onsdag 6 mars 2019

Jag, dopad?

Ungefär så ja....


Det är ytterst sällan jag inte är nöjd och glad över att arbeta, men gårdagen var en riktig skitdag. Att människor inte kan planera och sätta sej in andras verklighet är en sak, men för guds skull fråga då? Allt detta antagandet som sker och som ofta då även hamnar på en individ eller en grupp att lösa.
Jag gillar att hitta lösningar när förutsättningar förändras av en eller annan anledning. Men när man haft månader på sej att planera ett jobb så begriper jag inte hur man kan sätta säkerhet och andras arbetsmiljö så på kant. Ja jag var oxtokig och det var bra längesen topplocket lättade på Leonora Vilhelmsson, men så igår var det alltså åter dags.

Den där skitdagen gnagde i mej ända fram till jag träffade mitt mys, hon fick mej på helt andra tankar. Vi körde några vändor av vårt nya kortspel och vi skrattade och Mollie gjorde allt för att sabotera för mej. 

Vi tog lite mellis, jag i form av ett glas rödbetsjuice och med tanke på det som skedde under kvällen är jag nog villig att hålla med om att det är en form av legal bloddoping.

Jag körde Mollie till scouterna och när hon var där så skulle jag ta ett löppass. Jag har känt mej sliten ett tag, matt och orkeslös därav tog jag en vilodag i måndags.
Men så igår var det åter dags, jag hade inga stora förhoppningar om passet, löpmässigt brukar jag fungera dåligt just denna tiden på månaden, kroppen brukar kännas tung och ovillig, lägger jag sen till den där mattheten jag känt, plus då en kass dag jobbmässigt så var jag nog mer eller mindre redo för ett riktigt skitpass. 

Men jag gav mej av och jag kände redan dom första tio meterna att något var förändrat i kroppen. Jag kände mej ruggigt stark. Jag bytte ut berget mot stadens asfalterade cykelbanor. Höjdskillnaden var låg jämfört med backarna på berget. Lite nedåtlut och jag rullade på i ett högt tempo, jag fortsatte så och tänkte att snart kommer det väl, känslan av tröghet, en dipp. Men icke. Jag fortsatte att trycka på km efter km och jag flinade och tänkte på juicen, enligt forskning ska man få bäst effekt av nitraterna två timmar efter intaget. Det var exakt två timmar sen jag druckit min juice. 
Vad händer då? Jo när man äter eller dricker organiskt nitrat typ då som rödbetsjuice så omvandlar bakterierna i saliven det till nitrat som i sin tur omvandlar det till kväveoxid som har visat sej påverka kroppen gynnsamt, bland annat vidgas blodkärlen.
Studier har visat att det krävs mindre syre för att bibehålla samma nivå av ansträngning efter att man når sin nitrattopp. Och jag tror att det var just det som skedde under mitt löppas. Jag låg på ett tempo mellan 4,20-5,10 och det händer aldrig annars. Jag är Långdistansare ingen tvåhundra meters löpare, men det var så jag kände mej.
11 km och jag var enormt kraftfull hela vägen, det var ett viktigt pass, jag behövde verkligen den känslan.

Om det verkligen var effekterna av juicen är jag inte helt övertygad om, jag behöver testa den lite till för att verkligen vara säker, men detta var en ny erfarenhet och en ny härlig känsla i kroppen. Så jag laborera och testa vidare ett tag till.
Fortsättning på rödbetsjuice dopingen fortsätter alltså ;)



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar