Humf. Ja dom kvinnliga hormonerna kan ibland spöka loss ordentligt. Jag vaknade skör med en oroskänsla och en lightsmak av ångest. Förvisso vet jag vad det beror på men jag ogillar det så fruktansvärt mycket.
Det bästa är att jag vet att det går över och att jag faktiskt själv kan påverka det. Så har det inte alltid varit.
Jag klev upp och gick in till myset och kröp ner till henne under det varma täcket. Hon vaknar som solen själv vilket stärker mej. Men tårarna lurade ändå i vrån bara över att jag tänkte på att jag är mamma och jag har henne i mitt liv, tacksamheten. Men också att jag är så sårbar som är ensam med henne, oron över att inte kunna ge henne trygghet och rusta henne för hennes vuxna liv. Alla dessa känslor blandades i mitt inre halv sju en torsdagsmorgon i min dotters säng.
Jag tänkte: Leonora var inte så hård mot dej själv, du är bara en människa. Du har rätt att känna dej liten, svag och rädd. Och faktiskt så har du fixat 8 år av hennes liv och hittills har allt gått bra.
Ja att peppa sej själv är ju en bra grej att göra.
En annan bra grej som passar mej när jag är skör är att springa. Helt ensam på berget, jag öste på med den något dystra demonfyllda killen Lasse Winnerbäck i lurarna. Det var skönt med lite sällskap i dysterheten.
Jag hade ingen plan och jag brydde mej varken om hastighet eller längd. Jag sprang in på vägar jag aldrig annars springer på. Några var för mej helt okända.
Jag passerade Trollestenen, det var ett tag sen jag var på platsen, jag stannade och läste på stenen och jag tycker det är så vackert att den står där. Där på ett ställe där människor sällan passera men ändå är den så viktigt på något sätt.
Jag sprang förbi små torp där taken var gjorda av vass. Jag sprang över länsgränsen till Skåne och tillbaka, jag sprang över kallhyggen och jag sprang i täta skogar. Det var små stigar, det var marker där mina fötter landade på platser där ingen nånsin förut gått. Jag älskade blandningen och när jag kom hem igen var jag läkt.
Redo för en eftermiddag med min dotter alltså.
Och den eftermiddagen.
Mollie var lite trött men hon såg framemot att vi skulle fixa hennes tavlor så det pysslade vi med en stund. Nu ska morfar hjälpa oss att sätta upp dom. Vattenpass fram alltså.
Vi fnulade även på en ny inbjudan till ett pyjamasparty. Hon var så lycklig över att jag med entusiasm och leende gav klartecken för ännu ett party by lilla fröken Vilhelmsson.
Vi fick dra till ICA för matinvestering och min senilitet gjorde sej påmind bums när vi nådde parkeringen. Torsdag....Vilket betyder panschisrabatt. Humf. Bara att bita ihop alltså. Jag shoppade medan myset provsmakade salami, ost och lufttorkad skinka. Hon ville köpa allt ;)
Vårsolen värmde gott så när vi var hemma i byn igen gick vi ut och i söderläge intogs eftermiddagskaffet. Mollie och Sigge startade upp med vårbruket och det grävdes så bägge var fulla med jord. Mollie fick hoppa i badet och där låg hon och plaskade medans jag lagade middag.
Efter maten chillade vi i soffan, hon med Pokémon TV och jag med en bok.
Det blev en bra dag och de var viktigt, det väntar nämligen helgjobb för mej och då ser vi knappt röken av varandra.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar