fin dag vilket gladde mej.
Jag kände verkligen inte för att göra någonting när vi kom hem till byn. På sin höjd kände jag att jag skulle orka sitta rakt upp och ner men det var minsann allt. Den känslan är verkligen inte vanligt förekommande.
Mollie roade sej med sitt. Och jag gjorde ingenting en stund. Den där stunden varade dock inte så länge. Det började klia i min kropp. Jag gav myset ett förslag om minigolf. Hon nappade bums. Hon ville även cykla till golfbanan men det ville inte jag. Så bilen fick det bli.
Vi spelade och skratten var många. Mollie är verkligen enkel att umgås med vilket jag är lycklig över.
Jag spikade tre banor men det hjälpte inte, lilla fröken vann över mej och jag gick slokörat från banan.
Jag kom med idén om att vi skulle äta på restaurang men den gick inte. Hon ville laga mat hemma. Vi for hem och vi hjälptes åt i köket och jag älskar det verkligen. Det behöver inte vara avancerade rätter, de viktigaste är att vi lagar den tillsammans och att det är gott.
Falukorv kan det bli bättre en fredagskväll?
Efterrätten fixade Mollie helt själv och jag kunde bara sätta mej till bords. Jag kände mej som en stoppad korv efter maten, jag var proppmätt.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar