Goda kyssar....

Receptet ska läsas...

Att jag redan under torsdagen dragit in 40 h arbete och det återstår 24 h jobb i veckan gör att tiden som spenderas utanför arbetet är sparsam. Jag visste att det skulle bli en tuff vecka och jag gillar att ha fullt upp, bara det är kontrollerat.

Men tiden med Mollie har varit snål. Jag har sprungit och hon har varit med mormor eller som i tisdags då var hon scout.
Därför var det än viktigare när jag kom till fritids för att hämta henne att neja idén om att en kompis skulle följa med oss hem. Egoistiskt möjligen men jag behövde tiden ihop med min dotter.

Vi tog en tur till ICA och tydligen har alla pensionärerna Rabatt om dom handlar på torsdagar, hela parkeringen var full och affären kryllade av vithåriga människor. Jag gillar att träffa äldre människor, jag älskar deras historier om livet, men att handla med dom gör att jag är nära ett sammanbrott.
Om man plocka ut en pinal från ett kylskåp så behöver man inte bli ståendes utanför skåpet och läsa på pinalen, man kan flytta sej två steg så andra människor kan komma till i samma kyl. Nä det kan man inte om man handlar på ICA en torsdag, för då verkar det som om alla äldre människor med jätte ego samlas och tycker sej ha förtur till allt.
Jag lyckades ta mej därifrån med alla varor utan att få tuppjuk, men det var nära att jag fick ta en sån där brun champinjonpåse och andas i ;)

När vi kom hem gjorde vi taco, Mollies önskan. Min önskan var att gemensamt baka en av våra favvokakor. Så det gjorde vi. Enda kruxet var att vi aldrig bakat dessa delikata kakor innan, men vi tänkte. Hur svårt kan det va?
Nja sådär, det var många moment med det var väldigt mysigt att tillsammans läsa recept, fundera och utföra.
Vi är ett grymt par i köket, vi har roligt och vi lär oss. Viktiga stunder.
Vad bakade vi då, Jo. Alassiokyssar. Dessa farligt goda kakor. Mums....

Mollie tog med sej ett par kakor och sprang upp till undantaget och resten frös vi in för kommande festligheter.

Det är inte bara myset som äter skor i denna familjen, även jag gör av med ett antal skor varje år. (löparskor) Under kvällen roade jag mej därför med att beställa hem ett par stycken nya par av samma modell och samma storlek jag har sprungit i dom senaste sju åren. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom?
Nu börjar den långa väntan på några dagar innan dom landar i palatset så jag får ge mej ut på en provtur. Jag är barnsligt förtjust i att få testa mina nya skor, det är lite likt den där känslan när man köper en ny bil. Man vill se, lukta, känna och testa.

Självklart ska bagaren smaka....

Jockarp.

Jag, dopad?

Ungefär så ja....

Det är ytterst sällan jag inte är nöjd och glad över att arbeta, men gårdagen var en riktig skitdag. Att människor inte kan planera och sätta sej in andras verklighet är en sak, men för guds skull fråga då? Allt detta antagandet som sker och som ofta då även hamnar på en individ eller en grupp att lösa.

Jag gillar att hitta lösningar när förutsättningar förändras av en eller annan anledning. Men när man haft månader på sej att planera ett jobb så begriper jag inte hur man kan sätta säkerhet och andras arbetsmiljö så på kant. Ja jag var oxtokig och det var bra längesen topplocket lättade på Leonora Vilhelmsson, men så igår var det alltså åter dags.

Den där skitdagen gnagde i mej ända fram till jag träffade mitt mys, hon fick mej på helt andra tankar. Vi körde några vändor av vårt nya kortspel och vi skrattade och Mollie gjorde allt för att sabotera för mej. 

Vi tog lite mellis, jag i form av ett glas rödbetsjuice och med tanke på det som skedde under kvällen är jag nog villig att hålla med om att det är en form av legal bloddoping.

Jag körde Mollie till scouterna och när hon var där så skulle jag ta ett löppass. Jag har känt mej sliten ett tag, matt och orkeslös därav tog jag en vilodag i måndags.

Men så igår var det åter dags, jag hade inga stora förhoppningar om passet, löpmässigt brukar jag fungera dåligt just denna tiden på månaden, kroppen brukar kännas tung och ovillig, lägger jag sen till den där mattheten jag känt, plus då en kass dag jobbmässigt så var jag nog mer eller mindre redo för ett riktigt skitpass. 

Men jag gav mej av och jag kände redan dom första tio meterna att något var förändrat i kroppen. Jag kände mej ruggigt stark. Jag bytte ut berget mot stadens asfalterade cykelbanor. Höjdskillnaden var låg jämfört med backarna på berget. Lite nedåtlut och jag rullade på i ett högt tempo, jag fortsatte så och tänkte att snart kommer det väl, känslan av tröghet, en dipp. Men icke. Jag fortsatte att trycka på km efter km och jag flinade och tänkte på juicen, enligt forskning ska man få bäst effekt av nitraterna två timmar efter intaget. Det var exakt två timmar sen jag druckit min juice. 

Vad händer då? Jo när man äter eller dricker organiskt nitrat typ då som rödbetsjuice så omvandlar bakterierna i saliven det till nitrat som i sin tur omvandlar det till kväveoxid som har visat sej påverka kroppen gynnsamt, bland annat vidgas blodkärlen.

Studier har visat att det krävs mindre syre för att bibehålla samma nivå av ansträngning efter att man når sin nitrattopp. Och jag tror att det var just det som skedde under mitt löppas. Jag låg på ett tempo mellan 4,20-5,10 och det händer aldrig annars. Jag är Långdistansare ingen tvåhundra meters löpare, men det var så jag kände mej.

11 km och jag var enormt kraftfull hela vägen, det var ett viktigt pass, jag behövde verkligen den känslan.

Om det verkligen var effekterna av juicen är jag inte helt övertygad om, jag behöver testa den lite till för att verkligen vara säker, men detta var en ny erfarenhet och en ny härlig känsla i kroppen. Så jag laborera och testa vidare ett tag till.

Fortsättning på rödbetsjuice dopingen fortsätter alltså ;)

Jockarp.

Överaskning....

De sägs ju att man vaknar tidigare ju äldre man blir, jag bäva för att bli gammal om det är så.
Jag vaknade klockan fyra och var pigg som en mört. Men vid den tiden på dagen finns inte mycket jag kan aktiverar mej med utan att väcka min lilla palatsdelerska. Jag låg kvar och lät tankarna flyga fritt. Ofta är jag skör på morgonen och inte helt rustad för att låta hjärna och hjärta få helt fritt spelrum, men ibland låter jag det ske.
Jag lyssnade på mitt inre, jag lät demonerna komma, tryckte inte bort dom utan lät dom spela ett spratt med mej, det var dumt gjort. Det hängde nämligen i mej under hela dagen. En smak av all lidelse jag känt. En light variant men ändock.
Tio timmars arbete följde och skingrade tankar och smaken en del.

Mollie ringde och informerade mej om att hon skulle hänga med en kompis hem efter plugget. Ja frågade henne om hon haft en bra dag. Då började hon gråta i andra sidan av luren, hjälplösheten kramade mej våldsamt och jag led. Men hon berättade varför hon var ledsen och vi skulle samtala om det när vi träffades senare på kvällen. Vi var båda okej med det.

Jag lagade middag och sen bokade jag faktiskt en hotellövernattning för oss två.
Mollie ska snart ta en spruta på skolan och jag vet hur utfallet kan bli, det kan bli hysteriskt. Så när jag hade hämtat upp henne hos kompisen berättade jag att jag fixat en överraskning till oss om hon skulle fixa sprutan i skolan. Inga problem mamma, vad har du tänkt dej för överraskning? Men Hallo sa jag, det är ju hemligt fattar du väl. Eh kom igen mamma jag vill ha en ledtråd.

Hon fick två ledtrådar, den ena var bada och den andra var shopping. Hum, jag behöver mej ledtrådar, vad för shopping?
Okej sista ledtråden sa jag. Namnet på stället innehåller ett tjejnamn. Pang hon tog det innan jag gjort min nästa blink.
Hon är skärpt minsann.

Kvällen innefattade närhet, mys och kortspelet Skip-bo. Jag har aldrig spelat det innan men det har myset så hon lärde mej, ett trevligt kortspel. Vi lirade tre vändor innan vi fick avbryta för att hinna med läxläsningen innan nattningen.

Kort tid med Mollie under dagen, men det var väldigt bra tid.

Vi är större nu <3

Jockarp.

Musikal och livsnjutare.....

En ledig vecka och helg är till ända. Nu väntar åter jobb. Det kommer bli en tuff vecka blandat men jobb, möten, Mollies aktiviteter och min egen träning. Men det är kontrollerat, just nu i alla fall.

Helgen ja, det var verkligen en fin helg som innefattade mycket glädje.
Mollie och jag bjöd med mormor och morfar på musikalen Djungelboken. Och Mollie hon är min hjälte. Hon är känslig för höga ljud och mörker och när dom två inträffar tillsammans blir det ofta för mycket för min dotter. Hon har varit på andra föreställningar som vi fått avvika från men just denna trodde jag verkligen att vi gemensamt skulle fixa och gilla. Hon hade sina hörselkåpor på sej för att avleda lite ljud.
Det började oroligt, hon satt nära mej och vid ett tillfälle kastade hon ansiktet i min famn och började tuta lite. Men jag fick henne på andra tankar och innan föreställningen gick in i pausvila så kände jag att hon kontrollerade situationen och att hon hade supermysigt. Hon skrattade högt vid flera tillfällen och hon följde föreställningen med stor spänning. Vi köpte lite gott i pausen och andra akten gick väldigt fort. Det var en fin musikal och att Mollie gillade den gjorde att mitt hopp om fler tillsättningar i denna kalibern ska kunna besökas av mej och myset.

Jag har träna på, Marathon distansen rasslade jag in med under helgen, min kropp har känts en aning matt men jag är inte allt för orolig, jag tuffar på med min kost och min träning och snart tror jag kroppen anpassat sej till att socker uteblir.

Mollie tog ett bad och som den livsnjutaren hon är så beställde hon en Smoothe till badet. Självklart var jag med på banan och uppfyllde hennes önskan ;)

Tant N kom och förgyllde vår söndag, eller ska jag säga min söndag, Mollie låg nämligen inne på soffan medan vi satt ute i det härliga vädret, vi hade filtar om oss och mysfaktorn var väldans hög. Kaffe, sladder och samtal om kost och träning. En härlig blandning alltså.

Myset och jag levererade ännu en dag stort i köket. Eftersom morfar var hemma själv bjöd vi ner även honom på söndagsmiddagen, det uppskattades väldigt.

Mollie läste läxan för mej och jag gillar hennes bok skarpt denna veckan. Den handlar om Gösta och Jakob och en trädstubbe med årsringar. Intressant och fin bok.

Jockarp.

Flata på SD-fest....

Min dejt och jag ;)

Ja hur låter den rubriken?
Innan ni anklagade tycker att jag är bruden med det största hålet i huvudet genom tiderna så fortsätt och läs.

Den rubriken det var just det jag tog ställning till när jag fick frågan om att vara bordsdam till Sölvesborgs kommuns ena kommunalråd på en fest som anordnas varje år av paret Louise Erixon och Jimmi Åkesson. Jag funderade länge och väl, oftast svarar jag på ett fåtal minuter men nu var jag uppe i minst 30 innan jag svarade ja på frågan.
Under dom trettio minuterna funderade jag på hur det lät att en öppet homosexuell tjej ska på fest där ett av partierna tydligt står för att kärnfamiljen ska bevaras, att de är det enda rätta.
När jag funderade vidare och jag analyserat det en stund till så är det inte mycket med SD:s politik som stämmer överens med mina värdering överhuvudtaget. Men detta var en fest utan politisk agenda.

Det fanns många anledningar till att jag faktiskt svarade ja. Det var alltifrån att jag såg en möjlighet till att få träffa människor som jag aldrig annars skulle träffa. Det är ju en del av livet att får ta del av andra människors liv, resor och berättelser.
Jag såg det som ärofullt att mod fanns från min bordsdam att bjuda med sej en öppet homosexuell tjej i detta sammanhanget, jag såg en vinning i mångfalden.
Men den allra viktigaste anledningen till mitt ja på frågan det var att jag tror på människors lika värde. Jag vill att min dotter ska se i mina handlingar att alla människor är lika mycket värda. Det finns många sätt att visa det på och detta är ett.
Jag ska berätta varför jag ser detta så otroligt viktigt så att jag faktiskt svarade ja på inbjudan.
Det är nämligen så att när jag firade jul och nyår i Thailand med min dotter inträffade den sak som jag är helt övertygad om att det inte är jag som påverkat min dotter till. Detta som skedde har hon med all sannolikhet snappat upp i media eller möjligen i skolan. Och jag blir rädd.

Händelsen: Jag ligger och läser en bok mitt i solgasset i min solstol och Mollie kommer flygande hals över huvud i sin lilla söta bikini. Hon är brun och hennes tänder blir till den bruna färgen på skinnet bländande vita. Hon hoppar upp till mej och ställer en fråga. Den lyder:
- Det är en liten kille i poolen som heter Nisse, han vill leka med mej, men han säger att han är Jimmie Åkessons pojk. Får jag leka med honom mamma?

Förvånat tittar jag på min dotter och säger, självklart får du det hjärtat, varför skulle du inte få det.
Hon drar vidare till poolen utan och svara och börja leka med Nisse.

Jag har tänkt på händelsen både på Mollie på varför hon behandlade Nisse på ett annat sätt än hon gör med andra barn efter att hon fick ta del av infon om vilken som var hans pappa. Mollie får leka med vilka barn hon vill och hon får lika självklart ta avstånd från barn hon inte vill leka med. Men jag vill att hon ska fatta dom besluten efter sina egna erfarenheter om personerna, inte på grund av vilkens barnens föräldrar är.

Jag funderade över hur jag skulle reagerat och må om jag fått till mej att andra barn ifrågasatte att leka med min dotter på grund av min sexuella läggning. Jag blev ledsen av bara tanken.

Jag har självklart även tänkt på Nisse, på hans situation. Att andra barn inte vill leka med honom för att andra barns föräldrarna, media eller skolor tutar i barnen att Nisses pappa inte är bra.
Det är möjligt att den politik Jimmi för inte är till godo för vårt samhälle, men det är i mina ögon en helt annan sak.
Nisse är fem år.

