Familj och vänner....

Datanördarna :)

Jag har funderat mycket på det här med bloggar och hur det fungerar hur fort det går att nå ut och hur stort det är, att det finns människor som livnär sej på att just skriva bloggar.
Förr i världen fick man ju skriva en bok eller starta en tidning om man ville nå ut med sina tankar och funderingar.
Eller kanske skriva ett flygblad de gick ju förstås med.
Det var iallafall mycket mer besvär än vad det är idag.
Det finns ju bloggar om allt, vad man än söker på så dyker det upp en blogg i ämnet och det är väl intressant att man kan och får skriva om precis vad man vill, visst är Sverige fantastiskt.
Yttrandefrihet är verkligen ett vacker ord.
Jag googlade de ordet och de kom upp hur mycket som helst, och det var väldigt givande läsning.

Jag har ju fått en del mindre trevliga kommentarer här emellanåt på min blogg, vilka jag har svarat precis hur jag har tyckt och hur jag har uppfattat dom.
Och nu läste jag något trevligt som jag ska försöka att leva efter.
I ett fritt land har varje person rätt att uttala sin egen åsikt och alla andra personer har rätt att inte lyssna, det var en Nisse vid namn Norman Collie som tydligen har myntat dom orden.
Vi lever i ett fritt land (väl?)
Tänk vilka rättigheter, du kan både få säga vad du vill och när någon annan säger något kan du välja att inte lyssna på det.
Ungefär så ska jag bemöta såna saker med i framtiden, jag kommer att fortsätta att säga min åsikt och i vissa fall ska jag välja att inte lyssna.
Vilket underbart liv jag har framför mej.

En annan sak som jag har kommit till insikt med under detta händelserika år i mitt liv är att det är omöjligt att leva ett liv utan en familj och vänner.
En partner är inte omöjligt att leva utan, det har jag gjort förr och kommer att göra  framöver med ett tag (måste ju skilja mej först).
Men familj och vänner  har jag verkligen förstått att jag inte kan klara mej utan.
Jag har insett vikten av att ha ett jobb att komma tillbaka till när min långa underbara mammaledighet är över, det är minsann inte alla som har ett jobb att gå till. Inte ett som är så välbetalt iallafall.
Jag har insett vikten av att ha ett bra och billigt boende, så att jag har möjligheten att vara hemma med min lilla tös.
Jag har insett vikten av att våga be om hjälp, att det inte är något fult. (jag vet att jag kan bli bättre, men jag är på väg iaf)
Insikten att det inte är försent att lära sej nya saker bara intresset finns där, bara kolla här, jag kan ta hand om ett barn helt själv utan några större problem, ja lite små justeringar i bland bara.
Jag har lärt mej det här med datorer, en sak jag aldrig trodde jag skulle fixa och klara av när min sk fru drog.
Och nu är jag nog vassast i byn.
Vi klara att resa och åka vart vi vill myset och jag, ja på det hela taget fixar vi allt, med hjälp av familj och vänner.
Det känns som om jag har blivit en sundare människa, kommit till insikt med vad som är viktigt i livet.
Att ha en fru (en dålig sådan) är definitivt inte de viktigaste för mej, och har nog aldrig varit heller, för som sagt så var det hon som var överkåt på att få ringarna på fingret och inte jag.
Sen att jag inte hade bättre vett utan gifte mej med en sån opålitlig, falsk och feg människa, ja det får väl stå till mej då.
Men man lär sej väl av sina misstag.

Gårdagen gick ut på att handla och städa, de är ju kul ibland.
Var inne på gröna skylten, jag tror inte jag satt min fot där på tre år, men jag behövde köpa några flaskor rödvin, och jag som är helt tappad bakom en vagn vad det gäller det, kände svetten pärla sej när jag så hur många flaskor det fanns att välja på.
Men jag hade tur, mamman till en vän jobbade där, så jag ropade till mej henne, sen löste vi det hela jättesmidigt, om det var bra val ja de återstår väl att se.
Investerade även några flaskor pilsner, de var verkligen konstigt att handla när man vet att man inte ska dricka de själv.
Ja tiderna förändras...

Nu är morgonpromenaden avklarad, lite soffhäng, sen blir det badbaljan för lilla fröken Vilhelmsson.
Och i kväll får vi långväga besök, det ska bli så roligt att äntligen få ses igen, saknaden har varit stor.
Vi får se till att de inte blir så långt mellan besöken framöver, energigivare växer inte på träd så dom får man hålla fast i.
Jag ser fram emot så mycket denna helgen, och det verkar som om solen tänker hjälpa till och förgylla dagarna....
De går bra nu.

När jag ser denna fantastiska vackra varelse så förstår jag inte överhuvudtaget min sk frus val, hon måste vara den oklokaste människa som går i ett par skor. Det är ju inte utan att man ibland undra hur hon mår.

Jockarp.