Roadtripp...

Roadtrippsdax igen, de är så vansinnigt roligt att hoppa in i bilen med en termos kaffe och lite snask, och bara veta att idag ska vi söder ut eller idag bär det av norröver, de kan sluta precis hur som helst, då kan man inte annat än att älska att leva, frihetskänsla när den är som bäst.
Igår bar hjulen oss söderut, ut i ponnydjunglen, hur kan det vara så svårt att hitta en liten häst som har dom önskemålen som vi nu har, bottennapp i går, så sökandet går vidare.

Mina kvällsaktiviteter den senaste tiden har varit att läsa lagar, jag vet att jag är bra på det, jag har jobbat fackligt och då får man läsa lagar och försöka att tolka dom ganska ofta.
Men det är en stor stor skillnad på vad jag pysslar med just nu, dessa lagar gäller mej (ja eller inte mej) innan när jag läst så har det gällt andra människor.
Det är svårt när man hittar en lag som passar in på hur jag har det men sen står det man eller fadern i texten, då går den liksom bort.
Nej jag får nog tyvärr fortsätta och mala lagtext på kvällstid ett tag till om det nu inte kommer fram nån klipsk människa som kan förklara hur dom tänkt i denna frågan, i min fråga.

Jag hörde på radion i går igen och där tog dom upp vad som hänt mej och det var någon politiker som försökte svara på hur det kunnat gå som det nu har gjort, allt som sas var att dom tyckte att lagen skulle gälla alla och att det behövdes lyftas på varje sten i frågan. Ja där har dom lite stena att flytta på.
De sändes till och med på riksradion i går, så visst tars väl frågan på allvar.

Jag fundera lite över vad människor tror att min blogg ska handla om, tror dom att den ska handla om filmstjänor, matlagning, sport eller andra saker som inte intresserar mej så värst mycket just nu när jag har andra uppdrag i livet.
Varför tycker en del att det är märkligt att min blogg handlar om mitt liv, vilkens liv skulle jag skriva om? Faktum är att hela mitt liv handlar just om mej, väldigt egoistiskt, men så är det.
Om jag relaterar till mej själv, så om jag kommer in på en blogg som inte intresserar mej, då väljer jag bort den från mina favoriter ganska snabbt, jag bemödar mej inte med att kommentera den med att skriva att jag tycker att bloggskrivaren ska byta ämne eller blogga om nåt annat.
Så tycker jag att visa människor ska göra som läser min blogg, ta bort den ur er hjärna, så löser ni ju alla problem.
Uppenbarligen är inte sista idioten född. Man känner narkolepsin komma krypandes....

Nu ska vi packa, vi ska på tripp myset och jag, vi har ett uppdrag att slutföra och kan inte muhammed komma till berget så får väl berget komma till muhammed.

Kompisar :)

Jockarp.

Hot och råg...

Hmm, Fick mama gravidbibeln i lådan igår, spänningen var olidlig.
Jag tyckte att det var ett bra repotage, fina bilder och fina ord. Även om min sk fru.
Hade de varit en annan människa så hade den kanske reagerat annorlunda och valt helt andra ord om den människa som svikit och betett sej så fruktansvärt illa som nu min sk fru gjort.
Med detta var dom ord jag valde detta var mina ord.
Jag såg på en del i min närhet som läste artikeln att det inte uppskattades att jag var så öppen med mina  känslor för min sk fru, men de skiter jag i, det är så jag känner och det får jag stå för.
Jag kan ju förstå om min sk fru och hennes lilla bihang reagerar negativt på allt detta mediala som hänt och som händer runt mej och myset, men återigen så bryr jag mej inte så värst mycket.
Detta är mitt sätt att bearbeta detta vansinniga jag varit med om.

Hon får gärna blogga om vad som hänt henne och hur hon mår och jag kommer inte att försöka stoppa henne med en rättslig process som hon har försökt att göra med mej.
Hot fungerar inte så värst bra på mej och det borde hon ju faktiskt veta, hon har ju levt under samma tak som jag i fem års tid, hur märkligt de än nu låter.
Det börjar tyvärr bli lite väl lumpet och lågt från hennes sida.
Att skicka ett brev till mej där det står att hon mår psykiskt dåligt av vad jag skriver i min blogg och att det på kort sikt kan leda till att det händer henne eller hennes familj något allvarligt de ser jag bara som ett stort gigantiskt skämt.
Jag leker med tanken av att om jag skrev ett brev till henne om att jag inte mådde så värst bra när hon lämnade mej, skulle hon då kommit tillbaka???? Nej du lilla sk fru, de ligger minsann något i ordspråket att som man bäddar får man ligga.

Nu var det inte lika roligt längre, men de var lätt att vara tuff när man lämnade en högravid kvinna som var totalt nedbruten, då var det kul för hela familjen va?
Tiderna förändras, kanske henns usla val kommit i kapp och av det ännu en gång försöka lägga någon form av skuld på mej för det.
Men näpp denna gången är jag starkare, jag tystas inte av ett litet brev från någon som påstår sej vara jurist.
Nej den enda som skulle kunna få mej att fundera över att lägga ner min blogg är faktiskt hon själv, hon min sk fru, hade hon haft så mycket råg i ryggen att hon vågat faca mej och min dotter, om hon gjort ett tappert försök i att försöka förklara för mej varför hon gjorde som hon gjorde, då skulle jag överväga att sluta berätta mina innersta tankar känslor och funderingar iallafall i en öppen blogg.
Men jag kan lugna alla trogna bloggläsare att jag kommer nog att fortsätta blogga ett bra tag till.
För så mycket råg finns det varken i min sk fru rygg eller i resten av hennes fega familj.

Dagarna går upp och ner fortfarande och kommer förmodligen att göra det framöver, det är ett stort, djupt, och vansinnigt ömt och öppet sår hon lämnade efter sej, men tårarna för henne har iallafall slutat rinna och jag ser mestadels ljusa stunder och de ljuset stavas Mollie.
Det är hon som ger luft till mina lungor.

Mollie jag älskar dej.


Jockarp.

.....

Jag mådde inte bra igår, det var mycket tankar som snurrade, jag fick en känsla av otrygghet och den kom och gick hela dagen, jag kände mej nervös.
Jag vet inte om det är nervositeten för att TV skulle komma till byn, eller om det börja komma ifatt mej, allt som nu trots allt har hänt mej.
Jag har ju varit med om mer saker detta senaste året än vad många är med om på en hel livstid.
Jag mådde fysiskt illa igen av att bara tänka på det, på det att jag faktiskt blivit lämnad höggravid och nygift, det är absurt hela historien.
Jag mår illa av att det just blev jag som blev utvald till att behöva gå igenom allt detta.
VARFÖR just jag?
Vem är det som har haft en plan för mej, och varför har jag blivit en en bricka i de spelet.
Jag undrar varför inte jag skulle kunna få ha en normal mammaledighet, men en fru som älskar både mej och vårt barn.
Varför inte vi skulle göra normala saker som normala familjer gör.
Varför ska jag gå längst fram i ledet för att försöka ändra på saker som visat sej vara fel, så fel.
Och varför känner jag den känslan av att inte räcka till, jag vet ju vad jag gått igenom och det är min historia, varför denna oro, jag behöver inte rädda hela världen.
Men jag känner att jag vill rädda de som räddas kan.
Varför?

Oron dämpades iallafall lite när vi var ute och gick i monsterbacken, svetten öste ur en, (skönt) tror de kan vara dax att lägga långkallingarna på hyllan snart.
Vi hade mycket att prata om jag och min vän, vi har ju inte gått på två veckor nu på grund av sjukdom och lite annat som kommit i mellan, men nu känner vi oss uppdaterade igen på allt som hänt.
De känns faktiskt lite i baken idag, men det är ju inte så märkligt.

Jag fick även alla papper klara och påskrivna, så skulle de nu råka hända mej något så är Mollies framtid tryggad, det känns både skönt och förjävligt, skönt för att jag vet att det var ett myndigt beslut att ordna upp allt, men förjävligt att behöva upprätta dessa sorters papper bara för att jag blivit lämnade själv med henne.

När vi nu var på morgonpromenaden ringde tv4 bruden och ställde in, ja det var väl någon mening med de med antar jag, nytt försök längre fram i veckan.
Istället körde vi lite fyrhjuling myset och jag, det måste minsann börjas i tid.
Vad roligt de var, har inte gjort de sen jag var höggravid, mysigt att känna vinden i ansiktet.

Myset, moppen och jag :)

Jockarp.

Mama gravidbibel....

Det går framåt...

Ja igår fick man ju packa upp alla kassarna som vi fick med oss hem från shoppingturen, de är helt sanslöst att man anser sej behöva allt detta, herregud.
Sen var vi ute på en promenad med hundarna och mormor på berget, det var grått, trist och duggregn, myset satt på magen i babybjörnen, de är skönt att hon verkar gilla det, jag gillar det med men benen var rätt möra efter turen.
Soffhäng och lite tjat i telefonen, så där lite lagom lugnt på dagen, vi behövde ladda lite inför den stundande festen.
Festen ja....
Det blev en trevlig tillställning med nästan bara likasinnade, vi blev så väl mottagna, myset var glatt hela kvällen bortsett från när hon blev så trött på all nya intryck och nya människor.
Så hon gnällde lite innan hon slocknad i famnen på mej

Jag måste bara passa på att göra lite reklam för en tidning som jag och myset ska vara med i, det är ett stort reportage på fyra fem sidor tror jag.
Den kommer att ligga ute i butik i två månader med start i morgon, tidningen heter Mama gravidbibel, där berättar jag det mesta om vad som hänt i mitt liv mina tankar känslor och funderingar.
Jag hoppas att det blev bra, det enda jag har sett så är det framsidan av tidningen och den ser ut så här.

Och som ni ser så står det på framsidan.

Leonora, 34
"Min fru lämnade
  Mig när
jag var gravid"

Ja och det var ju tyvärr just det som hände.
De ska iallafall bli spännande och se tidningen på måndag och se vilka av dom fina bilderna dom valde att ta med.
Jag har ju sett en del av dom som fotografen tog av oss, men det kan ju bli lite annorlunda när det kommer i sin rätta handling, när bild och text blir ett.

Just nu känner jag att det är lite mycket med de mesta, så efter det att TV4 har varit här på måndag kommer jag förhoppningsvis kunna ta det lite lugnare.
Jag ska träffa psykologen på onsdag, men sen har vi planerat att åka iväg i några dagar och träffa lite vänner.
Jag tycker att det är viktigt att de kommer fram i ljuset de som hänt och jag vet att det är en viktig fråga att driva, men jag behöver vara i fred ett par dagar och bara vara mamma.
De är ju trots allt det jag helst av allt vill vara, och jag vill vara en bra sådan.

Jockarp.

Shopping....

Vi funderade mycket över denna skylten igår...

Se ni på godvänner så ska jag för er berätta.
Vad som hände i går.
De började med ett stort missförstånd, vi skulle åka på utflykt och avfärden var planerad till 08,00 jag klädde myset och gick ut klockan var då redan tio över, vi väntade och väntade men tillslut när hon var halv nio så ringde jag min vän och frågade var på jordens yta hon befann sej, för det var minsann inte på mina breddgrader.
Hon var hemma och väntade på mej, jaha, och hur gick de till då, hon var hemma och väntade på mej och jag och Mollie satt här och väntade, ja så kan de gå, redan där blev vi av med en timme av vår utflytsdag.
Första målet på vår färd var Traryd för att titta på en liten ponny som hette Molle, de var ingen av oss som var sugna på att inta sadeln så vi kollade bara lite hur han uppförde sej utan ryttare, Molle var en trevlig liten herre, helt i vår smak.
Vi skulle sen vidare till Laholm, men på vägen dit skulle vi inom lilla varuhuset gekås, som numera kallas för gaykås. De finns ingen hejd på den låga humorn när vi två drabbar samman.
Vi träffade på Ola-conny som var hett uppvaktad med att bli fotograferad, vi gjorde de dock inte.
Antingen sov myset i vagnen eller så hängde hon på min mage, det gick iallafall bra i affären.

När vi kom till kassan var det dax för vadslagning, de som stod på spel var en kartong nobles, och de som var vadet de var om det var en kvinna eller en man som satt i kassan.
Personen som satt i kassan var en blondin med uppsatt hår men glasögon, jag var säker på att det var en kille, min vapendragare hävdade med all säkerhet att det var en tjej, vi skojade om namnet, hon sa att hon säkert hette filippa och jag sa då givetvis att han hette filip.
Min vän var först framme vid kassan och ganska snart informerade hon mej om att jag skulle bli bjuden på den lövtunna goda chokladen, kassörskan hette nämligtvis Pontus.

Vi tog en sväng inom skoaffären innan vi drog vidare, min vän köpte ett par rasans granna foppatofflor i färgen rosa, priset var futtiga 29,90, jag däremot slog till med ett par grårutiga dieseldojor, där prislappen var något höge än på foppisarna. Men vi var lika nöjda båda två och det var ju bra.
In med pinalerna i bilen, blöjbyte på myset, lite matning sen bar det vidare mot Laholm för ännu en hästvisning.
Efter de stundade de middag och ett glas vin för chaffisen, så vi fick göra ett litet byte, jag intog förarplatsen.
Myset fick ett raseriutbrott i bilen som var ganska högljutt och det kändes i mammahjärtat som om det varade i ett dygn, vilket så nu inte var fallet. Hon somnade och vi diggade lite radio.

Vi hade en väldigt bra, fin och rolig första April, nu hoppas vi att de ska fortsätta framöver i samma goda anda.

Myset på shoppingtur.

Jockarp.

April april...

Gårdagen bestod mestadels av vila, vi var ganska trötta efter filminspelningen, många känslor som bubblade upp och som krävde eftertanke i en lugn vrå.
Men en morgontur på berget avklarades och vi passade även på att plocka med oss en hög björkris, nu ska det minsann påskmysas här på månsagården, andra bullar ska bakas av den förut så inskränkta bagaren.
Myset ska få en riktig påsk.

Vi var hos lilla söta grannen hon bjöd på fika i form av paj med goda bär och vaniljglass, mums.
När vi var där ringde TV4 och frågade om jag hade tid för en intervju, vi bestämde att vi ska ses på måndag klockan tolv.
Jag hörde av mej till dokumentärfilmare och berättade hur det låg till, hon var på direkt så nu blir det nog fullt hus på måndag.
Jag får vara med om så mycket spännande och de får jag väl tacka min sk fru för.

Ett litet problem bara är att tiden faktiskt inte räcker till just nu, det är så mycket och så många som jag skulle vilja prata med och skriva till, men jag hinner inte med, jag hoppas komma i kapp snart.
Man måste vårda vänskapen.
Men jag hann med att prata med ett par vänner i går de ena samtalet var ljust och glatt medans de andra var betydligt mörkare och allvarligare.
Min vän mår inte bra, jag vet inte riktigt vad det är och kan inte förklara det, men tydligen ska hon behöva åka ner till Lund och göra en operation som i mina öron låter allvarligt.
Jag har tänkt mycket på det sen jag fick reda på det, hon säger själv att hon vädersätter livet annorlunda redan nu och så är det nog.
Man kan gnälla om allt möjligt när man är frisk, men när man ställs inför det faktum att livet kan ta en oväntad vändning och faktiskt ta slut ganska snabbt, ja då ser man nog på det med helt andra ögon.

Idag bär det iallafall iväg på en roadtripp, jag Mollie och en rolig och lättsam vän, hon kör och jag läser kartan, det roliga i det är att jag blivit begåvad med världens sämsta lokalsinne, funderar starkt på att tala om det för henne...Ja ja, vi får väl se var vi hamnar.

Idag är det ju den första April, ska bli kul och se om man blir lurad idag, mitt tvivel är starkt till att någon skulle kunna lura mej mer än vad min sk fru lyckades med förra året, och inte brydde hon sej om att göra det den första april, utan de kom lite då och då när hon tyckte de passade in, det blir nog en spännande dag.

Jag räknar kallt med att det blir en dag med mycket skratt, lurad eller inte lurad.


Jockarp...

Filmtajm

Kan bara säga att jag har varit helt ute och cyklat vad det gäller film och filminspelning.
Jag trodde att om man skulle göra en dokumentär av något slag, då gick filmaren bara efter själva personen som skulle dokumenteras.
Som typ om jag nu skulle hänga tvätt, klippa gräset eller köra och handla, så trodde jag att dom gled med mej med en kamera och man gick och småpratade lite för sej själv.... Nej nej nej, min värld har varit liten, nu är den något större.
De var så seriöst, allt från ljus till ljud och hur man satt osv, väldigt intressant och lärorikt, men även jobbigt på grund av att man inte var förberedd på allt runt om kring som skulle fixas.
Men de känns som om det kommer att bli lättare och lättare framöver, nu vet man ju ungefär hur det går till.
Själva teamet var förträffligt, vilka människor, dom gjorde verkligen allt för att jag skulle trivas och att det skulle gå så lätt som möjligt för mej och myset, dom lyckades kan jag säga.
Underbara människor.
Enda gången jag var lite svett de var när vi skulle köra in till stan och äta middag, vi skulle lämna all utrustning i huset, när jag fick reda på den ungefärliga prislappen på sexhundratusen på alltihop, så fick jag en klump i magen och jag kan ju säga att jag kände en extra gång så dörren var låst, Puh.
Vi höll på från tio på förmiddagen och vi var inte färdiga fören vid halv sju.
Men som sagt en kanondag, lärorik och nya människomöten, tack.

När jag på kvällen efter att myset hade badat satte mej i soffan så kände jag en stor stolthet, både över mej själv och över min fantastiska lilla dotter, hon var grym hela dagen det verkar som om hon förstod att detta var något som hennes mor behövde göra för att gå vidare i sitt liv, men kanske framför allt för att hejda dessa tokigheter i framtiden.
Jag var så stolt över allt jag gjort sen min sk fru lämnade mej, stolt över hur långt jag faktiskt kommit i mitt sorgearbete, det är en lång väg kvar, men jag går fortfarande, och benen bär mej framåt.
Jag kände även en stolthet och en enorm tacksamhet till min familj och mina vänner som orkat gå med mej i detta, stöttat mej när jag höll på att välta.
Att dom gång på gång hjälpt mej att resa mej utan att säga något. Inga ord om att jag måste ta mej samma, att jag måste skärpa mej, att jag måste ta mej i kragen och sluta fråga och älta detta som hänt.
Vänner och familj som bara varit där och låtit de ta den tid som har behövts.

Jag är inte religiös, men gud ska veta att jag är tacksam för allt det.

Mys..

Jockarp.

Sydöstran....

Ja dagarna bara springer iväg.
Igår hann jag med en förfriskande promenad på berget i allafall, jag behöver det, men dessa dagar har varit helt upp och ner vända.
Jag har träffat så mycket människor som vill att jag ska försöka förklara vad det är som hänt, vissa vill ta del av hela historien och vissa bara av dom lagliga frågorna.
Det är jobbigt att hålla isär känslorna och mitt upp i det här så är det viktigaste att jag är en bra mor till min lilla dotter.

Vi åkte till ekohallen för att handla lite smått och gott, klockan var 13,30 och på radions nyhetssändning drogs intervjuven om mej igång, de dröjde inte länge efter att det sänts fören det ringde en reporter från en lokaltidning här i Sölvesborg som heter sydöstran.
Jag drog storyn i korta drag och hon frågade om jag hade möjlighet att köra inom stan på vägen hem för att dom skulle kunna ta en bild på mej och myset, det var väl klart att vi kunde.
Vi hade sen mail kontakt under sen eftermiddagen för att det skulle bli rätt med alla turerna i den här soppan.

Jag pratade även med filmbolaget ett antal gånger under gårdagen, dom vill ju vara med och filma nu när det är sånt media pådrag, så idag kommer dom hit för en första filmning och för att vi ska se om vi kan komma överens och om vi skulle kunna tänkas jobba ihop under en tid.
För en film görs ju inte på fem minuter precis.
Spännande ska de bli iallafall.

Myset har dragit på sej en förkylning, jag vet inte riktigt hur det gått till, men det är väl sånt som händer.
Jag har vissa problem med vad det gäller sjukdomar, jag är inte så van vid det och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag fattar inte att en sån liten söt näsa kan innehålla dessa kopiösa mängder med grönt segt snor, var kommer det i från?
Det var min sk fru som stod för piller och nässprays intaget i vår familj, men jag har iallafall köpt barn nässdroppar till henne, men frågan är väl hur mycket det hjälper. Vi får se.
I går gick det därför inget vidare alls med projekt barnnattning, provade först i spjälisen, de gick inte, hon bara snörvlade och grät, sen provade jag dubbelsängen, det gick lika illa det, sen angrep vi till slut vagnen och lite kvällsluft på altanen, det verkade göra susen med lite lantluft för lilla täppta näsan.
Hon somnade.
Funkar det nu inte att ligga inne så får väl ja med ta och flytta ut.

I morse när man fick tag på tidningen så visade det sej att myset och jag intagit framsidan, med text och bild, kan tro att det var många som satte kaffet i halsen denna morgon.
Men det är härligt att man kan få ut och lysa upp dessa tokigheter.

Nu ska vi ut på berget innan filmteamet invaderar byn.

Mycket på gång i Jockarp.

Full fart....

Välbehövlig vila...

Mycket intressant kommentar jag fick igår, vad det gäller rättigheter och skyldigheter.
Så här såg de ut.

Jag vill bara påminna om att med skyldigheter kommer rättigheter och tvärt om. Om samma lagar gällde skulle din fru vara skyldig att betala underhåll men också ha rätten till umgänge. Ni skulle ha delad vårdnad och det skulle vara svårt för dej att få enskild vårdnad. Du skulle behöva hennes underskrift på alla papper som rör Mollie myndighetsärenden, nytt pass, bank konto, allt som har med förskola och skola att göra. Men hade det varit så - hur hade du känt för att släppa iväg Mollie en vecka åt gången? Eller vänta i veckor på att någon ska skriva på en blankett? Mvh, Ensamstående mamma till två med enskild vårdnad

För det första har jag aldrig varit ute efter att få enskild vårdnad om nåt barn, det är liksom lite det som är min filosofi. De ska vara två föräldrar det var tanken.
För det andra så skulle aldrig min sk fru gjort de hon gjorde om lagarna hade sett annorlunda ut, för då hade hon nog inte fått ett psykbryt eller kallafötter, eller kalla de vad ni vill.
Hade vi levt under dom lagarna som vi rimligtvis skulle göra så hade hon aldrig haft det valet, de valet att lämna mej högravid och sätt ett litet barns liv på spel, vilket jag i sej redan där tycker är snudd på brottslig handling, det är min högst personliga åsikt och den tycker jag att jag har all rätt att ha.
Hon hade inte kunnat lämna mej så lättvindigt för vi skulle för all framtid varit bundna till varandra.
Hon hade inte kunnat vara så fruktansvärt feg och bara sticka och aldrig mer höra av sej.
Hon hade inte kunnat stå vid järnvägen och hoppa på ett annat tåg.
Hon hade varit tvungen att ta sitt förbannade ansvar för vad hon gjort, som alla andra vuxna normala människor får göra i vårt land.

Hon ville och gjorde dessa valen samtidigt som jag.
VI gjorde valen om att sätta ett barn till världen, frågan är bara, varför kunde hon ändra sej och inte jag, varför hade hon val och inte jag.
jag fick och kommer alltid att få leva med hennes fega beslut, det får ju givetvis hon också göra och resten av hennes familj.
Och det har absolut ingenting att göra med Mollie, jag älskar henne givetvis och kommer alltid att sätta hennes välmående i första hand.
Men jag hade inte samma möjlighet till ett eget val och allt det på grund av svensk lagstiftning.

Du som skrivit kommentaren har en poäng och den har jag bollat med fram och tillbaka, och de jag kommer fram till är att.
Min sk fru har satt mej i en mycket märklig sits, det är inte så att jag har valt att hon skulle lämna mej bara några få veckor efter att vi lovade varandra evig trohet.
Jag hade heller aldrig försökt att bli gravid om det inte varit för att jag vill ha ett barn med kvinnan jag älskar och vill leva med.
Jag tycker att ett barn har rätt till två föräldrar, det har jag alltid tyckt, och kommer förmodligen alltid tycka.
Vi var två vuxna människor som bestämde oss för att sätta ett barn till världen, då borde de rimligtvis vara två personer som ansvarar för barnet.
Poängen...
Även om jag tror att Mollie kommer att ha det betydligt bättre med att bara leva med mej och slippa ha en bunke fegisa i sin närhet som nu bevisligen hela min sk frus familj är, så tycker jag ändå att det är vansinnigt att lagarna ser ut som dom gör.
Att man ska på lagligt vis kunna sätta barn till världen inom äktenskapet och sen inte behöva ansvara för dom.
Helt åt helvete enligt mej.
Det är inte omöjligt att vi tillslut får till en ändring av dessa något märkliga lagar.

Och idag kom de en ännu intressantare kommentar.
Och till dej som skrev denna kommenter kan jag bara säga, läs mitt blogginlägg igen, där står det nämligen att enligt svensklag har vi som homosexuella fått den rättigheten att kunna göra inseminationer, och det får man ju tycka vad man vill om, och du tyckte tydligen så här.

Har barnet någon rätt i detta fallet,kanske hade önskat sig en mamma och pappa med rätt kön.Vad är rätt kön kanske du tycker ,jo hade du inte fått dessa spermie hade du inte kunnat få ett barn och de kan man bara av en man.Så ,,,,,en Adam och en Eva måste vara de rätta.

Jag säger bara vakna, stenåldern är förbi.

Nu till något betydligt mysigare, myset, mormor, morfar och jag tände igår grillen de var en jättehärlig kväll.
Mollie var lite små sur och hon ville klart inte ligga i vagnen när vi andra var upp och gick.
Så jag satte henne upp i vagnen och det verkar vara den nya melodin, hon ser så stor ut nu.

Stora myset ...

Jockarp.

Debatt...

Homosexuellas barn har inte samma rätt

Hehe....Ja debatt, vad ska man säga?
När det handlar om HBT-personer, varför blir det då nästan alltid fel.
I dag på debattsidan på Aftonbladet så handlar det om en homosexuell kvinna som funderar över varför inte lagarna gäller alla människor som lever i Sverige, varför inte alla går under samma lag.
Den kvinnan är jag.
Men personer som kommenterar detta, hänger upp sej på den sexuella läggningen, Adam och Eva, hönan och ägget osv, det är ju egentligen inte de det handlar om.
Dom skriver att kvinnan i texten ska skylla sej själv, vad så skylla sej själv?
Ska inte mitt barn ha rätt till samma liv med två vårdnandshavare som alla andra Svenska barn har, bara för att det finns ett glapp i lagen, så ska väl inte vi bli lidande.
Kommentarerna handlar om att mitt barn kommer att bli retat i skolan att hon kommer att bli mobbad, att hon kommer att få problem med fördomsfulla människor, vem har sagt det och det är väl inte det de handlar om.
Kommentarerna handlar om att äktenskapet ska vara mellan man och kvinna, jo visst så är det kanske, men nu har vi ju en lagstiftning  i Sverige om att man kan gifta sej som samkönad, vad är det folk inte förstår i texten?
Vi är inga offer varken jag eller Mollie.

Man får tycka vad man vill om att homosexuella har dessa rättigheter, rättigheter till att både gifta sej och att sätta små nya fötter på vår jord.
Men nu har vi dom rättigheterna och då borde det ju följa med vissa skyldigheter med dom lagarna.
För är det rätt att man kan skaffa barn inom äktenskapet och på lagligt vis inte behöva ta ansvar för sina handlingar?
Det tycker inte jag är rätt iallafall.
Lika lagar för hela samhället är väl till att föredra.

Artikeln handlar också om att den ena partnern kan riskerar att bli snuvad på sitt barn, och hur rätt är det?
Om hon varit gravid och lämnat mej med vårt barn. Skulle jag inte då varit skyddad av svensk lag?
Nej som det ser ut idag skulle jag inte vara det, jag skulle blivit av med mitt barn.
Det är ju samma sak som om man adopterar ett barn från något annat land, ska då bara den ena partnern hux flux vara förälder, nej det är skevt, och ännu skevare är det ju när människor kommenterar var dom tror att det står i artikeln.
De handlar inte om mej och Mollie, det handlar om lagarna.

Nu har jag fått reda på att Aftonbladet bett socialministern Göran Hägglund att kommentera artikeln, det ska bli mycket intressant och se vad han kommer att svara på den.
Bollen är i rullning, jag har rullat den från en liten by vid namn Jockarp ända upp till kungliga huvudstaden, den är inrullad i regeringen.
Nu väntar jag på nästa passning.

Ja och så har Sverigesradio varit på besök i min vackra hemtrakt, det har väl inte hänt sen blixten slog ner och gjorde ett stort hål i marken nån gång på 80-talet.
Men nu var dom alltså här, jag hoppas nu verkligen att det blir bra och att man inte låter allt för inhemsk,hihi, vill ju att rikssvenskarna ska förstå vad jag säger, dom har det ju lite tufft med dialekterna om jag förstått de hela rätt.

Det är fullt upp med andra ord, ett sätt att bearbeta mitt liv de senaste året kanske.
Vissa skriver ju böcker eller startar upp företag när dom är mammalediga och jag, ja jag pysslar då som sagt var med lite annat.

Debatt i Jockarp.

Gravid....

Efter en härlig dag i solen så åkte vi ner till Hällevik på en underbar "familje"middag, trevligt och gott som alltid.
Efter mat och efterrätt så blev det soffhäng och storslaget pianospel på ett något ostämt piano, vi hoppas på bättring i just den frågan.
Myset var lite tjurigt, så länge det spelades på pianot låg hon snällt i min famn, men så fort det slutades så sattes de igång ett litet alarm.
Men på det hela taget blev det ändå en mycket härlig kväll/natt för myset och mej.

Jaha så var vi där igen, årsdag....Ett år exakt klockan 18,10 i kväll då plussande vi.
Ja egentligen gjorde vi det dagen innan den 26:e, men de var ett dåligt gravidetetstest så vi trodde inte det var sant, och med tanke på att vi misslyckades fem gånger så var det väl inte så konstigt att man inte trodde sina ögon och att man vill göra ett nytt test.
Jag jobbade tolvtimmars dagpass på bruket, men min sk fru körde in till apoteket och köpte ett digitaltest, hon stod och hoppade tretioett när jag kom innanför dörren den kvällen, in på lilla toan och angripa stickan.
Efter alla misslyckade försök så ville jag inte se eländet så jag gjorde vad jag skulle sen intog jag soffan, min sk fru stod tåligt kvar och väntade för att se vad resultatet blev och efter en stund sa hon med en pillemariskmin att jag skulle komma, jag trodde inte de var sant, de stod gravid 2-3 veckor på testet.
Herregud, lyckan var total, vi messade ett par vänner och sen åkte vi in på en pokerturnering,, vi satt och smålog hela kvällen, vi visste något som ingen annan visste, livet lekte allt var underbart, kunde de vara något annat.
Usch jag börjar nästa gråta när jag tänker på det. Livet var så rättvist just då.
Två människor som älskar varandra hade äntligen lyckats med de dom önskade sej mest av allt i livet.
Nu sitter jag här och tittar på resultatet av det där som dom två människorna önskade så högt och det är verkligen helt perfekt, vackert och underbart.
Vägen var verkligen smal, slingrig och med en fruktansvärd uppförsbacke på slutet, men nu, ja nu går det nerför och vi bara åker med, mitt mys och jag.

Vad det gäller insändaren i tidnings debattsida, så hade de ju smugit in sej ett litet fel, som i sammanhanget har stor betydelse, därför skickade jag iväg ett mail om det till Aftonbladet, dom svarade att dom tyckte det var märkligt, men när dom lägger upp det på nätet på måndag ska det stå rätt.
Jag frågade även varför den inte lagts upp på nätet, svaret blev att dom ville kunna övervaka kommentarerna och det är lättare när det är mer bemannat på vardagarna, jag tycker att de låter som ett smart drag.
Så fortsättning följer i denna fråga.

Framåt i Jockarp.

Aftonbladet...

Efter badet...

Det är hektiska dagar här på Månsagården, i går investerades det i penseer.
Vet inte om det är förtidigt att plantera dom, men nu är dom inhandlade iallafall.
Jag tycker att det är en ganska trist blomma, men det är ju den enda som klarar av lite frost och det är ju inte utan att färgen piffar och piggar upp en lite.

Vi var ute på promenad och efter det hägrade badbaljan, för vi skulle in på en av krogarna i stan för att avnjuta en bit mat.
Det gick sådär, myset var snällt och sov när maten intogs, men sen blev det ett liv som sällan skådats, så jag beslutade att vi skulle avlägsna oss fortast möjligt.
Men i bilen lugnade hon ner sej så vi bestämde oss för att kvällen skulle avslutas vid pokerbordet, det var en lugn poker kväll, så de funkade bra, jag fick hjälp med att blanda och ge när jag hade myset i famnen. Snälla motståndare.
Resultatet blev en seger och en andraplats, helt enkelt en kanon kväll.

Annars är det numera fullt upp med data och telefon, det är mail och skrivningar hit och dit, men som sagt, jag börjar gilla det, lite som terapi nu när man har 40 timmar mer i veckan än vad man hade när man jobbade.
Jag begriper mej därför inte på mammor som säger att dom inte har tid till de, eller dom hinner inte det, vad pysslar dom med, och vad gjorde dom innan dom fick barn?
Om jag inte har fel för mej så är det 24 timmar på dygnet, och alla människor har blivit tilldelade exakt samma timmar. Rättvist och bra.
Så vad gör dom som inte jag gör?

Idag kom det in en blänkare i Aftonbladet, på deras debattsida, jag är ganska nöjd med texten även om jag hellre hade sett att dom tagit hela min orginaltext.
Om jag uppfattat det hela rätt så ska nu en politiker kommentera detta i morgondagens tidning, jag sitter just och fundera på hur dom ska kunna försvara och förklara dessa märkliga lagar, jag väntar med spänning.

För er som inte läser tidningen så lägger jag in texten som ska kommenteras.

Jag är en homosexuell tjej på 34 år som är gift och har en liten dotter på fyra månader.
Dottern blev till igenom insemination i Danmark, eftersom det är så långa köer till inseminationer i vissa landsting i Sverige.
Om vi gjort inseminationen i Sverige så hade vi redan vid första inseminationstillfället skrivit på ett papper som bundit både mig och min partner till barnet, så att vi båda varit vårdnadshavare redan vid födseln.
Men eftersom inseminationen skedde i Danmark och inte i Sverige måste en så kallad närståendeadoption genomföras efter födseln för att min partner skulle kunna bli juridisk vårdnadshavare till barnet. Och för att det skulle kunna ske var vi tvungna att ingå äktenskap.
Vi gifte oss – men min fru valde att lämna mig åtta veckor innan vårt barn föddes.
Dottern föddes inom äktenskapet. I Sverige betyder det att båda makar automatiskt blir vårdnadshavare till barnet. Men inte barn till homosexuella par.
Jag är nu ensam vårdnadshavare. Min fru har inga som helst skyldigheter, trots att vi skapade barnet tillsammans. Händer det mig något så har min dotter ingen förälder kvar.
Hade det varit min fru som burit vårt gemensamma barn, och hon lämnat mig, så hade jag inte haft någon laglig rätt till mitt eget barn.
Detta tycker jag är helt vansinnigt.
Vi har i dag samma rättigheter som heterosexuella par, vi har rätt att ingå äktenskap och sätta barn till världen. Varför ska vi då inte ha skyldigheterna som heterosexuella par har gentemot sina partners och sina barn?
Man måste kunna lita på att lagen gäller alla medborgare – inte bara utvalda grupper.

Myset och jag innan krogen.

Jockarp.

Delikata mediaproblem :)

Hade ett mycket intressant samtal härom kvällen.
Samtalet varade i över en timme, jag vet inte än vad det kan leda till i framtiden, men förmodligen till något stort, jättestort till och med.
Längden på samtalet berodde på att det som diskuterades var mitt liv, det liv som jag blivit tilldelat att leva, de liv som verkligen ballade ut på alla plan sen den dagen för snart sex år sen.
Det liv som innehållit de mesta av de mesta.
Det livet jag alltid kunnat bestämma över själv, men som min sk fru såg till att jag fick omarbeta.

Vi pratade om allt från mötet med min sk fru till födseln av de åttonde underverket, vi pratade om vad vi kunde göra med allt detta, de som kallas livet. Mitt liv.
Vi avslutade med att vi skulle fundera lite var och en på sitt håll, och höras igen om en vecka och stämma av, personen på andra sidan luren var lika noga som jag med att vi inte skulle göra något som skulle kunna skada mej eller i framtiden Mollie.
Det vet man ju aldrig, men vi ska göra allt för att det ska bli så.
Men som jag sa så kommer jag aldrig kunna hålla detta hemligt för min dotter om jag så ens hade velat de, så jag känner att vi lika gärna kan köra på, och då menar jag i full fart framåt.
Som en vän brukar säga, den enda gången du behöver backa är när du ska ta ny sats.

Jag räknar helt kallt med att jag kommer få faca homofober och andra grupper som inte har samma filosofi som jag, men jag får försöka ta de.
Jag får helt enkelt gå längst fram ännu en gång.

Jag har fått andra delikata problem i form av media, nu bråkar två av Sveriges största kvällstidningar om min story, den ena vill vänta för att kunna ta foto av myset och mej, och den andra vill köra redan i helgen, ja bollen ligger hos mej, men vad väljer man, den största utan foto, eller den något mindre med foto, varför kan man inte både ha kakan och äta den?
Jag tror att jag ska jobba vidare idag på det hela men skulle jag trycka på kör knappen för den största kvällstidningen i Sverige så kan ni redan i morgon läsa om hur skevt landet Sverige är, kolla i så fall in sidan sex i tidningen, skulle jag trycka på kör så ska ansvarig politiker kommentera frågan, inga små potatisar som plockas upp här i Jockarp.
Jag förstår att det är ett fruktansvärt hett ämne, jag har mail kontakt med två andra stora tidningar som är super intresserade av att skriva om detta.
Inte nog med det, även ett filmbolag är nu med i leken, jag herregud vad ska man säga, det ser ut att bli en spännande vår det här.
Vad är det som händer?

Vad de gäller min lilla solstråle så har hon ju fyllt fyra månader, och bästa dolan var här med en liten gåva till myset i går, hon skulle öppna själv, lilla damen.
Lilla och lilla föresten, vi var ju bvc med igår, vikten är numera 6340g och hon stoltserar med en längd på 61 cm över vattenytan.

Näpp nu ska vi fortsätta med vårt liv, mycket på spisen idag, men som sagt håll ögonen öppna, det är mycket på gång för töserna på berget.

Paketdax :)

Jockarp.

Ont i hjärtat....

Jag blir så ledsen, besviken och helt skogstokig.
Jag känner ju en massa par som försöker och som verkligen kämpar med att få sin dröm om ett litet barn och en familj att slå in.
Dom kämpar med sej själva sina partner och alla demoner, hopp och förtvivlan, månad ut och månad in, men dom kämpar även med myndigheterna.
Ett par i min närhet som har kämpat länge nog kan tyckas, lyckades att bli gravida.
Lyckan var total för mej som vän.
Men dom själva vågade inte riktigt jubla, att man inte ska våga känna glädje inför något så stort som ska hända i sitt liv är bedrövligt tycker jag, men jag förstår dom.
Varför skulle dom lyckas? det finns ju så många andra par som lyckas så varför skulle just dom lyckas få ett litet barn.
Tänk att behöva gå med den känslan och den oron när man bara skulle känna glädje och vällust.
Tänk att önska något så innerligt och äntligen händer det, man blir gravid, men man vågar inte känna glädje.
Tänk er sen när ens värsta farhågor besannas, att det lilla liv som växer i en inte fortsätter att följa en på vägen fram, allt bara tar slut.
Hur mår man då?
Ja det är något jag inte kan svara på och heller ingen annan som inte varit med om en sån sak, jag kan bara försöka förstå denna tomhet och uppgivenhet dom just nu känner.
Det finns en mening med allt som händer, men vad är meningen med detta?

Jag blir skogstokig över att man ska behöva gå med vässade armbågar och öppna pengabörsen för att kunna förverkliga sin dröm, att det ska vara väntetider på kliniker som ska hjälpa ofrivilligt barnlösa till att få ett barn.
Att man ska behöva känna sej förnedrad för att man inte har lika lätt att kunna bli gravid som A-lagarna på parkbänken.
Att dom till och med ska ha semesterstängt att inga provrörsbarn ska kunna bli till på sommarmånaderna, det är absurt.
Jag blir tokig.
I dessa stunder kan jag bli så vansinnigt arg på min sk fru, som hade allt detta avklarat, ett friskt litet barn, som hon bara skiter i, som en vän sa till mej hon sköt bort Mollie lika enkelt som man skjuter iväg en snorkråka.
Jag blir tokig.

Mina tankar går till mina fina vänner som går igenom sitt egna helvete just nu.
Mina tankar kan inte hjälpa dom, men jag har låtit dom förstå att jag finns för dom om de behövs, var som helst, när som helst.
Sånt som vänner gör.

Om det är möjligt tittar jag idag med ännu tacksammare ögon på mitt allt, min solstråle i livet, min lilla dotter, min Mollie.
Jag är lyckligt lottad, lyckligast.


Nära till tårar i Jockarp.

Sol och skam....

Jag har överlagt med min cheescakesmentor vad det gäller receptet på cheescaken och tyvärr ska det tydligen hanteras som den stadshemlighet det är.
Detta förstår ni då att de kommer att resulterar i att det inte kommer att läggas ut på denna sida.
Jag vet med mej att jag redan gjort vissa övertramp med receptet, senast igår skickade jag det via facebooksidan till en kompis.
Om hon tänke sprida det vidare så måste hon tyvärr tystas en gång för alla.
För så hemligt är det tydligen.
Själv är jag väldigt emot att man inte vill dela med sej av snaskiga recept, men jag måste ju respektera min mentors beslut.
Jag ska se vad jag kan göra, om det finns någon möjlighet till ändring framöver i denna frågan.
Jag lovar då att återkomma.

I går, var det ett helt förträffligt väder i Jockarp, vi satt ute och brunade oss på altanen hela dagen lång, var bara inne små korta stunder för att sköta undan lite viktiga mailkontakter och telefonsamtal.
Myset sov nästan hela dagen, det tog nog reält på de lilla livet med djurparksäventyret, de var ju inte utan att man själv också var lite sliten.
Fram mot kvällen när en god middag intagits så satte jag mej ner i soffan och skrev ett väldigt långt och myndigt brev, jag börjar bli bra på det där, att formulerar i ord vad jag tänker och känner, ju bättre de känns, ju lättare blir det.
Det finns inte en enda myndighet jag inte skulle våga skriva långa utförlig mail till idag. Ja de finns väl snart inte så många myndigheter kvar heller som jag inte skrivit till.
Börjar gilla kontakten och utmaningarna i allt det här, allt ifrån då myndigheter till mediakontakterna.
Det är spännande.
Hornen på tjurarna är tagna.
Och det verkar som att ju fler horn man tar, ju starkare blir man.

Fick även reda på en lite smått otrolig sak i går, man tror inte att det är sant.
Tänk att åka sextio mil för att komma ifrån lilla Sölvesborg och tro att man ska vara osynlig att ingen ska se en.
Att ingen ska veta vad man gjort för något, att man ska kunna leva ett bekymmersfritt liv trots allt man gjort och ställt till med.
Tänk att man då stöter på människor att man tittar dom i ögonen och sen känner en så stor skuld i det man gjort så man vänder bort blicken från personer man möter och låtsas att man inte känner personen i fråga.
Vad tyder det på?
Jag har gjort så nångång när jag var mindre och hade varit jätte full och betet mej som en riktig liten skit, och det var just hur jag kände mej i den situationen, som en riktig liten skit.
Det är väl en känsla man inte vill gå och dras med allt för länge va?
Jag tror att jag vet en som känner sej som en riktig liten skit just nu, en feg liten mus som inte vågar se kända människor i ögonen.
Varför är det så?
Skam?
För vad då?

Jag hade en jobbig natt, med en  fruktansvärd dröm, den handlade om myset, och att hon snubblade ner med huvudet före i ett djupt dyhål, jag kastade mej handöst efter, men hon var så hal så jag kunde inte få upp henne.
Den stod en karl lite längre bort med en rödjacka och bara glodde, jag skrek förtvivlat att jag behövde hjälp och drog i mitt barn.
Till slut orkade jag få upp henne över ytan, karl jävlen bara fortsatte och glo.
Jag såg inte i drömmen vem det var och det var nog tur det.
De värsta är nog att det finns såna människor som inte skulle lyft ett finger, fy usch.
Det är väl så att nu när man är förälder så ska man väl oroa sej för sitt barn i dygnets 24 timmar, för resten av livet.
Lika bra att vänja sej.

Var inne på Webbisar och hittade första bilden på mitt lilla mys, hon har blivit stor lilla damen.

Jockarp.

Tidningar....

Ja här händer det grejer vill jag lova, jag fick ett mail igår från en av Sveriges ledande kvällstidning.
Dom ville ha med oss i sin tidning.
En helsida med bild på mej och myset, klart vi ställer upp, vi har ju inte så mycket annat för oss nu när vi är långlediga, så det är väl en bra sak att vara lite mediala. Sociala är vi ju redan.
Jag undrar vad min sk fru tycker om att jag och Mollie får så mycket uppmärksamhet.
Kan hon kanske nu börja förstå vidden av vad hon gjort, jag menar, det hade väl inte varit någon tidning eller annan media som uppmärksammat detta om de nu inte var en väldigt märklig historia.
Eller?
Wakie Wakie, Knack knack ingen hemma. Nähä.
Nej hon har nog inte fattat det än att hon kan vara med om att skriva historia.
Men som sagt hon har ju alltid önskat att hon ska bli känd, jag säger bara varsågod....
Och redan nu den 4 April kommer den första tidningen som vi ska vara med i.
Jag funderar på att skicka min sk fru ett ex av tidningen, för hon fyller ju år den 6 April, de hade väl varit en fin gest.

Det hade ju varit bättre för alla inblandade om de hade varit jag som gjort detta mot henne, för de första så gillar hon ju rampljuset, och som hennes familj alltid sagt till henne att hon skulle bli något stort.
Och för det andra så har jag varit nöjd med att sitta här hemma på berget och möjligtvis vara med på lite privata foto, de har liksom räckt för mej.
Men nu känner jag att jag får bita ihop och helt enkelt stå ut men det mediala, för jag vet att det är för en väldigt god sak och jag är ju numera en väldigt god medmänniska, som inte vill att någon annan ska behöva ramla ner i det till synes bottenlösa hål jag satt fast i en ganska lång tid.

Min sk fru kan kanske tycka att jag inte visar henne någon respekt och förståelse alls i denna frågan och att hon inte haft någon chans till att vara med att debattera och försvara sej i frågan.
Med all rätt säger jag då.
Jag hade nämligtvis ingen som helst chans att få nån ändring eller någon möjlighet att påverka mitt liv när hon valde att gå.
Hon gick och lämnade mej helt söndertrasad, utan att bry sej vare sej om mej eller det barn jag bar på.
Sen kan vi ju piffa till de med att hon inte ville svara på en enda av mina frågor som var. (jag påminner alla om dom än en gång,)
Varför skaffa barn med en person som man inte vill leva med, och varför gifta sej med den samma för att bara några veckor senare hoppa i säng med en annan person och sen begära skilsmässa från personen man gift sej med.

Så nej jag känner faktiskt inte att jag måste förklara mitt beteende ett enda dugg för min sk fru.
Men jag kan hålla med om att det är ett lite märkligt beteende, jag älskar fortfarande henne som den personen hon var när jag gifte mej med henne. Men det får ju stå till mej och mitt besvärliga hjärta.
Men jag älskar då rakt inte de hon gjorde mot mej, och detta mediala som pågår runt mej och Mollie det handlar inte om min sk fru utan det handlar om det hon gjort. (ja lite handlar det ju om henne med)
Och sen handlar det ju om hur tokigt Sverige är uppbyggt i en fråga som denna.
Ja nu var väl de uppredat då.

Just nu i skrivande stund ligger det en liten fyra månaders sångfågel här jämte mej på sin fårskinnsfäll, hon låter som självaste Birgit Nilsson, och ser allmänt lycklig ut över hela den här situationen.

Det har kommit lite förfrågningar om receptet på den grymt goda cheescaken, jag får fundera tills i morgon om jag ska lägga ut de här.
Problemet är ju att den är grymt beroendeframkallande.
Så för tillfället får ni hålla till godo med en bild.

Det känns som Livet leker och vi får vara med och leka.

Underbart i Jockarp.

Älgridning :)

Idag är det lite otäckt inlägget. Så jag vill varna känsliga läsare.
Mollie hade nämligen stora bajsaredagen här hemma igår, det avlöste liksom varandra de här med blöjbytena.
Vi var även hundvakt till norfolkgrabbarna och när jag kom ut i fastan så låg det en bajsblöja och en massa våtservetter på golvet.
Någon hade helt enkelt öppnat locket på blöjspannen och haft en liten fest.
Det var helt klart en dålig kombination Norfolk-bajsblöja.
Säger bara örk örk.
Det är ju inte utan man funderar på varför det är så, att djur ofta gillar sånt, det finns ju koprofager och hundar är tydligen såna djur.
Googel är ju fantastiskt, där kunde man läsa att hundar och andra koprofager, äter bajs just på grund av att det är vissa näringsämnen dom behöver, urk igen.
Jag tvivlar på att jag skulle ätit av de om jag så saknade varenda näringsämne i kroppen.

Mollies kusin kom hit och spelade lite kula med oss, de var roligt, vi körde bara på skoj, så jag slapp bli av med alla kulor jag hade i min lilla kulpåse, han däremot hade sytt en ny fin jättestor kulpåse.
Han hade skrivit sitt namn på påsen och gjort små fina gula prickar, jag frågade vad de var gjort av, han svarade, de är textil lim, som om de var de självklaraste sak i världen, ja man lär sej varje dag av dom små.
Man är tydligen gammal, de finns så mycket nymoderniteter.
Textil lim med olika färger, jag säger då det.

Vad det gäller cheescake vs kladdkaka så toppar fortfarande cheescaken listan.
Jag har gjort två olika sorters kladdkakor och dom var mycket delikata båda två, men dom är krångligare att göra och mycket mer passande.
Jag fattar mej inte på folk som säger, vi snor ihop en kladdkaka, de är ju så lätt, garanterat har dom aldrig gjort världens enklaste och godaste cheescake.
Men de har jag.

Idag har vi haft en helt fantastisk dag, avfärd 09,15 till skånesdjurpark, jag och en vän och våra små barn.
Det duggregnade lite när vi kom fram, men de lugnade sej och innan de var hemfärd så var solen på väg att stråla igenom.
Vi såg många djur, allt från brunstiga fjälräva till nersövda myskoxar.
Vi klappade en sur älgtjur som inte fick gå med dom andra älgarna, så att humöret inte var på topp är väl inte så konstigt.
Vi red på älggungorna och grillade korv.
Hemfärd 15,00 efter en som sagt var perfekt dag.
Det lär inte dröja så länge till nästa gång, nu när vi har årskort och allt.
Tack för en härlig dag.

Grabbarna bus.

Älg ridning.

Så här trött blir man.

Jockarp.

Hemma....

Fina frysen :)

Ja har man inte problem så ser man ju till att ordna de.
Har ju haft en liten tanke på att jag ska se till att frosta av frysen, jag har nu ätit mat där i från en längre tid för att göra slut på de mesta innan jag angrep själva projektet avfrostning.
Det var ju en underbar dag i går, solen sken och myset var lyckligt, vi hade utomhusaktiviteter för oss hela förmiddagen,  men solen gick i moln om med de så gick vi in, och tänkte just då att nu kan de ju passa bra med avfrostning.
Sagt och gjort, myset sattes i babysittern och jag börjde värma vatten, både på spisen och med vattenkokaren, all kvarvarande mat togs ut och sorterades i kassar, sparas-slängas.
Sen börjades de, Mollie tyckte inte att de var ett dugg kul, hon skrek som en tok, jag la henne på en filt på golvet, de gick en stund, sen var inte de heller kul. Vilken panik.
Mollie skrek, kokande vatten, kastruller hit och dit, is som ramlade, stereon på, mat kassar överallt, köket var helt upp och ner och Mollie bara skrek. Morr. Vad gör man?
Man andas lungt och försöker stänga av, jo visst.
Psykbrytet var nära, men varför, VA det är väl inte hela världen, jo just då var det faktiskt hela min värld, den jävla frysen och min ledsna dotter.
Ja nu är det iallafall gjort och det lär väl dröja ett tag till nästa gång.
Så nu är frysen fin och Mollie är glad.