Många anser att SD politik handlar om invandring att det finns ett hat mot de människor som kommer till vårt land. Att alla som inte passar in i den svenska modellen är fel.
Många gillar deras politik (de såg vi i höstas,) men det finns många som ogillar den. Men dom som ogillar den kan inte lägga mörker över dessa personer som röstat på SD, det är en miljon svenskar i så fall som man ska ta avstånd från. Och jag ställer mej frågan till hur man ser det som ok att kasta skit på dessa människor, frysa ut och bete sej icke respektfullt. Jag förväntar mej inte att någon av de en miljoner personer som röstat på SD ska avsky mej för att jag inte lever enligt deras filosofi.
Hur vore det om vi respekterar varandra och ser varandra som jämlika och faktiskt det viktigaste. Se varandra som människor. Vi är alla lika mycket värda vi ser bara livet lite olika.

Jag förvånades själv av att jag var tvungen att fundera längre än vanligt på frågan om jag ville gå. Att det handlade om att det kanske skulle ses som ett svek mot alla människor som inte är formade som den modellen SD värnar om. Men jag ser det annorlunda.
Jag ser det som världens chans att visa att bara för att jag är en homosexuell bonnlök från Jockarp inte är en sämre människa än nån annan. Visa att jag inte hyser agg mot SD för att dom för en politik som inte passar mej. Och framförallt vill jag visa för min dotter att det är stor skillnad på sakfrågor och personer.
Många svartmålar, stänger ut, vuxenmobbar och visar ett hat mot SD. Och ja mot den politik dom för kan man tycka en hel massa saker, men det finns små sårbara människor bakom politiken och det var dom människorna jag skulle träffa.

Så lika lite att Linda Lindorff blev Lesbisk för att hon var min bordsdam under QX-galan, lika lite SD:are blev jag på gårdagens Sverigedemokratiska fest ;)

Sist men inte minst hoppas jag verkligen att Nisse har precis lika schysta lekkompisar som min dotter har.

Jockarp.

Vi tillsammans....

Minus betydde mössa på.
Mollie lämnades som vanligt vid taxin och jag drog iväg på berget. 19 km behövlig löpning sen var jag hemma i byn igen.

Redan innan lunch hade jag brassat en av mina Thailändska favoriträtter. Gröncurrykyckling och ris. Alltså det doftade så galet gott i huset och att smaken var en aning för kryddig spelade ingen roll, det var sjukt gott, jag var dock något fundersam över hur Mollie skulle ställa sej till det starka. Under tiden passade jag samtidigt på att göra en dubbel sats pannkakssmet som jag lät vila i kylen.

Solen sken och jag kände ett stort behov av att komma ut. Jag orkade inte göra något utan jag parkerade mej helt enkelt bara i brassestolen i söderläge. Där satt jag och filosoferade om livet till Mollie och hennes kompis kom hem med taxin från skolan.
Jag började brassa pannkakorna och det mottogs med hurrarop. Mollies kompis undrade vad jag hade i smeten med tanke på smaken. Hemligt sa jag med en pillemarisk blick.

Efter pannkaksintaget drog vi till badhuset.
Tjejerna badade och även jag var ombytt men jag lät bli att hoppa i. I stället satte jag mej på en bänk och började läsa i min bok.
När jag suttit där en stund kom det fram en grabb i 12-14 års åldern, ursäkta mej sa han. Ja sa jag och log.
Han fortsatte:
- Är det du som var med i bonde söker fru?
-Ja
-Är det sant, jag såg dej båda säsongerna.
- Aha vad roligt sa jag.
- Du jag bara måste får göra en Hive Five med dej.
Jag skrattade till och slog honom i näven, han hoppade glatt i bassängen igen till sina kompisar som nyfiket hängde vid kanten. Det var HON informerade han sitt gäng om ;)

Tjejerna låg i plurret i tre timmar sen väntade bastu och vidare lite varma chips.
När vi satt i bilen hem säger plötsligt Mollies kompis.
-Skulle du vilja ha en pappa Mollie?
Nää helst inte blev Mollies svar.
Det skulle jag vilja ha om inte jag haft en säger kompisen varpå Mollie svara, det vet du ju inte, jag har ju vant mej att inte ha någon, jag har ju aldrig haft någon.
Nästa fråga som ställdes av Mollies kompis var:
- Vilka chips tycker du är godast Mollie.
Jag flinade där jag satt bakom ratten, att lyssna på deras skiftade samtal gjorde helt klart hela min kväll. Dom är helt underljuvlig dom unga fröknarna.

När vi kom hem bjöd jag Mollie på Kycklinggrytan och hon tyckte den var supergod, hon drack förvisso en liter vatten till men hon välte i sej hela tallriken.

Kvällen avslutade vi med en film liggandes under ett täcke i soffan.
En bra dag.

Exakt så.....

Jockarp.

Alla dessa val....

<3

Att vakna upp utan internet kan nuförtiden stressa människor en aning så även mej, varken tv eller Mollies padda funkar.
Telia ville inte svara mej förrän klockan åtta och mitt liv startat betydligt tidigare än så. Så det fick vänta.
Jag vinkade av Mollie vid taxin och påminde henne om att hon även skulle åka hem med taxin, Vi sa hej då sen drog vi iväg i livet på varsitt håll. Jag tog berget i löparskorna. Mördabacken två gånger och rundan slutade på 12 km.

Hem och ett försök med att få tag på Telia. En timme höll jag på innan jag slutligen kom till rätt person, vi styrde gemensamt upp problemet och glatt önskade jag Alexander på Telia en formidabelt fin fortsättning på dagen ;)

När man har egen brunn och eget vatten så behöver man en hydrofor, en tank och en pump och lite andra mojänger. Dessa måste fungerar för att vi ska få upp vatten i huset. Under förmiddagen fick det läggas en mjuk varsam hand på det där systemet, jag är under upplärning på arbetet men det känns efter avslutade studier att jag klarar av att hanterar anläggningen. Jag lär mej genom livet. Stolt japp.

Mollie kom hem och vi började laga mat. Jag hackade två lökar när hon stod i köket och babblade med mej, Jag var övertygad om att en protest om löken skulle komma, men det uteblev.
En magnifik middag levererades ännu en dag ;)

En vän kom för att agera smakråd. Jag ska på fest på lördag och jag har köpt en super snygg klänning. Klänningen gick lös på 69 spänn, fatta det då, helt sjukt ju. Hur som. Jag behövde ett par skor till tillställningen också och nja ett par skor med klack hade varit urporrigt, men är man inte van vid högre klack/sula än på ett par Convers känns det något för riskabelt att testa nått annat. Jag provade en hel hög och efter ett tag stod det mellan ett par rosa Convers eller mina Dr Martins kängor. Valet är gjort och Jag tror jag är redo.

Humf....

Jockarp.

Sockklippet....

Information, samtal och framtidsplanering, en helt okej arbetsdag. Jag fick avvika en stund för att ta nya blodprover och jag vet inte vad som händer. Denna gången fick jag bli stucken tre gånger innan vi hittade en kärl som gav i från sej lite blod. Jag kommer vara helt blå i armvecken av den behandlingen, som väl är har jag aldrig behövt leva på mitt utseende så vad gör ett par små blåa armar :)

När den okejdagen var på upphällning ringde min dotter från fritids och frågade om hon fick hänga med en kompis hem. Självklart får du det, när ska du hämtas? Klockan fem löd order.

De gav mej utrymme till att ta en löptur, det hade inte funnits utrymme till de under dagen men nu blev det ett hål i schemat. 14 grader varmt och jag lämnade vindjackan hemma. Upp på berget och mördabacken fick sej en åthutning denna ljumna onsdagseftermiddag.

Jag har haft bekymmer med att hitta löparsockar som jag trivs med. Och ja, det är viktigt för en löpare. När jag köpte mina första löpaskor för sådär en sju år sen köpte jag tre par sockar av samma modell. Dom har hängt med fram till nu, men nu består dom tyvärr mesta av hål. Jag har känt paniken lura. Jag har provat en del under åren men inga har varit i symbios med mej och mina fötter. Men nu så. Nu har jag hittat ett par nya juveler så det är dags att släppa detta bekymmer. Tack för det.

Jag hämtade upp min dotter och hon hade haft det förträffligt bra, dom hade varit ute hela tiden och hoppat studsmatta, en lite glasspaus sen var det hopp igen. Bra där.

Vi drog hem och jag började brassa käk. Om jag inte var kock i mitt förra liv så tror jag minsann att jag kommer bli det i mitt nästa. Det radas upp Nobelmiddagar i det Jockarpska palatset just nu. Lax som kokades i cocosmjölk med röd currypasta och lime, ja det smakade galet gott. Mollie valde tillbehören och hon valde egenplockade potatisar. Närproducerat alltså, väldigt närproducerat.

Ett infall och vi drog igång att baka, för dagen blev det drömmar och jag måste säga att jag var grymt imponerad över att vi hade hjortronsalt hemma, det är ju annars sånt där som man bruka få flyga till stan efter för att man glömt att investera.
Jag smakade dom inte men dom såg ruskigt goda ut och enligt den yngre upplagan av Vilhelmsson så var smaken himmelsk ;)

Att inte oroa sej, det är inte lätt, ibland tänker man helt enkelt för mycket. Mollie skulle nattas och ofta bubblar det ur henne allt som hänt som har påverkat henne på något sätt. Det är viktiga stunder för oss, för mej för att förstå min dotters mående.

Hon började prata om klockan om att dom jobbar mycket med det på matten nu. Hon kan klockan men tydligen var uppgifterna utformade på andra sätt än på de sätt som vi läser av klockan. Hon pratade lite om svårigheten kring det, att hon visste inte vad 55 minuter över var. Vilket jag skulle sagt fem i. Hur som. Jag låg och lyssnade på min dotter om hur detta växte till ett problem för henne. Jag förstod hennes frustration och även känslan av att inte kunna, inte duga. Samtidigt kunde jag inte låta bli att roas av att det inte finns någonting för henne att oroa sej för.

Jag sa till henne under samtalet att du Mollie vet du en sak?

När jag var så gammal som du är så var det väldigt många saker som inte jag kunde, vissa saker trodde jag att jag aldrig skulle lära mej. Men det gjorde jag.

Det fanns även vissa saker jag fortfarande inte lärt mej men på något märkligt vis verkar det inte som jag behövt den kunskapen under mina 42 levnadsår.

Hon tystnade och funderade och sa tillslut. Ja ja, förresten mamma kan du ge mej lite massage du är så bra på det.

Jag tackade ödmjukt för hennes komplimang och sa flinande. Där ser du, det är en sak som jag aldrig trodde jag skulle lära mej, men tydligen har jag lärt mej det för du älskar ju när jag masserar dej.

Jockarp.

Min värld.....

Inget är omöjligt....

Ibland flinar jag rakt ut över saker som händer i mitt liv. Saker som är så oväntade så jag har svårt att förstå.

Men jag ska försöka sätta ord på det för att lättare begripa.

Jag har skrivit om det innan här på bloggen, att jag inte var en toppelev i skolan. Det enda ämne jag faktiskt hade toppbetyg i och som jag behärskade alla grenarna i var ämnet gymnastik. Jag hade en orubblig femma genom alla mina betygsatta år.

Men ja, det var också det enda.

Det som gör att jag skrattar åt oväntade saker som händer mej är inte så konstigt egentligen. Jag hade en tvåa i svenska och jag sög på stavning, meningsbyggnader och jag sär och samskriver lite hipp som happ. Jag har lite dålig koll fortfarande men jag gillar att leka med ord och bilda meningar.

Det roliga då?

Jo. Mitt kassa betyg i svenska har aldrig legat mej till last. Jag kan titta tillbaka åtta år i min blogg när jag började skriva. Massa stavfel, massa meningar som saknade punkter och kommatecken eller var dom på helt fel plats. Men det spelar ingen roll. Människor läser det jag skrivit ändå. Det är sällan någon som klankat ner på mej för mina texter, jo innehållet kanske någon känt sej en aning kränkt över men texten har inget språkpolis satt kniven i (inte än)

Jag tror att det beror på att det som skrivs formuleras efter en känsla. Sårbarhet, rädslor, glädje, stolthet och så vidare. Att jag vågar berätta om mina upp och nedgångar. Att jag vågar sticka ut hakan i detta Jante samhälle och tycka att jag själv är bra. Att jag bjuder på mej själv och framförallt att jag berätta ärligt om hur mitt liv som pågår är.

När jag stod med min egna skrivna bok i min hand så var det ett bevis på att jag kan om jag vill och jag ville. Bara för att en lärare betygsatte mej som sämre än medel så kunde jag skriva en bok som människor faktiskt vill läsa och som läsare även känner i. Att förmedla en känsla, det är inte lätt.

Så vad fick mej att flina runt nu då? Jo.

Vi har två dagstidningar i Blekinge (vad jag vet) Den ena heter Blekinge läns tidning och den andra heter Sydöstran. 

Jag öppnade ett mail där det stod lite allt möjligt men även en direkt fråga till mej. 

Är du intresserad av att bli vår Lokalkorre? Alltså att jag skulle skriva för dessa tidningar. 

Någon som vågar sej på en gissning om vad jag svarade?

Självklart blev svaret ja. Jag vet dock inte riktigt vad det innebär, ett möte kommer att ske om ett par veckor men sen är det väl bara att dra igång tänker jag.

En ny erfarenhet väntar. Det enda något mer oljusa moln som hopar sej över mej är väl att det inte kommer bli text i krönikörsform vilket jag ser som enkelt, då kan jag utgå från mej själv och mina tankat och känslor. Så blir det inte nu.

Jag kommer alltså att få lära mej att sätt mej själv åt sidan och fokusera på andra personer, platser och aktiviteter. Mer lärdom väntar således i mitt skrivande. Utmanande och ruskigt kul.

Ja att jag skrattade det berodde nog främst på att det är helt osannolikt att man får en sån fråga. Att jag också vet att om jag berättat detta för min svenskalärare, både att jag skrivit en bok och att nu även tidningarna vill ha mej som skribent så skulle dom inte tro mej :)

Men i min värld kan allt hända och jag älskar den världen.

Jockarp.

Ny erfarenhet.....

VI.....

