Egentid...

Så här glad blir man när man får hänga med mej och myset ;)

Ja det här med egentid är något jag funderar väldigt mycket på just nu, vad är egentid och vad ska man ha den till?
Nästan alla jag pratat med som har barn så pratar dom om vikten av sin egentid.
Jag förstår inte....

Jag har haft egentid i över 34 år, vad ska jag med den till, jag vill ju inget annat än att vara ihop men Mollie, så varför lämna bort henne?
Jag förstod när jag blev gravid att de skulle ske vissa förändringar i mitt liv, men det finns absolut ingen förändring jag kan peka på som blivit till de sämre.
Igår kväll var vi bortbjudna på middag, och när vi skulle äta så fick Mollie ett raseriutbrott som inte var av denna värld, värdparet tog sej an Mollie så jag skulle kunna äta i fred, men hon skrek som en gast hela tiden, är det det som kallas egentid.
I den stunden mådde ju varken jag eller Mollie bra, när vi sen fick vara ihop igen så la sej friden i huset.
Jag är klart tacksam för att dom tänkte på mej att jag skulle få äta i lugn och ro, men brist på egentid är faktiskt något jag inte ser som något stort problem.

Gårdagen flöt annars på och vi var och shoppade, eller ja, meningen var det iallafall, men det blev mest caféhäng och snack om allt mellan himmel jord.
Men vi var inne på alla barnkläders avdelningar och tittade, herregud vad mycket fina kläder det finns till dom små liven.

Veckan för övrigt har bestått av promenader, föräldragrupper, kalas, fika i alla dess former.
Telefonsamtal och mailläsning och jag har då även svarat på en del mail.
jag fick ett fint mail häromdagen som jag tänker lägga upp här, hoppas ingen har problem med det.
Fint och känslosamt var det i allafall och betydelsen för mej är stor, här kommer det.

Mailet började med en överskrift.

Du starka kvinna!

Hejsan!
Fick för ett tag sedan en länk till din blogg från Carola (lolaloves.blogg.se) och har sedan dess följt din blogg!
En otroligt inspirerande kvinna, du ger mod och hopp till många som möt motgångar. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det har varit och gå igenom allt hemskt du varit med om!
Jag är glad att du valt att gå ut i en öppen blogg och berätta din historia, modigt gjort!

jag gifte mig själv i somras och skulle nog inte överleva om något sånt hände mig. Nu var det tusen gånger värre då du väntade er gemensamma barn, usch jag får rysningar. Hur fan kan man se så falsk ut på bröllopsbildena och sen gå bakom ryggen på dig är för mig ofattbart.

Du har fått världen sötaste dotter, man bara smälter!
Kämpa på och var startk, vi är många trogna läsare som stöttar dig!

kram från fruarna Bossen i landskrona

Ja jag har fått världens sötaste unge :)
Och jag kommer att kämpa på.
Jag tycker att det är roligt att min blogg sprider sej och att det är så många som läser om mitt och Mollies upp och ner vända liv.
Att människor är intresserade av mina upp och nergångar, både känslomässigt och som mamma.
Att det är så många som följt mej från att jag blev lämnad höggravid, följt mej genom förlossningen och nu som småbarns förälder.
Det är roligt med den respons man får igenom kommentarer, mail och telefonsamtal.
Och jag som alltid dissat allt vad blogg och media heter, nu ser jag vilka fantastiska människor man kan möta och få så mycket tillbaka av bara av att öppna upp sitt hjärta och berätta om sitt liv.
Tack....

Morgonträning...

Lördagsmorgon i Jockarp.