Uppvakta och Uppvaktas....

Fredagen innefattade jobb och skola. Lite rutinvarning på det.
Mollie hade en kompis med sej hem från plugget och tjejerna var ute på studsmattan och flög runt. Jag placerade mej i söderläge en stund och lät solen göra mitt ansikte en aning rött. Jag kände inte för att göra någonting, faktiskt inte ens springa så jag lät bli ;)

Vi drog till stan och lämnade kompisen och vidare mot blomsterbutiken. Vår kärlek till blommor går knappt att hantera och Mollie och jag gick fullständigt bananas i butiken. Vi valde blommorna och dom bands till en galet vacker bukett.
Blommorna skulle vi glädja en annan familj med och visst är det väl vackert när blomgåvor uppskattas, det gjorde dessa.

Vi var hos våra vänner andra sidan berget och till mat serverades det pizza. Jag vräkte ner en hel vilket jag skulle få sota rejält för under natten. Jag drack en hel hink med vatten under dom få timmarna jag spenderade i sängen.

Innan klockan var fem på lördagsmorgonen stod jag givakt i dörren och njöt av den magisk vackerheten som Vesan och solljuset bjöd mej på. Att fåglarna sjöng hela sitt register för mej gjorde morgonen inte precis sämre. Det blev en sån där morgon som gör mej så otroligt tacksam över livet.

12 h i vedsvängen väntade. Timmarna gick bra men jag längtade hem till myset. Vad som väntade mej när jag kom hem hade jag inte en aning om. Då hade jag förmodligen längtat ännu mer.

Jag kom hem till en fantastiks bukett blommor som Mollie plockat i trädgården. Inte nog med det, hon hade gjort en bok om henne och mej. En bok som var fylld med känslor från första till sista blad. Jag blev helt rörd över hennes texter och bilder.
Jag ville vara nära henne hela tiden, Hon var också i behov av sin mamma, det märkte jag tydligt. Vi parkerade oss i soffan och bara satt där tillsammans och myste.
Vilken kväll.

Alltså HON. Hon har fattat det liksom <3

Jockarp.