Livsviktigt....

Just det.....

Det är viktigt för mej, för min familj och för allmänheten i stort. Där är anledningarna till att jag körde iväg och gick en kurs i HLR. Jag har gjorde det säkert tio gånger i mitt liv men jag ser det som viktigare och viktigare med åren och framförallt sen jag blev mamma.
Vi gick igenom hjärt-lung räddning. Nu gäller 30-2 mitt på- Alltså 30 kompressioner av hjärtat och två andningar. Vi diskuterad hur vida det spelade så stor roll om det blev 25-35 och nä, det viktigaste är att man faktiskt gör något. Vi gick även åter igen igenom hur man ska handskas med matbitar som fastnat på fel ställe. Och det är en av mina största rädslor. Att Mollie skulle få något i halsen, eller att jag själv skulle få det när bara hon är i närheten, usch hemska tanke.

Vidare från denna utbildning till ett möte. Och något som kan göra mej oxtokig det är när människor vill hämma andra människors kreativitet. Det skedde på detta mötet och det rök ur öronen på mej av ilska.
Jag har många gånger fått bita ihop när Mollie får för sej att hon ska testa eller bygga något och visst ibland går hon till överdrift med sin kreativitet. Jag har ogillat det många gånger för jag ser allt jobb som hopar sej för mej när saken avslutas. Men jag har alltid försökt låta uppmuntrande till hennes idéer. Så när vuxna människor gör så mot varandra blir jag extra trött. Hur ska vi kunna komma framåt i samhället eller i oss själva om det inte finns utrymme för nytänk och prövande?

Kvällen avslutade jag i vedsvängen och det var förlösande att umgås med människor som jag tycker väldigt mycket om. Glada, kreativa och roliga människor, så tack för det.

Mollie Vilhelmsson hade ännu en gång besökt Pulken i Yngsjö för att se trandansen. Antal dansande tranor var upp mot 10 000 stycken. Coolt.
Mormor och morfar var med och innan fågelskådningen började så hade dom gått på restaurang. Hennes liv kan jag vara lite avis på ibland faktiskt ;)

Bara försök stoppa det va....

Jockarp.