Bortskämd…..

Att vissa människor kliver upp ur sängen på morgonen beror nog helt enkelt bara på att dom överlevt natten. Det var lite åt det hållet jag själv kände när mina bara fötter mötte den fiskbensmönstrade parketten. Jag visste att jag hade en enastående fin dag framför mej men jag våndades ändå. Det skulle bli många timmar utan Mollie och många timmar då jag faktiskt inte hade något planerat. Promenad, löptur, brödbak, svarvning, biltvätt. Ja en massa saker jag skulle kunna göra for igenom mitt huvud när jag satt där på sängkanten. Jag ville inget. Inte just då i alla fall.

Mollie åt frukost och jag kände mej redo att berätta för henne att jag var singel. Först sa hon bara jaha. Sen frågade hon när det hände och varför. Jag svarade så bra jag kunde, det känns liksom fortfarande overkligt alltihop. Hon sa att hon tyckte det var synd, för hon hade tyckt om fröken särbo och att hon var snäll. Ja sa jag, det var hon.

Innan vi gick ut i bilen för att åka till skolan vände hon sej om och kramade mej och sa: - Mamma kan vi tumma på att vi blir lyckliga ändå. Tårarna rann ut med mina kinder i en enorm tacksamhet över hur fantastisk fin hon är. Mollie min Mollie.

Tiden gick och äntligen var hon hemma igen. Hon hade dock inte tid med mej för hon hade ett uppdrag. Jag hade också ett uppdrag. Jag skulle välja ut en klänning. Jag var sugen på svart men jag behövde ljuset så val föll på somrigt vitt….

Hon skulle bjuda mej på en trerätters middag. Jag skulle bara gå och sätta mej i min klänning inne i salen så skulle hon servera. Så bortskämd jag blev. Hon hade gjort en förrätt med rå lax, lime, gurka och tunnbröd. Huvudrätten var en färskpasta som hon gjort själv, till det var det lax och advokado. En efterrätt där hon smält werterskolor och format dom till en skål, där var en kula glass, lite apelsin och choklad låg också på tallriken.

Vi satt kvar en bra stund och pratade efter att vi ätit upp maten. Om hur veckan varit och om vilka planer vi båda har i helgen. Det är mycket på spisen för oss båda men det är bra det. 

Ja det var inga diskussioner om att jag inte bara gick upp på morgonen för att jag överlevde natten. Nä jag levde faktiskt till fullo under dagen. Glädjande.

Jockarp.