Mollie har blivit väldigt förtjust i våra nya maträtter som lagas i palatset, så till frukost ville hon ha rester i form av fläskfilégryta och potatis. Varsågod sa jag och serverade maten på silverfat ;)
Hon åt glupskt och tallriken slickades, hon var med det redo för dagen. Jag följde henne till taxin och vi sa hej då.

Hon åkte mot skolan och jag drog iväg på ett springpass. Jag kände mej trött i kroppen, anledningen kan vara att jag sprang ett eftermiddagspass dagen innan, det är jag inte riktigt van vid. En annan anledning vilket jag tror mer på att min trötthet i löpningen beror på det är att jag äter mindre kalorier just nu, faktiskt mindre än min kropp behöver. Men jag tror det är gynnsamt framledes. Men självklart måste ju kroppen reagera på det mindre intaget av energier. Hur som 14 km rasslade jag in med.
Hem och lite brunch sen var det bara att ge sej på och tvätta bilskrället igen. Dum som jag var drog jag över berget i tron om att det inte skulle grisa ner bilen allt för mycket. Jag hade fel, den var helt vit efter dom grusade vägarna. Morr.

Mollie kom hem från plugget och hon hade lite fruktstund medans jag stod i köket och brassade dagens middag. Allt var förberett inför kvällen. Det var ett måste.

Mollie gick upp till undantaget för att fira ett litet namnsdagsbarn vid namn Sigge. Hon och morfar välte i sej en varsin semlar. Gottegrisar.
Själv drog jag in till stan för att träffa en idrottsmassör. Det var mitt första besök hos en massör och jag kände det som viktigt att träffa en person som fattade vad jag utsätter min kropp för genom långdistanslöpningen.
Han tyckte att min kropp var i helt okej skick, inte misskött alls men diafragman var något stressad och det är ju lagom gynnsamt för en löpare. Även leverns upphängning var inte helt okej vilket vi ska jobba vidare med vid ett annat tillfälle. Detta var alltså mer än en muskulär massage. Väldigt intressant må jag säga.

Efter massagen drog jag hem och hämtade myset som firat färdigt, hon växer så det knakar så en akut utryckning var tvunget för att investera i nya skor.
Vi drog till Kristianstad och hon köpte sej tre nya par. Tre nya brallor åkte också med i all hast.
Vi tog en snabb vända till mataffären och gjorde av med en 600 lapp. Men nu klarar vi oss ett tag.
Hem fort som tusan och riset koktes och grytan jag brassat innan värmdes på.
Galet gott. Att följa recept är riktigt kul ibland, i alla fall när man får göra vissa avsteg från de ;)
Efter maten var det kväll och en liiiten stund vid tv sen var det lopplådan som väntade oss båda.

Redo för massage...

Jockarp.

Hopp....

Redo för fest....

Att jag fick tio timmars sammanhängande sömn gjorde underverk. Stark som en björn vaknade jag upp till min dotters rop på mamma. Jag gick in till henne och kröp ner i sängen. Jag sa till henne att jag önskade att ligga kvar där hela dagen. Det vill inte jag blev svaret, jag behöver gå på toa och min mage kurrar, jag vill ha mat.

Humf, ja så blev det med det mysandet.
Jag brassade frukost till myset och kaffe till mej. Efter intaget tog vi tag i något som blivit extremt eftersatt i palatset. Nämligen städning. Vi har sannerligen inte prioriterat det på ett tag. Vi har haft så mycket andra roligheter för oss så det har blivit total dissat. Men nu så. En uppfräschning av hela kåken. Mollie tog sitt rum, hon dammade och torkade typ hela rummet ;)
Jag tog resten av huset och ja i dom lägena när det är storstädning på gång hade det varit något chillare att bo i en etta med kök. Men det är just bara i dom lägena det.
Ett par timmar la jag på städ och tvättkorgen styrdes upp. Hej tillfredställelse på det när korgen gapar tom. Bra där.

Jag fortsatte med att förbereda för middagen. En Fläskfiléhistora. Det doftade galet gott. Potatisarna skalades men jag lät bli att koka dom. Det fick vänta.

Vi fräschade till oss och drog över berget till våra vänner, för dagen väntade 8 års kalas och det skulle vi vara med och fira. Gympasalen i den lilla byn fylldes med ungar och jag förflyttades tillbaka i tiden, till min egen skolgång. Vi hoppade hopprep, två vevade och en eller två som hoppade. Jag och min käre vän testade självklart att hoppa ihop och visst satt gamla takter i. Galet skoj.
Även kidsen uppskattade den gamla beprövade leken. Tänk ändå att generation efter generation ser det som skoj.

Vi tackade för oss och drog åter över berget. Myset lämnades på undantaget och jag tog en liten lätt löptur. Gosse så härligt det var. 10 plus och sol. Galet lättsprunget alltså.

Potatisarna sattes på kokning så fort vi kommit innanför dörren och grytan värmdes på. Mollie läste sin läxa så jag stod i köket och lyssnade på hur det går till på vårdcentralen och hur polisyrket kan te sej.
Maten ja, det visade sej inte bara lukta fantastiskt gott, smaken var magiskt. Mollie var inte snål med sina poäng 16/20. Kocken tackade och bugade för poängen.

Jockarp.

Förälskad....

Jag sov några få timmar efter nattjänsten, när jag vaknade öppnade jag ögonen så sakta jag förmådde. Jag ville njuta av sekunderna innan alla intrycken för dagen skulle ta fart. Det jag mötte var solljus genom gardinen och jag kände att jag log.
Vem kan ligga kvar i bingen när solen lyser? nja inte jag i alla fall.
Från att jag satt mina bara fötter på fiskbensparketten till att dom var nerstoppade i mina löpardojor gick det max fem minuter och under den tiden hade även garnityret fått ett uppfräschande. Redo alltså.

Jag tog en mil, kroppen var lite seg men jag tog det lugnt och njöt av solens strålar som träffade mitt otäckta ansikte. Mössan behöll jag på huvudet. Trots att solen värmde var det kallt. Jag tog mördabacken och vid utsikten stannade jag en stund och bara andades och lät ögonen ta in all vackerhet. En lady med en hund kom förbi och vi växlade några rader.

Jag sprang hem och mötte mitt mys på undantaget. Hon var vid gott mod och vi gladdes av att ses. Vi luffsade hem och möttes av en väninna till Mollie. Tjejerna roade sej utomhus med hundarna och studsmattan. Själv körde jag lite ved, men en paus i söderläge med en kopp kaffe så stannade arbetet abrupt av. Jag attacknjöt av allt och inget. Jag blundade, kände doften av det nybryggda kaffet, mina öron nåddes av barnskratt. Livet. Jag är så otroligt förälskad i det.

Jag levererade stort i köket. Jag älskar att laga mat och just nu är jag inne i en diet vilket gör att jag måste engagerar mej ännu mer med kosten. Korv med bröd är uteslutet vilket skaver en del ;)

Jag boostar min kropp en aning, anledningen är att jag vill få upp blodvärdet i kroppen samtidigt som jag har en tanke på att kroppen ska bli en aning fittare. Jag vet hur ogynnsamt det kan vara vid långdistanslöpning om man inte är i trim.
Tillsatt socker är just nu självklart bannlyst i min kost. Att motstå godisskålen som Mollie ställer fram för sitt lördagsmys gör inte livet enklare precis. Men jag älskar disciplin och karaktär, speciellt när det är jag som har det ;)

Mollies kompis åkte hem och vi lördagsmyste i soffan till Mellon. Mollie tyckte att låtarna sög och tja jag är nog beredd på att hålla med min dotter där :)

Myset  <3

Jockarp.

