Lokalkorredebut....

Kort om korren.....

Igår kunde man ta del av och läsa min debuttext för Lokalkorrarna i en krönika. Om jag är nöjd med texten? Självklart. Och ja, jag tycker det är lite coolt att mina ord, formuleringar, tankar och tycken går att läsa i tidningen.
Feedbacken har verkligen inte låtit vänta på sej. Människor både kända och okända har hört av sej och delat med sej om vad dom tycker om min text. Vilket jag ser som helt fantastiskt. Att även Korrechefen undrade om jag kunde tänka mej att skola om mej gör ju att jag växer en aning till ;)
Krönikan ja, en i mitt och även andras tycke en viktig text. Här kommer den......

Leonora Vilhelmsson:

"Jag har ångrat mig många gånger efteråt”

Ibland tittar jag tillbaka i tiden och funderar över vad som egentligen hände. År 2018 var för mig ett år då vuxenmobbning legaliserades.

Det började med fotbolls-VM, detta som ska vara något fint. Att vi tillsammans står enade och stolta och hejar fram vårt lag och vårt land till framgångar. Detta som ska sporrat småkidsen till att börja lira boll och i förlängningen också gynna folkhälsan. Men något gick snett, väldigt snett.

Efter ett oschyst spel av Jimmy Durmaz som ledde till en frispark och det avgörande målet för Tyskland, vändes Sverige upp och ner. En förföljelse och ett extremt hat mot Jimmy Durmaz följde på sociala medier. Ett hat som ingen ska behöva utstå på grund av sitt arbete.

Jimmy Durmaz och tio andra svenskar skulle försvara Sveriges färger i ett fotbolls-VM. Han var en av elva spelare som utsetts, alltså en av Sveriges bästa fotbollsspelare. Ändå dög han inte. Människor som öppet uttryckte sitt hat var inte byxade att ta en plats i landslaget, ändå såg de sig ha rätten att hota och trakassera denne man.

Jag ställer mig frågan om Jimmy Durmaz vore min far, min bror eller min son skulle jag då behandlat honom på detta sätt?

Svar: Nej.

Vidare har vi det svenska riksdagsvalet. Jag som så många andra såg det som intressant att ta del av debattprogram under sommaren och hösten, allt för att försöka förstå. Men det jag såg var en stor skopa vuxenmobbning. Man såg sig ha rätten till att avbryta varandra på ett väldigt ofint sätt, det var höga röster, aggressivt och politikerna kastade paj på varandra.

Vi kunde också ta del av att Jimmie Åkesson (SD) fick motta dödshot för den politik han står för. Hans familj hotades till livet.

Jag ställer mig frågan om Jimmie Åkesson vore min far, min bror eller min son skulle jag då behandlat honom på detta sätt?

Svar: Nej.

Jag tänker tillbaka på en föreläsning som jag var på för ett tag sedan. Jag kom till Karlshamn med öppet sinne och såg det som intressant och spännande. Vad väntade mig? Ja, jag hade inte en aning.

Föreläsaren var Claes Schmidt/Sara Lund. För er som inte vet vem det är kan jag berätta att Claes Schmidt föddes som man 1949. Han och hans fru drev under 1993-2009 nöjeskomplexet Slagthuset i Malmö. 1989 avslöjade hans fru honom med att vara transvestit, men det skulle dröja 14 år innan Claes Schmidt gick ut offentligt och med det blev han känd i hela landet som Sara Lund.

Sara Lund har modet och styrkan att avskalat visa upp sig och berätta om det som i mångas ögon är ett onormalt liv.

Tyvärr är det jag minns mest från föreläsningen i Karlshamn är hur några i publiken började diskutera, tramsa, ifrågasätta och provocera.

Jag ställer mig frågan om Sara Lund vore min mor, min syster eller dotter skulle jag då behandla henne på detta sätt?

Svar: Nej.

Jag har ångrar mig många gånger efteråt; att jag inte ställde mig upp under föreläsningen och ifrågasatte beteendet från de personer som såg sig ha rätten att förstöra en föreläsning. Att jag inte ställde mig upp och ställde frågan; om det vore din mor, din far, din son eller din dotter som står och outar sitt liv där framme skulle du då betett dig så?

Jag är säker på att svaret på den frågan skulle varit ett stort NEJ.

Jag hoppas att alla människor börja tänka mer på sitt bemötande mot andra människor, att vi börjar se på människor likt det vi gör på vår mor, vår bror eller vår dotter.

Vi är alla lika mycket värda, vi ser bara på livet lite olika.

Stolt....

Jockarp.