Hemma....

Fina frysen :)

Ja har man inte problem så ser man ju till att ordna de.
Har ju haft en liten tanke på att jag ska se till att frosta av frysen, jag har nu ätit mat där i från en längre tid för att göra slut på de mesta innan jag angrep själva projektet avfrostning.
Det var ju en underbar dag i går, solen sken och myset var lyckligt, vi hade utomhusaktiviteter för oss hela förmiddagen,  men solen gick i moln om med de så gick vi in, och tänkte just då att nu kan de ju passa bra med avfrostning.
Sagt och gjort, myset sattes i babysittern och jag börjde värma vatten, både på spisen och med vattenkokaren, all kvarvarande mat togs ut och sorterades i kassar, sparas-slängas.
Sen börjades de, Mollie tyckte inte att de var ett dugg kul, hon skrek som en tok, jag la henne på en filt på golvet, de gick en stund, sen var inte de heller kul. Vilken panik.
Mollie skrek, kokande vatten, kastruller hit och dit, is som ramlade, stereon på, mat kassar överallt, köket var helt upp och ner och Mollie bara skrek. Morr. Vad gör man?
Man andas lungt och försöker stänga av, jo visst.
Psykbrytet var nära, men varför, VA det är väl inte hela världen, jo just då var det faktiskt hela min värld, den jävla frysen och min ledsna dotter.
Ja nu är det iallafall gjort och det lär väl dröja ett tag till nästa gång.
Så nu är frysen fin och Mollie är glad.

Jag hittade en spann med kräftor också som min sk fru fiskat upp, jag vet inte hur hon hann med det för det var den där gången när jag inte fick följa med och hon istället hamnade i sängen med en annan brud, trots att vi var nygifta och vi gick i väntans tider.
Spannen sparade jag för kanske hon kommer en dag och vill ha dom tillbaka, kanske vill hon hämta dom så hon kan snaska i sej dom små kräftorna med någon annan tjej och berätta om sina bravader när dom fiskades upp.
Fina kräftor och bra sex, hihi jag undrar de ja.

Hela gårdagen spenderades i hemmet eller på berget, det var evigheter sen sist vi bara var hemma, de var skönt, dagen kändes hur lång som helst.
Jag skulle natta myset vi sjutiden, men vad gör man, när man hör henne i waki takin och man går in i sovrummet och man blir mottagen av ett jätteskratt och ett leende som kan får en glaciär att smälta, man kan inte spela allvarsam iallafall, inte jag.
Så det blev till slut nattning i vagnen, skam den som ger sej.

Ja gårdagen bjöd verkligen på höga berg och djupa dalar, som livet i allmänhet tror jag.
Vi får väl se vad denna dagen har att bjuda på.

Man lever på hoppet och snart är det hoppdax.

Nya tag i Jockarp.