Klänningsshopping.....

På rull....

Att komma hem, ja det spelar ingen roll hur länge vi varit hemifrån, jag får alltid ett stort leende på mina läppar när jag kör upp i allén mot palatset. Det händer något inom mej som jag har svårt att sätt ord på. Det är ett pirr och det är något lugn över det. Trygghet och glädje kanske.

Vi sov tillsammans under natten, det är inte så ofta vi gör det men när Mollie vill så får hon. Jag tänker att hon behöver det, närheten och tryggheten från sin mamma. När vi vaknade började hon informera mej om nån pockemon som kunde mega utvecklas. Jag lyssnar med ett halvt öra och jag log. Jag skojade med henne när hon var klar med sin info att det är minsann inte alla som får höra lätt fakta om pockemon innan klockan slagit sju på morgonen.
Hon flinade och sa, jag bjuder på den mamma ;)

Jag tog ett bus med tvätten och pjäxor och skidor ställdes på plats. Jag dammade fönsterkarmarna, jag var i ett grymt flow. Nudlar till frukost till Mollie och jag hoppade i mina löparkläder. Jag var taggade till tänderna, en veckas avhållsamhet från mina Asics och mitt berg. Jag tog mördabacken och jag fick andas på ordentligt, det var fem minus och lungorna tjurade lite när dom skulle värma den kalla luften för att kunna syresätta mitt blod. Jag flinade och drog på en växel till, bara för att jag kunde.
Det frös i mina ögonbryn och ögonfransar, jag kände mej stark och livet var så där äckligt enkelt på något märkligt sätt.

Hem med löpardojorna och vidare en snabbis till stan, lite brev skulle postas och det är alltid ett meck med frimärkena, humf.
Jag mötte en kvinna på trottoaren som frågade var kommunhuset låg, jag flinade lite åt att jag fick visa någon vägen i vår lilla stad. Hon flinade hon också och utbröt men det är ju du från TV. Mm. Jag följde henne till kommunhuset och under tiden småpratade vi lite om allt möjligt. Trevligt må jag säga.

Bilen tvättades och Mollie hjälpte mej. Hon är grym, när hon väl slutar med att spola vatten på däcken och håller sej på plåten ;)

Eftermiddagens uppdrag var att hitta en klänning till mej. Vi körde till Kristianstad och där mötte vi upp min vän och smakråd.
Det såg lite mörkt ut på klänningsfonten men sen plötsligt var den bara där. Eller Mollie hittade den, hon är grym. Klänningen satt som en smäck.
Jag spatserade förbi en skjorta som det stod mitt namn på. Jag kunde inte för nåt i livet låta bli att ta med en hem till byn. Jag älskar när det är så. Pang bara så känns allt så rätt.

Hem och lite mat i magarna sen väntade nattjänst i vedsvängen för mej. Mollie hystes in hos mormor och morfar för natten.
Summeringen av dagen. Fenomenal.

Väldans nöjd...

Tadaaaa...

Jockarp.

Vi mot världen.....

Självklart hade jag mina farhågor gällande en skidresa med min dotter. Det var nytt för oss.
Själv har jag varit i både Österrike och Frankrike och åkt men det var en något yngre upplaga av Leonora Vilhelmsson det.

Men vi åkte dom 80 milen med start halv fyra i Jockarp.

Vi kom upp till ett snötäckt och vackert Dalarna. Jag konstaterade att jag verkligen är svag för fjällmiljöer, det spelar ingen roll om det är sommar eller vinter. Jag är helt enkelt såld på dess vackerhet.

Mollie är höjdrädd och har nog alltid varit det. Jag vet att hon är rädd ibland och min uppgift är att göra henne trygg. Jag var något fundersam över hur sittliftarna skulle kännas för henne. Vi har hittills bara åkt knapp och ankarlift. Men vi hoppade på och hon var på bettet och det gick fint. Hon berättade att det kändes lite läskigt men att det gick fint.
Så var det fram till att en lift stannade och korgen sattes i gungning. Då blev rädslan för stor och hon kröp närmare mej med tårarna rinnandes. Hon slappnade av när hon befann sej i min famn men hon ville prata om den när vi kom upp till toppen. 

Själva åkningen var magisk jämfört med backen som vi är van vid hemma. Här var det gott om plats, brett, mycket snö och lite folk. Backarna var skiftande i svårighet och vi körde allt utom dom svarta. Solen sken på oss och vi skrattade, tjöt och skojade med varandra. Det var så mycket glädje i dom där backarna upp i Idre fjäll och jag var så otroligt tacksam över det jag fick uppleva ihop med min dotter. Min dotter som verkligen älskade att vara ute och utmana sej själv. 

På morgonen började hon tragga bums om att hon ville ut och köra, jag informerade fröken entusiasm om att liftarna måste öppna först ;)

På kvällarna bad hon mej om fotmassage och självklart fick hon det. Vi låg skavfötters i sängen och jag låg där och masserade och tittade på min leende lilla dotter.

Nätterna spenderade vi även dom nära varandra. 

Vilka dagar säger jag bara. Dom innehöll allt. Mollie sprängde sina egna gränser, både genom liftarna och själva åkningen. Alla skratt, kramar, leenden. Så mycket kärlek på en och samma gång. Så mäktigt och så viktigt. 

Att det är hon och jag mot världen finns det inga som helst tvivel om. Hon är bra, jag är bra och tillsammans är vi helt klart bäst.

Jockarp.

LEV....

Jag är jag ;)

Hela himlen var full av stjärnor, den mötte mej välkomnade lördag morgon klockan fem. Jag ställde mej på palatsets trappa och drog in den friska morgonluften med mitt huvud vänt uppåt. Jag log och tacksamt kände jag att det väntade mej en ny dag på denna vackra plats. 

Att få uppleva skiftningarna från mörker till ljus gör det så värt att gå upp tidigt på mornarna. Att få se dagen gry och låta ögonen möta solens första strålar när dom lite blygt tittar fram i öster.

Jag såg ut mot havet och himlen var rosa. Hela mitt inre njöt av den bilden jag såg.

Jag tänkte att det vackraste är helt gratis.

Jag mötte dagen med några fantastiska människor vilket var vackert. Men ändå retade tanken mej en aning om att jag ville dela den morgonen men henne. Hon, kvinnan som är den rätta.

Jag skakade av mej tankarna och skärpte mej och njöt av nuet.

Ibland snubblar jag över texter, ibland läser jag nyfiket, ibland dissar jag allt från omvärlden, jag är liksom inte mottaglig. Men jag slirade över ett par olika texter under gårdagen och jag måste säga att ibland så är det som om texterna skrivit av mej, jag delar med mej av dom i dagens inlägg ;)

Jag jobbade hela dagen men det finns alltid utrymme för musik i mitt liv.

Jag var i kyrkan häromdagen och jag hörde en låt, som jag förvisso hört innan men jag har nog inte riktigt tagit den till mej. Det är så ibland, det krävs liksom mer för att höra, vakna och förstå.

Låten Två ljus av Björn Afzelius. Otroligt vacker. Kanske speciellt de där sista raderna träffade precis där dom ska. Att man ska bli älskade för den man är. Jag lyssnade på biten säkert tjugo gånger i rad bara för att jag kunde. https://open.spotify.com/track/5LeUNRU0iTwtfnXvQQ8EpV

När jag kom hem efter 12 timmars jobb. Drog jag på stereon och dansade som en idiot. (jag kan inte dansa men det skiter jag i) En sån galen sjuk skön känsla. Det var längesen jag flög runt på vardagsrumsgolvet som en fjönt till musik. Frihet hej.

Jag fick ta mej samman efter ett tag och agera lite vuxet ;) Bilen behövde packas, vi ska ju norröver på lite äventyr vilket även då innefattar lite paus från mitt skrivande men vi kommer med all sannolikhet uppdatera vårt pågående liv på instagram ;)

Mot framtiden....

Jockarp.

Åderlåtning och sommarminnen...

Nåldyna....

Uppstigning toktidigt på grund av jobb i vedsvängen. Jag vaknade innan klockan vilket är min vana trogen. Jag mår inte bra av väckningssignalen och jag vet inte vad jag skulle kunna hitta på för att dämpa den känslan.
Det var fullt ös dom första timmarna fram till det var dags för grötintaget. Gröten slank ner i full fart sen var det dags för blodprov.
Sköterskorna brukar använda mej till praktikanter som ska öva sej att sticka. Mina ådror är liksom rena rama porren för stickarna. Tydliga och lättstuckna.
Men för dagen råkade jag ut för ett skrattanfall just vid sticktillfället så ådran rullade iväg. Vi skrattade ännu mer efter det inträffade och vi började prata om att sköterska skulle sluta rota runt med nålen i armen för att hitta ett kärl, jag flinade än mer och började prata om mej själv som en levande nåldyna. Vi var inne på att ta det i hälen i stället sen skrattade vi ännu mer. Ja herregud säger jag bara, vilken låg nivå ;)
Vi fick byta arm och efter att jag skrattat klart fick hon sina rör fyllda, jag fick flina lite till när jag synade rören och sa mej se lite klumpar i blodet.
Att jag inte fick en spark i baken över allt trams är för mej en gåta.
Lite allvar pratade vi förstås också och vi berörde även ämnet åderlåtning. Vilket man kan idag tycka vara helt vansinnigt. Hur som nu ska jag vänta på svar och sen får vi ta ställning till vad som ska göras, om något ska göras.

Hem och en löptur på berget. Det var nio grader varmt så jag körde utan vindjackan, magisk känsla. Snart är tiden inne för småbyxor igen. Lycka.

Mollie och jag drog till affären och tanken var ett snabbt stopp, så blev det inte. Det var många kändisar i affären och det blev många samtal och skratt innan vi åter var på väg mot byn.
Middag lagades och sen brakade lilla fröken ner i soffan med godisskålen. Själv packade jag inför skidresan. Ett 12 h pass i vedsvängen kvar sen bär det norröver. Gosse så roligt det ska bli.

Innan läggdags tittade jag på gamla bilder. Så mycket historia vi redan har Mollie och jag.

Sommarminnen med Mollie och hennes får :)

Jockarp.

Hjärtan.....

Varje minut levdes. Och jag älskar det. Vi dumpade taxibönan för dagen och tog oss själva till skolan, detta gav oss 45 minuter extra tid tillsammans på morgonen. Vi skrotade runt och bara njöt av den totalt ostressade torsdagsmorgonen.
Jag körde Mollie till plugget sen drog jag vidare över två berg. Målet var Vångaberget och skidbacken. Ännu en dag skulle vi hjälpa skolklasser att få pjäxor på fötterna och skidorna inställda för just deras behov.
Det blev en munter tillställning med mycket skratt.

Jag lämnade det berget och tog mej hem till mitt eget och tog en löptur. Första gången detta året lämnade jag mössan hemma och jag märkte hur mycket jag saknat känslan av att känna svetten rinna utmed mina tinningar vidare ner till hakan och där trilla ner på min tröja och lämna efter sej en blöt fläck som ger en mörkare blå färg runt kragen. Svett är vackert minsann.

Hem kom jag och jag möttes av mitt mys som kom hem med taxin. Hon öppnade bildörren och hojtade om att dom även hade med sej ett blombud i taxin och att det säkert var från en hemlig beundrare. Jag stod i palatsets dörr och flinade åt hennes teorier om blommorna.
Vi drog pappret av blommorna bums och det var tre röda vackra rosor. Så galet vackert det är med blommor och omtanken om mej är ju kolossal. Jag är bortskämd med all vackerhet men jag är även väldigt tacksam över det gåvor jag får. Så tack.

Mollie chillade lite efter sin skoldag och jag gick ut och dammsög bilen. In igen och drog på middagen på spisen sen ut igen och tvättning av utsidan av bilen. Så tja nu är den tyska skönheten bländande både på insidan och utsidan. Nöjd? japp.

Vi åt middag under samtal. Jag älskar när Mollie pratar och när hon betygsätter min mat. Jag sa strängt, Inga klagomål vill jag höra, då får vi byta kock. Sen blinkade jag mot henne och rev av ett gigantiskt leende. Hon besvarade det med Mehn mamma, sen flinade vi båda två.
Sjukt gott blev det i alla fall och jag välte ner två portioner med kyckling potatis och världshistoriens godaste sås.

Mollie hoppade i badet på nedervåningen och jag tog duschen på övervåningen. Vi behövde lite omvårdnad av våra fysiska delar.
I rena kläder sen hoppade vi in i bilen och drog över berget för att gå till kyrkan. Vi möttes upp av kramar och leende av vårt sällskap sen gick vi i samlad trupp till kyrkan. Marschallerna lyste på vår väg. Så vackert och ljust. Mollie öppnade den stora kyrkporten och vi gick in. Prästen kom och tog i hand och sa att jag känner dej inte men du känns igen.
Jag log och tjittjattade lite med henne och några andar ladys.
Medelåldern på besökarna var skyhög. Mollie va yngst och jag var nog bland dom yngsta även jag ;)
Men vad gör väl det. Musik och vackra berättelser om hur viktiga vi är. Att vi alla är det. Mm man fick sej en liten funderare där man satt.
Jag funderade på det där med livet och döden när jag satt där i gudshus. Att jag verkligen ska leva detta livet fullt ut så att jag inte är i behov av några fler liv. Jag menar, man vet ju inte hur det blir med det där.

Vi avslutade kyrkkvällen med att Mollie införskaffade ett par broscher. Två likadana, en ska hon bära själv och den andra ska hon ge till sin bästis. Jag älskar när hon tänker på andra. Det är viktiga tankar det där.
Nattningen blev något sen med tanke på att det väntade ännu en skoldag men vissa dagar får det helt enkelt bli så. Vi måste ju leva ;)

Jockarp.

Trasiga blodkroppar....

Jag har haft en oidentifierad känsla i kroppen några dagar. Extremt pigg och glad. Jag har känt mej stark men något har ändå tryckt på mej. Det ogillas skarpt.
Långa arbetsdagar och tid i från Mollie skaver i mej ibland, även om jag vet att det är bra att vi är i från varandra ibland så blir det ett skav när jag inte ser henne mer än nån ynka timme på dygnet.

