Film manus....

Nya mockasiner..

Jag saknar mina långväga gäster, det var så mysigt när dom kom ner nyvakna med håret på ända och kröp upp i sängen med mej och Mollie, vi låg där och småpratade och tittade och njöt av fröken Vilhelmssons strålade morgonhumör.
Det är dagar att minnas.
I går vinkade jag av dom, med löfte om att vi snart skulle ses igen.
Varför ska de vara så långt?

Gårdagen bestod annars mest av sanering av huset, disk, städ, tvätt, och en väldig massa ätande, det blev jättemycket mat över, trots att jag skickade med mat till gästerna så såg jag ingen ände på överflödet.
Min bror med familj var iallafall så hyggliga så dom kom på kaffe och gjorde ett tappert försök på tabberas.
Myset kroknade reält efter festandet hon sov mesta delen av dagen, stackars liten.
Hon hann iallafall med att bajsa ner sina nya fina barbapappa strumpbyxor, så det blev tvättkorgen direkt, inte nog med det sen så kräkte hunden i soffan, de kändes verkligen som en dag när man inte skulle köpa en lott.

Min vän och hennes kille från andra sidan berget kom och hälsade på för att uppvakta myset, dom kunde inte komma på stora dagen, av förklarliga skäl, de var iallafall mysigt att dom dök upp och samtalen om livet var i full gång.
Kvällen avslutades med bingo med min bingopolare, nit för mej, vinst för henne.

Jag har nu lyssnat igenom året schlagerskiva, och de enda jag kan komma fram till är att den inte var nåt för mej, jag vidhåller att Penilla Anderssons låt var bäst.
Om det är texten som träffar en rätt i nosen så passande på mitt liv den senaste tiden, eller om det är musiken, jag vet inte.
Men textrader som.
Jag ska aldrig lämna dej, du ska aldrig nånsin se mej gå, passar ju perfekt in som text på en bröllopssång.
Eller som jag hade sett som en befrielse, textrader som.
Om du ger din sorg till mej så kan jag bära den till dej, tills du orkar se.
Jag hade gärna låtit någon hjälpa mej att bära min sorg, min sorg jag fick efter all glädje.

Titeln på min självbiografi kanske ska bli, "tvära kast"  "Mattan drogs undan" Eller varför inte "grundlurad" Hehe, jag det lär ju inte bli några problem att komma fram till en passande titel, och det lär ju inte heller bli några problem att få ihop storyn eller repliker till filmen, för detta är en följetong som sällan skådats.

Jag vänta nu med spänning på nästa kapitel i denna story, inte med den glädje dock som jag väntar på nästa kapitel i mitt och Mollies liv, jag ser en ljus framtid ihop med mitt allt.
Men i historian om min sk fru ser jag bara allt mörkare och mörkare, de blir smutsigare och smutsigare och hon kommer bara att få det värre och värre att leva ett normalt liv med alla dessa dåliga och smutsiga beslut.
Man ska inte tycka synd om människor som själv utser sej som offer, men jag kan faktiskt inget annat göra.

Jag tycker det har hänt mycket i mitt liv på ett år, från att försöka få barn, till att gifta sej, till att bli lämnad i en väldigt risig sits, till att föda ett barn och att bli mamma, till en skitig skilsmässan.
Men jag undra just om det ändå inte hänt mer i min sk frus liv.
Från att försöka få barn, bli gravid, gifta sej, vara otrogen, lämna sin fru och sin blivande dotter, till att inte ha ordning på varken jobb eller bostad, jag herregud, inte konstigt att människan inte är på topp.
Men skyll det inte på mej, valet var INTE mitt.

Men visst kan jag inget annat än att tycka väldigt synd om henne.

Lek med lillagrisen..

Ett liv pågår Jockarp.