Flata på SD-fest....

Min dejt och jag ;)

Ja hur låter den rubriken?
Innan ni anklagade tycker att jag är bruden med det största hålet i huvudet genom tiderna så fortsätt och läs.

Den rubriken det var just det jag tog ställning till när jag fick frågan om att vara bordsdam till Sölvesborgs kommuns ena kommunalråd på en fest som anordnas varje år av paret Louise Erixon och Jimmi Åkesson. Jag funderade länge och väl, oftast svarar jag på ett fåtal minuter men nu var jag uppe i minst 30 innan jag svarade ja på frågan.
Under dom trettio minuterna funderade jag på hur det lät att en öppet homosexuell tjej ska på fest där ett av partierna tydligt står för att kärnfamiljen ska bevaras, att de är det enda rätta.
När jag funderade vidare och jag analyserat det en stund till så är det inte mycket med SD:s politik som stämmer överens med mina värdering överhuvudtaget. Men detta var en fest utan politisk agenda.

Det fanns många anledningar till att jag faktiskt svarade ja. Det var alltifrån att jag såg en möjlighet till att få träffa människor som jag aldrig annars skulle träffa. Det är ju en del av livet att får ta del av andra människors liv, resor och berättelser.
Jag såg det som ärofullt att mod fanns från min bordsdam att bjuda med sej en öppet homosexuell tjej i detta sammanhanget, jag såg en vinning i mångfalden.
Men den allra viktigaste anledningen till mitt ja på frågan det var att jag tror på människors lika värde. Jag vill att min dotter ska se i mina handlingar att alla människor är lika mycket värda. Det finns många sätt att visa det på och detta är ett.
Jag ska berätta varför jag ser detta så otroligt viktigt så att jag faktiskt svarade ja på inbjudan.
Det är nämligen så att när jag firade jul och nyår i Thailand med min dotter inträffade den sak som jag är helt övertygad om att det inte är jag som påverkat min dotter till. Detta som skedde har hon med all sannolikhet snappat upp i media eller möjligen i skolan. Och jag blir rädd.

Händelsen: Jag ligger och läser en bok mitt i solgasset i min solstol och Mollie kommer flygande hals över huvud i sin lilla söta bikini. Hon är brun och hennes tänder blir till den bruna färgen på skinnet bländande vita. Hon hoppar upp till mej och ställer en fråga. Den lyder:
- Det är en liten kille i poolen som heter Nisse, han vill leka med mej, men han säger att han är Jimmie Åkessons pojk. Får jag leka med honom mamma?

Förvånat tittar jag på min dotter och säger, självklart får du det hjärtat, varför skulle du inte få det.
Hon drar vidare till poolen utan och svara och börja leka med Nisse.

Jag har tänkt på händelsen både på Mollie på varför hon behandlade Nisse på ett annat sätt än hon gör med andra barn efter att hon fick ta del av infon om vilken som var hans pappa. Mollie får leka med vilka barn hon vill och hon får lika självklart ta avstånd från barn hon inte vill leka med. Men jag vill att hon ska fatta dom besluten efter sina egna erfarenheter om personerna, inte på grund av vilkens barnens föräldrar är.

Jag funderade över hur jag skulle reagerat och må om jag fått till mej att andra barn ifrågasatte att leka med min dotter på grund av min sexuella läggning. Jag blev ledsen av bara tanken.

Jag har självklart även tänkt på Nisse, på hans situation. Att andra barn inte vill leka med honom för att andra barns föräldrarna, media eller skolor tutar i barnen att Nisses pappa inte är bra.
Det är möjligt att den politik Jimmi för inte är till godo för vårt samhälle, men det är i mina ögon en helt annan sak.
Nisse är fem år.

Många anser att SD politik handlar om invandring att det finns ett hat mot de människor som kommer till vårt land. Att alla som inte passar in i den svenska modellen är fel.
Många gillar deras politik (de såg vi i höstas,) men det finns många som ogillar den. Men dom som ogillar den kan inte lägga mörker över dessa personer som röstat på SD, det är en miljon svenskar i så fall som man ska ta avstånd från. Och jag ställer mej frågan till hur man ser det som ok att kasta skit på dessa människor, frysa ut och bete sej icke respektfullt. Jag förväntar mej inte att någon av de en miljoner personer som röstat på SD ska avsky mej för att jag inte lever enligt deras filosofi.
Hur vore det om vi respekterar varandra och ser varandra som jämlika och faktiskt det viktigaste. Se varandra som människor. Vi är alla lika mycket värda vi ser bara livet lite olika.

Jag förvånades själv av att jag var tvungen att fundera längre än vanligt på frågan om jag ville gå. Att det handlade om att det kanske skulle ses som ett svek mot alla människor som inte är formade som den modellen SD värnar om. Men jag ser det annorlunda.
Jag ser det som världens chans att visa att bara för att jag är en homosexuell bonnlök från Jockarp inte är en sämre människa än nån annan. Visa att jag inte hyser agg mot SD för att dom för en politik som inte passar mej. Och framförallt vill jag visa för min dotter att det är stor skillnad på sakfrågor och personer.
Många svartmålar, stänger ut, vuxenmobbar och visar ett hat mot SD. Och ja mot den politik dom för kan man tycka en hel massa saker, men det finns små sårbara människor bakom politiken och det var dom människorna jag skulle träffa.

Så lika lite att Linda Lindorff blev Lesbisk för att hon var min bordsdam under QX-galan, lika lite SD:are blev jag på gårdagens Sverigedemokratiska fest ;)

Sist men inte minst hoppas jag verkligen att Nisse har precis lika schysta lekkompisar som min dotter har.

Jockarp.