Hur som, den oidentifierad känslan tyckte ett par kollegor att jag skulle kolla upp bums. Och jag har världens röta jag. Vedsvängens egen läkare var på plats. Han bad sjuksyrran ta ett EKG på mej. Vi kollade blodsockret och jag informerade innan sticket i fingret att jag precis hade vält i mej ett par semlor ;) De spelade ingen roll. Jag låg perfekt.
Blodvärde och blodtryck kollades och blodvärdet var inget att skryta om precis så fler prover ska tas redan i morgon. Både på järnvärden och ämnesomsättningen.

Vi pratade träning och jag flinade lite och sa till doktorn att en sjuk kropp knappast rasslar till och springer 6 mil utan påverkan. Han höll med men berättade även att löpning slår sönder dom röda blodkropparna i blodet. Humf. Låter sådär tycker jag.
Han var något konfunderad över att min vilopuls var hög jämfört med sist jag kontrollerades. Nu låg jag på 70, innan har jag legat på 40. Jag tyckte också att det lät högt men det finns förmodligen en anledning till det och det ska vi ta reda på.

Lunga och hjärta lyssnades på och han kände på nacke och skuldror. Stenhårda. Massage rekommenderades starkt. Jag har lite problem med att människor som inte tar på mej av kärlek ska ta på min kropp men jag får väl fundera på det. Kan jag bli ännu piggare än vad jag redan är så välkomnas det givetvis ;)

Tänk med en uppmjukad kropp med en massa blod i som kan forsla syret ännu fortare till mina muskler. Jag kommer blir brutal.....

Jockarp.

Finna svar.....

Hon är bäst....

Jag väckte Mollie och jag såg att hon var trött. Hon mötte mej med ett leende och jag log tillbaka. Vi småpratade lite sen gick jag till köket för att fixa hennes frukost. Jag funderade över hennes livsglädje. Att hon alltid möter dagen med glädje. Jag konstaterade att jag var enormt tacksam över det. Jag är inte alltid en solstråle när jag vaknar (oftast är jag det) när jag är skör och låg är det fantastiskt att möta sin dotter som är förväntansfull för dagen och på livet. Snacka om att bli lyft. Nu mår jag för tillfället väldigt bra själv och behöver inte lyftas men att jag ändå reflekterade över det ser jag som nyttigt och väldigt bra. Jag vet ju att tiderna kan förändras.

Jag hade kvällen innan snott godis från min dotter när hon lagt sej och jag erkände mitt brott så fort hon kommit i kläderna och satt sej för att äta. Hon flinade bara och sa att jag var en busunge. Hon är bäst.
Vi började prata om vatten, Mollie undrade vad vatten bestod av. Vi hade lite kunskapsutbyte under frukosten. Det är alltid bra när vi frågar varandra saker, vi finner svaren då. Ibland är svaren självklara på våra frågor men ibland får vi funderar och söka svaren.

Jag lämnade henne vid taxin och tog en mil på berget i mina löparskor. Jag andades vår. Vattnet forsade fram i bäckarna och det var toklängesen jag så det. Sommaren var torr och svår här i södern så det var extra vackert att springa bredvid bäckarna och se det forsande vattnet. Reservoarerna fylls på.
Tjälen är på väg ur jorden och det blir en aning svampigt att springa, svampigt och tungt men jag kan inte sluta le och tänka på när knopparna brister och det vackra boklöven slår ut. Vi närmar oss den tiden.

Men innan dess ska vi möta de svenska fjällen och snö i högar. Sportlovsveckan närmar sej och vi ska norröver för skidåkning. Det kommer bli magiskt att se skiftningarna. Känslan av vår till kyla och vinter. Sverige är fantastiskt.

Jag ska jobba väldigt mycket innan lovet och det är så mitt liv är. Antingen jobbar jag som en tok eller är jag väldigt ledig och fokusera på fritiden och de aktiviteter jag/vi vill göra. Men denna veckan handlar det mest om arbete.
Jag brassade fem matlådor som ska få mej att överleva från måndag till onsdag sen får jag ta nya tag i köket, arbete är inplanerat även fredag och lördag så det blir till att fnula ut vad dom lådorna ska innehålla. Det är svårt ibland med alla val som ska göras :)

Kvällen innefattade jobb för mej och för Mollie blev det tid med mormor och morfar. Vi hade alla haft en fin kväll, olika men fin.

Jockarp.

Utomhus.....

På tur med henne <3

Ännu en sån där morgon. Mollie ropar mamma men jag orkade inte förflytta mej så jag ropar tillbaka att hon får komma in till mej i stället. Hon kommer hasandes in och kryper ner under täcket. Vi småpratar och vips har hon fått en idé som hon bara måste skrida till verket med bums.
Jag ville inte gå upp men på något sätt kände jag att dagen började och jag ville inte att den skulle starta utan mej.
Kaffet kokades medan jag var i källaren och satte fyr i pannan. Jag tog min kopp och satte mej i soffan jämte min dotter som var i full färd med att göra en bok. Hon är snäppet värre än mej när det gäller att få idéer och att går från idé till handling. Allt sker i raketfart.

Boken heter lätta fakta om Sigge och Lasse. Det där är ett par kamphundar som bor på undantaget med mormor och morfar.
Boken blev klar och jag la mej ner på en mjuk kudde i soffan och lät min dotter läsa för mej.
Under bokläsningen kom jag på hur mycket jag saknade just det. Att bli läst för.
Jag levde ihop med en kvinna som ofta läste för mej på kvällarna innan vi skulle sova. Det uppskattades väldigt. Jag tror minsann att jag måste ragga upp en böna som ser det som mysigt och vackert att läsa högt ur en tidning eller en bok. Jag kände ju hur viktigt det faktiskt var för mej.

Vi gick ut och det var ett vårliknande väder. Fåglarna sjöng för oss och solen glimmade till lite bakom molnen. Jag körde lite ved och Mollie pillade med sitt. Jag såg våra cyklar och fick en idé. Självklart var lilla fröken med på banan. Vi cyklade ner på Vesan, Mollie tyckte det var tungt och jag förstår henne. Tjälen var på väg ur marken och det blir alltid tungt att möta grusade vägar då. Jag flinade lite åt henne, sen drog vi hem igen hon var vid gott mod trots slitet med cykeln.

Jag har inte sprungit sen jag levererade min 6 mil i onsdags. Kroppen behöver läka, men söndagen bjöd på så mycket vackerhet i vädret så jag var tvungen att ta ett pass på berget. Jag tog mördabacken och formen kändes ok. Visst att sport-BH;n spändes mot min kropp när jag drog in luft i lungorna. Det kändes som lungorna var större och behövde fyllas med mer luft är vanligt. Men annars kändes allt precis som sist när jag befann mej i mina löparskor.

Kvällen vigde vi åt Vångabacken. Snön börja tryta i backen men än är det åkbar. Mollie och jag åkte ett par timmar sen var vi sociala i vallboden. Väldigt trevligt med nya människor, ny lärdomar och nya historier.
Ännu en dag som åker ner med ett brak i braigalådan.

Jockarp.