Jag hittade en spann med kräftor också som min sk fru fiskat upp, jag vet inte hur hon hann med det för det var den där gången när jag inte fick följa med och hon istället hamnade i sängen med en annan brud, trots att vi var nygifta och vi gick i väntans tider.
Spannen sparade jag för kanske hon kommer en dag och vill ha dom tillbaka, kanske vill hon hämta dom så hon kan snaska i sej dom små kräftorna med någon annan tjej och berätta om sina bravader när dom fiskades upp.
Fina kräftor och bra sex, hihi jag undrar de ja.

Hela gårdagen spenderades i hemmet eller på berget, det var evigheter sen sist vi bara var hemma, de var skönt, dagen kändes hur lång som helst.
Jag skulle natta myset vi sjutiden, men vad gör man, när man hör henne i waki takin och man går in i sovrummet och man blir mottagen av ett jätteskratt och ett leende som kan får en glaciär att smälta, man kan inte spela allvarsam iallafall, inte jag.
Så det blev till slut nattning i vagnen, skam den som ger sej.

Ja gårdagen bjöd verkligen på höga berg och djupa dalar, som livet i allmänhet tror jag.
Vi får väl se vad denna dagen har att bjuda på.

Man lever på hoppet och snart är det hoppdax.

Nya tag i Jockarp.

Stormåne....

Bus med Merry :)

Jag förundras över det mänskliga släktet att det finns personer som tror att dom ska kunna bete sej hur som helst mot andra och sen ska livet bara fortsätta som om inget har hänt.
Att vissa människor gör allt som står i deras makt att krångla till det för andra människor, att dom verka njuta av det.
Att dom sen är så naiva så dom tror att dom kan dölja sanningen....De går inte, man kan leva i en bubbla ett tag, men garanterat spricker den, frågan är bara när.
Hur orkar man egentligen, att söka eller starta intriger.
Det är ju inte märkligt att det är krig på vår jord.
För tyvärr är det ju så att blir man illa behandlad av någon så tillslut kommer man i det läget att man vill ge tillbaka, det är så att man kan inte hålla på att vända andra kinden till hela tiden.
För till slut är man så röd och svedd om kinderna så man inte kan ta emot en smekande hand, för det svider.
Nej folk. Säg vad problemet är, sluta kasta in facklan och sen inte våga stå upp när de brinner.
Fegisar är det absolut värsta jag vet.

De finns iallafall en del fina människor kvar och en är min granne som jag var ute på promenad med i går, det var snö under hjulen så det gick väldigt trögt uppför, men vad gör väl det, vi hade så mycket att prata om, så det spelade ingen roll om rundan tog en kvart längre än vad den brukar göra.
Sen blev det häng i soffan med kaffe och dopp, ungarna sov i vagnarna ute i hallen.

På kvällen var det kalas för hela slanten, Mollies lilla kusin fyllde sex, de var god mat och trevligt sällskap, Mollie gick från famn till famn, och hon verkar gilla det, ja jag med.
På vägen hem somnade hon, vi var egentligen bortbjudna, men jag fick tacka nej just på grund av att hon somnade, hon behöver lite lugn och ro och de kändes som om jag inte hade "råd" med att hon skulle vakna.
De får bli en annan gång vi gästar vännerna, och jag vet att dom förstår mej.

Jag hittar fler och fler saker här hemma som min sk fru har glömt, jag undrar just om hon vill ha dom tillbaka eller jag ska göra som en vän föreslog, sätt fyr på skiten sen grillar vi korv, Hmm jag vi får väl se, men jag tror inte vissa saker brinner så bra, jo de är klart, är det bara tillräckligt varmt brinner nog både silver och guld.
Ja vi får väl se hur det blir med det, men jag tror nog att om det varit mina saker så hade jag viljat ha dom, men det verkar som om inget är värt något för henne längre.
Kanske tradera hade varit något.

De första som mötte mej i morse var ett par underbara ögon ett stort leende och en härlig sol, vilken dag.
Och i kväll ska de visst vara något visst med månen, den har tydligen inte varit så nära jorden på 20 år, det lär väl bli stormåne av då.
Ska bli spännande och se.

Näpp nu ska vi ut igen och vi lär inte komma in fören de är kväll.
Skönt att inte bo i en lägenhet.

Mys i vårsolen..

   Härliga dagar i Jockarp.                                                                                                                                                                                                                  

Hej mitt vinterland....

Snö igen..

Vintern gör ett nytt tappert försök att hålla sej kvar här nere i söder, men de kommer inte att gå så länge till, redan på Söndag utlovas sol och fem, sex grader varmt.
Och nästa vecka ska vi inte bara prata om, då lär det bli tufft för kung bore att hänga med, 11 plus och sol.
Skånesdjurpark ligger väldigt bra till som ett utflykts mål för oss som gillar att röra på oss....Det är bara början på en underbar vår/sommar och höst.

Natten har varit tuff, jag provade att ha lampan släckt och istället ha ett par självlysande spöken tända, Hmm myset tyckte att dom var så mysiga så var tvungen att ligga vaken ock titta på dom.
Jag får se vad jag gör för val i kväll.

Gårdagen bestod mest av mys med vänner.
Vi var i Valje hela eftermiddagen, där avnjöts en sallad och sen även lite sötsaker till kaffet.
Mollie fick en behövlig manikyr, när hon slocknat i soffan.
Sen bar det hem till borgen, vi hade veckohandlat så det var mycket som skulle bäras in, matkassar och fem paket blöjor som jag köpte på grund av att de hade dimpt ner nya erbjudande i lådan, och dom varade klart inte i all evighet, dom vet vad dom gör så man ska konsumera mera.

Väl inne med allt så åkte myset ner i babysittern in med maten och sen skulle de brassas fläskpannkaka, de snoddes ihop på ett kick och sen skjuts in i ugnen
Sen gav vi oss på att baka baka lilla kaka, kladdisen stod på tur.
När den stod i ugnen, messades det men min lekkompis, och det var lekdax.
Ut med kakan, matning av hästarna, påklädnad av myset, sen iväg igen. Nu snackar vi multitasking.
Hos lekkompisen nattades Mollie i hennes alldeles egna säng, (så skulle det varit överallt).
Myset sov hela kvällen och vi åt godsaker och drack kaffe.
Vi smidde nya planer, nya bus och utflytsmål.
På det hela taget ännu en dag i Vilhelmssons tycke och smak. Säger bara glidare :)
Men det har vi gjort oss förtjänta av, efter skiftarbete i tretton år är det väldigt behagligt att gå hemma och använda skattemedlena som man betalt in i så många år.
Även det här med att man nu lyckats få ur skiftandet ur kroppen och att man faktiskt har rutiner.
Upp vid, sex, sju på morgonen och i säng vid elva tolv snåret på kvällen, är ju helt underbart, förr i tiden kunde man slockna vid åtta, nio på kvällen, vilket liv va, nej detta passar mej perfekt.
Pigg och allert.

Fick ett mail igår om att någon hade nominerat mej till Mix megapols tjej plan, ut och åka med Gry forsell, de hade väl varit roligt, frågan är bara vad myset ska bli av?
Men det får vi väl fundera över, jag är iallafall glad över nomineringen.
Jag vet nog vem den skyldiga är, och vi har mycket på gång.
Älskar jag kreativa människor eller? 
Ett solklart JA på den frågan
Tack.

Inga jätteplaner för dagen, kanske en promenad med lilla grannen.
Och i kväll blir det sexårs kalas hos Mollies kusin.

Nu soffhäng, med kaffe och kladdkaka.

Jockarp..