Aftonbladet...

Efter badet...

Det är hektiska dagar här på Månsagården, i går investerades det i penseer.
Vet inte om det är förtidigt att plantera dom, men nu är dom inhandlade iallafall.
Jag tycker att det är en ganska trist blomma, men det är ju den enda som klarar av lite frost och det är ju inte utan att färgen piffar och piggar upp en lite.

Vi var ute på promenad och efter det hägrade badbaljan, för vi skulle in på en av krogarna i stan för att avnjuta en bit mat.
Det gick sådär, myset var snällt och sov när maten intogs, men sen blev det ett liv som sällan skådats, så jag beslutade att vi skulle avlägsna oss fortast möjligt.
Men i bilen lugnade hon ner sej så vi bestämde oss för att kvällen skulle avslutas vid pokerbordet, det var en lugn poker kväll, så de funkade bra, jag fick hjälp med att blanda och ge när jag hade myset i famnen. Snälla motståndare.
Resultatet blev en seger och en andraplats, helt enkelt en kanon kväll.

Annars är det numera fullt upp med data och telefon, det är mail och skrivningar hit och dit, men som sagt, jag börjar gilla det, lite som terapi nu när man har 40 timmar mer i veckan än vad man hade när man jobbade.
Jag begriper mej därför inte på mammor som säger att dom inte har tid till de, eller dom hinner inte det, vad pysslar dom med, och vad gjorde dom innan dom fick barn?
Om jag inte har fel för mej så är det 24 timmar på dygnet, och alla människor har blivit tilldelade exakt samma timmar. Rättvist och bra.
Så vad gör dom som inte jag gör?

Idag kom det in en blänkare i Aftonbladet, på deras debattsida, jag är ganska nöjd med texten även om jag hellre hade sett att dom tagit hela min orginaltext.
Om jag uppfattat det hela rätt så ska nu en politiker kommentera detta i morgondagens tidning, jag sitter just och fundera på hur dom ska kunna försvara och förklara dessa märkliga lagar, jag väntar med spänning.

För er som inte läser tidningen så lägger jag in texten som ska kommenteras.

Jag är en homosexuell tjej på 34 år som är gift och har en liten dotter på fyra månader.
Dottern blev till igenom insemination i Danmark, eftersom det är så långa köer till inseminationer i vissa landsting i Sverige.
Om vi gjort inseminationen i Sverige så hade vi redan vid första inseminationstillfället skrivit på ett papper som bundit både mig och min partner till barnet, så att vi båda varit vårdnadshavare redan vid födseln.
Men eftersom inseminationen skedde i Danmark och inte i Sverige måste en så kallad närståendeadoption genomföras efter födseln för att min partner skulle kunna bli juridisk vårdnadshavare till barnet. Och för att det skulle kunna ske var vi tvungna att ingå äktenskap.
Vi gifte oss – men min fru valde att lämna mig åtta veckor innan vårt barn föddes.
Dottern föddes inom äktenskapet. I Sverige betyder det att båda makar automatiskt blir vårdnadshavare till barnet. Men inte barn till homosexuella par.
Jag är nu ensam vårdnadshavare. Min fru har inga som helst skyldigheter, trots att vi skapade barnet tillsammans. Händer det mig något så har min dotter ingen förälder kvar.
Hade det varit min fru som burit vårt gemensamma barn, och hon lämnat mig, så hade jag inte haft någon laglig rätt till mitt eget barn.
Detta tycker jag är helt vansinnigt.
Vi har i dag samma rättigheter som heterosexuella par, vi har rätt att ingå äktenskap och sätta barn till världen. Varför ska vi då inte ha skyldigheterna som heterosexuella par har gentemot sina partners och sina barn?
Man måste kunna lita på att lagen gäller alla medborgare – inte bara utvalda grupper.

Myset och jag innan krogen.

Jockarp.