Tidningar....

Ja här händer det grejer vill jag lova, jag fick ett mail igår från en av Sveriges ledande kvällstidning.
Dom ville ha med oss i sin tidning.
En helsida med bild på mej och myset, klart vi ställer upp, vi har ju inte så mycket annat för oss nu när vi är långlediga, så det är väl en bra sak att vara lite mediala. Sociala är vi ju redan.
Jag undrar vad min sk fru tycker om att jag och Mollie får så mycket uppmärksamhet.
Kan hon kanske nu börja förstå vidden av vad hon gjort, jag menar, det hade väl inte varit någon tidning eller annan media som uppmärksammat detta om de nu inte var en väldigt märklig historia.
Eller?
Wakie Wakie, Knack knack ingen hemma. Nähä.
Nej hon har nog inte fattat det än att hon kan vara med om att skriva historia.
Men som sagt hon har ju alltid önskat att hon ska bli känd, jag säger bara varsågod....
Och redan nu den 4 April kommer den första tidningen som vi ska vara med i.
Jag funderar på att skicka min sk fru ett ex av tidningen, för hon fyller ju år den 6 April, de hade väl varit en fin gest.

Det hade ju varit bättre för alla inblandade om de hade varit jag som gjort detta mot henne, för de första så gillar hon ju rampljuset, och som hennes familj alltid sagt till henne att hon skulle bli något stort.
Och för det andra så har jag varit nöjd med att sitta här hemma på berget och möjligtvis vara med på lite privata foto, de har liksom räckt för mej.
Men nu känner jag att jag får bita ihop och helt enkelt stå ut men det mediala, för jag vet att det är för en väldigt god sak och jag är ju numera en väldigt god medmänniska, som inte vill att någon annan ska behöva ramla ner i det till synes bottenlösa hål jag satt fast i en ganska lång tid.

Min sk fru kan kanske tycka att jag inte visar henne någon respekt och förståelse alls i denna frågan och att hon inte haft någon chans till att vara med att debattera och försvara sej i frågan.
Med all rätt säger jag då.
Jag hade nämligtvis ingen som helst chans att få nån ändring eller någon möjlighet att påverka mitt liv när hon valde att gå.
Hon gick och lämnade mej helt söndertrasad, utan att bry sej vare sej om mej eller det barn jag bar på.
Sen kan vi ju piffa till de med att hon inte ville svara på en enda av mina frågor som var. (jag påminner alla om dom än en gång,)
Varför skaffa barn med en person som man inte vill leva med, och varför gifta sej med den samma för att bara några veckor senare hoppa i säng med en annan person och sen begära skilsmässa från personen man gift sej med.

Så nej jag känner faktiskt inte att jag måste förklara mitt beteende ett enda dugg för min sk fru.
Men jag kan hålla med om att det är ett lite märkligt beteende, jag älskar fortfarande henne som den personen hon var när jag gifte mej med henne. Men det får ju stå till mej och mitt besvärliga hjärta.
Men jag älskar då rakt inte de hon gjorde mot mej, och detta mediala som pågår runt mej och Mollie det handlar inte om min sk fru utan det handlar om det hon gjort. (ja lite handlar det ju om henne med)
Och sen handlar det ju om hur tokigt Sverige är uppbyggt i en fråga som denna.
Ja nu var väl de uppredat då.

Just nu i skrivande stund ligger det en liten fyra månaders sångfågel här jämte mej på sin fårskinnsfäll, hon låter som självaste Birgit Nilsson, och ser allmänt lycklig ut över hela den här situationen.

Det har kommit lite förfrågningar om receptet på den grymt goda cheescaken, jag får fundera tills i morgon om jag ska lägga ut de här.
Problemet är ju att den är grymt beroendeframkallande.
Så för tillfället får ni hålla till godo med en bild.

Det känns som Livet leker och vi får vara med och leka.

Underbart i Jockarp.